Voldemorts dotter lr sanningen bakom HP 2 del 17

- AAAAAAAA, sluta fråga så mycket!
*glas splitras mot väggen*
- Cara lugna ner dig lite! Kommer det från min man
- Sköt ditt eget, och sluta ge mig order!
- Min lilla vildkatt va försiktig tänk på vad som kan hända annars.
- Låt mig vara Mamma. Skriker jag
*Dörren öppnas och Voldemort kommer in*
- Försök prata med henne älskling.
- Jag ska men då tror jag att det är bäst om ni lämnar rummet.
*Två människor lämnar rummet och stänger dörren. Voldemort går fram till mig och sätter mig i en av stolarna framför brasan*
- Du har stökat till en del här inne. Säger han och skrattar.
- Ledsen, jag blev bara så arg.
- Jag ser det. Hur mår du? Rösten är lugn
- Jag mår bra, bara lite trött.
- Ja det är väll klart. Vilken månad? Frågar min far
- Fjärde. Så jag kommer ha en del humörsvängningar, det hade jag sist i alla fall. Skrattar jag lätt
- Ja men de är ingen fara, men vi kan koncentrera oss på nått annat. Fortsätt berätta i stället.

Jag kollade på spegelbilden framför mig, det var så konstigt att se någon annans spegelbild. Jag kände på det korta svarta håret, hur kan man ha så kort hår? Jag vänder bort blicken från spegeln och går över det vita golvet mot dörren. Öppnar den och är sen på väg mot mitt roliga uppdrag, eller vad jag nu ska kalla det. Jag höjde min blick mot tavlorna som inte alls var lika vänliga och glada när jag gick förbi som Pansy. Är det alltid så här? stegen ekar mellan stenväggarna och jag hör mina egna andetag. Jag stannar framför trapporna, det är ett hål rakt ner till botten våningen, det är inte särskilt långt kanske högst 3 meter om jag hoppar och tar tag i stången som sticker ut halvvägs ner så är det ingen fara, för jag orkar inte stå här och vänta på en trappa hela dagen. Ett, två, tre hoppa, fötterna lämnar golvet och händerna grabbar tag i stången, vi släpper och taget vi är nere på golvet. Nu behöver vi bara hitta Slytherins sällskaps rum. Jag vet att det ligger i källaren så det är väll bara att gå dit.  Jag hör röster bakom mig, och vänder mig om och står öga mot öga med Harry och Ron som nu ser ut som Crabbe och Goyle.

Jag säger att det är Harry och Ron när de pratar för att inte krångla till det.


