Voldemorts dotter lr sanningen bakom hp 2 del 19

    - Har liksom haft annat roligt för mig än att sitta här, men om ni ska få höra nått får ni trycka på knappen.

Jag kollade på Ginny men hon han inte avsluta meningen, fören Percy sa
- Om jag får tag på den skyldige som ligger bakom tramset med kammaren, blir de synd om den! Vi kollade undrande på honom där han stod rasande upp, plötsligt vände han sig om mot mig och slytherinarna, jag stirrade tillbaka mot honom.
- Vet ni nått om det? Percy satte sig ner och granskade oss. Draco och Blaise såg oroligt på varandra.
- De har du inte med o göra och om jag vet något berättar jag inte de för dig ändå! Sa jag  lugnt och reste mig trotts att jag var arg inombords.
- Jaha och vart ska du då? Sa han smått irriterat, jag kollade på honom och sa sen lugnt
- Jag ska gå och släppa ut monstret i kammaren och sen ska jag gå och till be Voldemort, min gud och härskare. Jag vände mig om och lämnade honom till att funderar. Stegen ekade mellan väggarna och jag kände hur de som satt i matsalen följde mig när jag gick ut. Jag styrde mina steg mot skolans bibliotek. Nu ska jag ta reda på vad som finns i kammaren. Jag gick in genom dörren och kollade på alla hyllor. Böckerna som jag söker borde stå på fjärde raden av bokhyllor, jag steg in där, och såg att de var dammigt på golvet och mina steg sågs i dammet. Det var väll ett sätt att avslöja att nån varit där antar jag. Men nu ska vi se här. Aha här är boken, Ormar från norr till söder. Om fler hade vetat eller tänkt på att Salazar var ormviskare hade den här boken varit sönder läst. Jag öppnade den dammig boken, och jag var tvungen och hosta för att få ur dammet ur mina lungor. Jag skuggade igenom de första sidorna med ormar, tills jag såg överskriften med en av de största ormarna. Ja det är klart varför tänkte jag inte på det, hur dum får man bli. Jag måste prata med Salazar, jag ställde tillbaka boken. Och styrde bestämt mina steg mot mitt mål. Jag lämnade biblioteket bakom mig och stod snart framför tavlan med de fyra grunderna.
- Ne men se är det inte fröken Riddle. God jul. Sa Helga jag mötte hennes blick och log
- God jul själv. Salazar kan jag få prata med dig? Jag mötte mannens blick och han log flyktigt.
- Du måste vara nått speciellt om du får Salazar och le. Sa Godric och skrattade
- Ja de var längesedan han log mot en elev, ja de var nog 50 år sedan, han hette… Riddle. Sa Rowina.
- Aha är de kanske därför du tycker om denna flicka, du hoppas på att hon ska bli nått stort, precis som sin far. Sa Helga och mötte Salazars blick.
- Jag hoppas inte på något utan låter henne välja själv. Men jag tycker mycket riktigt om henne, men det angår inte er. Svarade han och klev ur tavlan och fattade min arm och vi började gå där ifrån. Vi vandrade planlöst runt i slottet. Jag stannade och vände mig till min följeslagare.
- Salazar jag vet vad det är för orm du har i kammaren. Det är en Basilisk eller hur? Jag granskade honom och han bugade och jag såg granskande på honom.
- Du löste det precis som jag visste. Din far hade varit stolt. Sa han och satte sig ner i ett fönster.
- Hur vet du det? jag såg undrande ut ur genom fönstret, hade han varit stolt?
- Du tänker för mycket. Jag vet att han hade varit stolt, jag är det i alla fall. Jag mötte hans blick och log, de kändes bra att ha någon och prata med.
- Varför ser du så oroad ut nu när du löst det, då vet du ju vad du ska försvara dig i mot. Det var ju de du ville. Jag mötte mannens blick, jag undra om han skulle förstå. Jag slog ner blicken.
- Det är inte ormen jag oroar mig över. Det är allt annat. Jag vet inte om jag orkar med allt. Jag skakade på huvudet och flätorna åkte upp och håret hamnade framför ögonen. Han sa inget utan la bara sin arm runt mig. Tröstade mig, de behövdes inga ord. Vi bara satt där och det kändes bra att ha någon som förstod.
- Du kommer klara allt, de vet jag. Du kommer växa upp och kunna göra precis vad du vill! Ingen kommer kunna styra dig. Gör bara vad du själv känner och allt blir bra. Sa han och log, jag mötte hans leende.
- Men det är kanske bättre om du pratar med Severus om det här. Sa han och log och erbjöd mig armen, jag tog den och vi började gå mot källaren. Vi småpratade lite och tavlorna såg undrande på oss, när vi gick förbi matsalen tappade mina kompisar hakan. Jag vet inte om de var mest förvånade över att se Salazar vandra omkring, eller att jag gick bredvid honom som en jämlike. Vi gick ner för trapporna och han knackade lätt på Severus dörr. Jag hörde hur han reste sig där inne från och vred om nyckeln. Han öppnade dörren och fick en smärre skock när han öppnade.
- Jag lämnar nu över henne i din vård. Sa Salazar och såg bestämd ut innan han vände sig om till mig, gav mig en puss på pannan och försvann sedan med orden
- På åter seende. Jag log och steg sen in hos Severus, som stängde dörren och vände sig om mot mig.
- Hur känner du honom, och hur i helsike fick du honom att gilla dig? Severus hällde upp ett glas med eldwhisky och väntade på mitt svar jag mötte hans blick och sa sedan.
- Jag träffade honom för ett tag sedan och, jag vet inte hur jag gör för att få folk och gilla mig. Jag vände mig mot en av mina bästa vänner och min familj. Han trollade fram ett paket till mig och jag öppnade det. inuti låg en liten grön orm, jag kollade på honom.
- Får jag verkligen ha den här på skolan? Jag log mot ormen som väste med tungan.
- Ja det får du, jag pratade med Albus och det är ok. Jag log mot ormen och sa sen på perselspråk
- välkommen till familjen, jag döper dig till Kira. Ormen nickade och la sig sedan till rätta på en steg i buren. Jag log tacksamt mot Snape och trollade sedan fram mitt paket till honom. Han öppnade det och fann en tavla med en massa bilder på oss, där vi gör en rad olika saker.
- Tack så mycket, den är underbar. Jag log mot honom och han log tillbaka. Jag ställde ner buren och tog upp ormen och vände sig mig sedan mot honom.
- Severus hur kommer det sig att du började arbeta för pappa? Han verkade förvånad över frågan.
- Det har du aldrig undrat innan, men låt se nu. Jag var inte gammal bara 17 när jag gick med i din fars armé och han sa att vi skulle få det vi önskade mest. Han lovade oss en massa saker som jag idag vet är strunt, men när man är ung och dum gör man en massa dumma saker. Han suckade och jag förde tankarna till en sång med rise against