- Hej har ni sätt Draco? Frågar jag med Pansys tråkiga röst och kollar på dem, de ser verkligen dumma ut.
- Nej vi hoppades att du visste vart han är. Svarade Harry som ser ut som Goyle
- Nej då hade jag inte frågat. Sa jag lite tyket.
- Han är kanske i källaren. Sa Crabbe eller Ron som det nu är, jag ryckte på axlarna och vi gick ner mot källaren. Där nere var de mörkt och dämpad belysning, men ändå inte kallt, jag kollade mig runt omkring det känns som om jag är lite för ofta här nere för att vara Gryffindorare.  vi gick längs korridoren tills jag kom till en korsning och svängde höger och killarna följde efter, jag såg mig omkring efter Draco och innan jag visste ordet av det hade vi krockat.
- O hej Draco. Sa jag med Pansys fjäskande röst och log så sött jag kunde.
- Hej Pansy, jag har tänkt på ditt förslag vi kan väll vara vänner. Sa han nonchalant oh jag log det här kommer bli bättre än vad jag hade trott, om Pansy vill bli kompis med Draco ska jag sabba det.
- Vart har ni varit Crabb och Goyle? Draco kollade på dem och jag kollade på dem också
- Ö vi har ätit. Svarade Harry 
- Tills nu? ja jag är väll inte förvånad. Svarade Draco snobbigt. Det här kommer bli kul att se Dracos riktiga sida. Vi började röra oss mot den delen där jag visste att Slytherins sällskapsrum ligger.
- Rent blod. Sa Draco och tavlan svängde upp. Nu ska jag få vara i en av de få delar av slottet jag aldrig har varit i och annars aldrig skulle få sett. Jag slängde mig ner i en soffa som Draco satte sig i och la huvudet i hans knä. Han kollade på mig och jag svarade
- Vadå kompisar gör väll sånt här hela tiden? Som svar putta han ner mig på golvet.
- Man frågar först? Svarade han drygt, där fick jag för att lära honom det.
- Ok får jag det? jag kollade lite drygt på honom, han nickade och jag la mig ner igen, killarna stod kvar dumt och kollade på oss, vi stirrade länge nog på dem för att de skulle fatta att de skulle sätta sig ner. Jag kollade mig runt i Slytherins sällskapsrum, jag undrar varför Draco aldrig bjudit hit mig? Men jag antar att det finns en anledning. Jag kollade bort mot en av kortsidorna i det avlånga rummet, det var som ett stort fönster där man såg rakt ut i sjön, jag visste att deras elevhem låg nära sjön men inte under den. Men det gjorde de hela mysigare, och brasan som sprakade till höger om mig gav en härlig värme. Jag kände hur Draco rörde på sig.
- Titta här vad pappa skickade. Killarna sträckte lite på sig för att se vad det var, men när de såg att det var ett exemplar av the daily Prophet sjönk de tillbaka ner i soffan lätt besvikna.
- Lyssna här. Arthur Weasley döms till 50 galleoner i böter för att ha förtrollat en bil. Weasley får trolldomsministeriet att framstå i dåliga dagar. Säger Mr Malfoy. Han är klart olämplig att utarbeta lagar och hans löjliga mugglarskyddsstadga borde omedelbart slopas. Mr Weasley finns inte tillgänglig för en kommentar. Draco skrattade lätt när han läst klart och jag stämde in, de var faktiskt kul. Men ingen av mina två andra vänner, de kan verkligen inte spela teater de märks ju direkt att de inte är Crabbe o Goyle.
- Varför skrattar ni inte? det är ju stört kul, Weasley kommer knappast ha råd att betala 50 galleoner och hur kan man gilla mugglare så mycket? de kan lika väl sluta använda magi och bli mugglare! Skrattade jag, undra hur de ska lösa detta problem. Ron blev röd om öronen eller rättare sagt Crabb, Draco kollade misstänksamt på dem.
- Vad är fel?
- Ont i magen. Fick Ron fram, ja han kan åtminstone improvisera.
- Men varför går du då inte upp till sjukhusflygeln och sparka lite mugglare på vägen dit? Snäste Draco.
- Jag undrar varför tidningarna inte skriver något om överfallen? Sa jag mest för mig själv, Draco kollade på mig där jag låg i hans knä.
- De har jag med undrat. Men jag antar att Dumbledore har valt att tysta ner saken, hoppas han får sparken för det när de kommer på honom. Han borde inte släppa in mugglar elever på skolan, så om Creevey. Han är en skamfläck för skolan! men slutade prata när han märkte att ingen av killarna skrattade, de pressade fram ett fejkat skratt. Jag kollade på dem, de får nästan Crabbe och Goyle och verka smarta om man gemför med dem, inte ens de kan vara så tröga.
- Men det jag absolut inte förstår är hur folk kan tro att Potter är Slytherins arvtagare! Hur dum får man bli? Han verkar ju älska varenda mugglare. Dracos ögon smalnade lite när han nämnde Harrys namn, de har jag aldrig tänkt på eller så har han inte visat det för mig, eftersom jag umgås med Potter.
- Men du måste väll veta vem det är? Sa Harry och spetsade öronen lite och lutade sig fram i soffan, jag kollade mig runt i rummet för att se om någon annan lyssnade, men det var dött som i graven, i det svagt upplysta rummet.
- Det har jag sagt till dig innan att jag inte vet! Är det så svårt att komma ihåg saker? Det kom en lätt suck från Draco, han verkade faktiskt trött. Är det alltid så här?
- Och pappa vägrar säga det till mig, men en sak vet jag när den öppnades för 50 år sedan dog en elev.
- Tror du inte det kan vara Cara då? Frågade Ron, nu var det min tur att spetsa öronen, de hade aldrig sagt att de trodde att jag kunde vara Slytherins arvinge. Jag såg på Draco och väntade på hans svar.
- Nej de tror jag inte. Hade de varit hon hade hon berättat något. Dessutom är en av hennes bästa kompisar mugglare! Varför tror ni att hon skulle vara arvtagaren? Jag kände hur Dracos ögon borrade sig in i killarna
- Ne jag vet inte, det känns bara liksom som hon skulle kunna göra en sån grej och en andra massa konstiga saker. Sa Ron och försökte undvika den obekväma blicken Draco gav honom.
- Säg aldrig något mer sådant om henne! du känner inte henne alls! Jag kände hur ilskan steg inom honom, jag visste inte att han försvarade mig så, vad glad jag blir.
- Vem tror ni blir nästa offer då? Jag kollade på killarna och ville veta vad de tror?
- Jag hoppas de blir Ginny Weasley, hon är inte mugglare men ormen ser nog ingen skillnad. Skrattade Draco, jag såg hur Ron spände musklerna, jag får säga något innan han gör nått dumt.
- Vem tror ni det blir killarna?
- ÖÖÖ vi vet inte, Granger kanske. Svarade Harry och jag hörd hur de tog i mot när han sa det, själv visste jag precis vad jag skulle svara.
- Jag hoppas de blir Cara! Dracos ögon blev nästan svarta och jag kände hur han kokade av ilska och innan jag visste ordet av det låg jag på golvet.
- Du är farligt nära döden nu Pansy! Väste Draco att han faktiskt är en så bra vän visste jag inte.
- Vadå jag säger ju bara vad jag tycker. O jag är inte den ändå på skolan som tycker det! svarade jag tyket.
- Ett ord till och du säger inte så mycket mer. Dracos ögon borrade sig in i Pansys och jag var nära på att le innan jag kom på att det skulle se dumt ut
- Lugna ner dig, du behöver inte bete dig som en idiot. Sa jag och la mig sedan ner igen, men inte i Dracos knä, utan bredvid.
- Öööööö. Vi vände våra blickar mot killarna, och jag såg att de höll på att förvandlas tillbaka.
- Vad är det med er två? Sa jag o gav dem en undrande blick.
- Magen vi måste nog till sjukhusflygen ni behöver inte följa med. Sa Ron och drog med sig Harry ut genom tavlan. I öppningen mötte de Simon, som såg undrande ut när Crabbe o Goyle sprang förbi, innan han ställde sin fråga svarade Draco
- ont i magen eller nått. De har varit hel konstiga.
- Vad är det med henne? Simon knyckte med huvudet mot mig och inväntade en förklaring.
- Hon är sur för att jag blev arg på henne när hon sa att hon hoppades på att Cara skulle bli nästa offer. Simon ögon smalnade och gav mig en arg blick men han sa inget. Jag slöt ögonen och lossades somna för att se vad de säger när de inte vet att jag hör. De skramlar med något, och jag förstår snart att det är ett schackbräde.
- Har du sätt Cara idag? Hör jag Simon säga samtidigt som han ger order till pjäserna.
- Nej faktiskt inte. Tror du hon är ok? Draco går till mot attack och besvarar frågan.
- Du vet att hon klarar sig själv, och du behöver inte oroa dig hon skulle bara be dig sluta. Simon anar inte hur rätt han har. Men jag gillar att veta att mina kompisar finns där i fall jag behöver dem. De spelade under tystnad och jag bestämde mig för att ”vakna” de slängde ett ögonkast på mig innan de återgick till spelet.
- Ni är tråkiga. Jag ska gå och hitta på nått kul. Jag ställde mig upp och började gå mot dörren.
- Jag hoppas du tänker dig för innan du gör något! Säger Draco varnande.
- Varför bör jag ta råd från dig? Du vill ju ändå se mig död sen jag förelämpade din flickvän, och frästen ska jag kanske söka upp henne.
- Hon är inte min flickvän och du ska inte gå nära henne, om du... längre kom han inte innan porträttet hade slått igen bakom mig. Korridoren är svagt upplyst och mina steg hörs knappt när jag går mellan stenväggarna. Jag viker av in i ett övergivet klassrum fullt med bänkar och damm. De små fönstren som fanns släppte inte in mer ljus än en strimma. Jag stoppade handen i fickan och fick tag på de små blåa bären, stoppade dom i munnen och kände hur förvandlingen avtog, det blonda håret kom tillbaka, min ögon färg ändrades och jag såg ut som mig igen. Jag tog fram trollspöet, viftade runt mig och jag stod åter i mina egna kläder. Jag såg ut som vanligt fast jag hade fått ny fakta, jag visste att Draco inte var arvtagaren och att både han o Simon var personer jag kan lita på. Nu måste jag leta upp dem andra. Vi börjar i Gryffindor tornet. Jag öppnar den röstiga dörren försiktigt. Går ut i den smala korridoren och upp för de nötta trapporna, hela vägen till översta våningen. Månen har börjat gå upp borta vid skogen och jag ser att ett få tal stjärnor börjar komma fram. Jag vänder blicken mot damen i tavlan som vill ha ett lösenord, när hon fått det svänger hon åt sidan som hon är skapad för. Sällskapsrummet är tomt så när på Harry o Ron, de sitter framför brasans gul/röda sken och säger inget, de har inte ens märkt att jag är här. jag går fram till dem och slår mig ner i fåtöljen, först då kollar de upp och ser på mig.
- Cara, dig har jag inte sätt på hela dagen. Säger Harry
- Nej jag ville vara för mig själv. Vart har ni gjort av Hermione. Jag ser på dem och undrar nästan om de har gömt henne under soffan.
- Hon ligger i sjukhusflygen, hon fick nämligen tag på ett katt hår som hon stoppade i drycken. Förklarade Ron o jag, suckade och de såg på mig med sin trötta ögon.
- Drycken är inte gjord för djur, jag vet det, de kan ta veckor innan hon är bra. Vad sa Draco då? Jag såg nyfiket på dem o undrade om de skulle ljuga för mig, men det gör ju inte Gryffindorare.
- Du hade rätt han var inte arvtagaren, men han berättade att det dog en elev sist kammaren öppnades. Sa Harry och tog fram en dag bok som han började undersöka.
- Vad är det? Frågade Ron och ville veta, även jag blev nyfiken och flyttade närmare för att se.
- Jag hittade den på Myrtles toalett och trotts allt vatten är den inte fuktskadad. Det står inget i den bara ett namn på baksidan Tom Mervolo Riddle

- Ja nu vill jag inte berätta mer, utan ska gå och dricka tea och be om ursäkt till min man och mamma, kommer du pappa?
- Klart jag gör och tea lät inte så dumt.

* Kash *


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0