He said, “Son,
Have you see the world?
Well, what would you say
If I said that you could?
Just carry this gun and you’ll even get paid.”
I said, “That sounds pretty good.”

Black leather boots
Spit-shined so bright
They cut off my hair but it looked alright
We marched and we sang
We all became friends
As we learned how to fight

A hero of war
Yeah that’s what I’ll be
And when I come home
They’ll be damn proud of me
I’ll carry this flag
To the grave if I must
Because it’s flag that I love
And a flag that I trust

I kicked in the door
I yelled my commands
The children, they cried
But I got my man
We took him away
A bag over his face
From his family and his friends

They took off his clothes
They pissed in his hands
I told them to stop
But then I joined in
We beat him with guns
And batons not just once
But again and again

A hero of war
Yeah that’s what I’ll be
And when I come home
They’ll be damn proud of me
I’ll carry this flag
To the grave if I must
Because it’s flag that I love
And a flag that I trust

She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away

The shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow

A hero of war
Is that what the see
Just medals and scars
So damn proud of me
And I brought home that flag
Now it gathers dust
But it’s a flag that I love
It’s the only flag I trust

He said, “Son, have you seen the world? Well what would you say, if I said that you could?”

Tänk om det var så?
- Men Severus jag är ändå glad att du valde den vägen för om du inte gjort det så hade vi aldrig blivit vänner.  Jag log mot honom han besvarade mitt leende med sitt eget.
- Men Severus jag måste gå tillbaka nu. Jag reste mig gav honom en kram och tog min present och lämnade sedan honom. Jag gick upp för trappan och lämnade fängelsehålorna bakom mig. Jag såg ingen i entréhallen men innan jag han reagera fick jag ett slag i bakhuvudet, jag såg golvet närma sig och allt blev svart.

 

- ja vad som får ni inte veta nu för jag ska iväg och laga lunch, eller jag ska i alla fall beställa den. Haha. Lämna mig nu!!

 

*Kash*


ett ord. skriv det i blod, revolution!

spänningen börjar när vi står ute i kylan och kön växer. man småpratar och försöker hålla uppe värmen, men plötsligt rör vi på oss mot målet. kylan är som bortglömd när vi blir severade välkommsdrycken. vi tar av oss jackorna, och får en vit näsduk runt vänster armen precis som officerarna på Gustav den tredjes tid. vi slår oss ner vid bordet och kollar på förrätten som ligger där, rompate på cavlingsbröd och gubbröra på knäcke bröd, en väldigt god förrätt. lokalen fylls av mer och mer folk, som skrattar och pratar, plötsligt tystnas vi av några skådespelare som avslöjar kvällens meny. alla sitter knäpptysta och undrar vad vi ska få severat, slottsstek med rotmos och surkol och till efterrätt semla, precis som Gustav den tredjes fars sista måltid. både förrätt och huvudrätt slukas snabbt. men när maten är borta stiger solet och väntan blir lite seg.
men mitt i våra diskutioner, drar det igång med mer skådespel och fantastikt roligt och lätt förprat, då vi får veta historiens handling, sen kommer Stefan Andersson in och börjar prata om varje låt och ta oss fram genom Gustav den tredjes liv, och hans röst får en att rysa. handlingen förs framåt av både sång och prat.
mitt i den spänande historien avbryts vi och vår efterrätt serveras och vi väntar tålmodigt på vår efterrätt fast vi egentligen vill att förestälningen skall fortsätta. semlan slinker snabbt ner och vi vantar på resten av den fantastiska förestälningen, som snart fortsätter. vi får veta slutet på berättelsen och vi får höra de sista låtarna på den nya cd Teater kungen, sen stämmer den spridda och varierande publik ut i allsong till den bohusländska eskarden och lika fort som kvällen började var de roliga över och de var dags för oss att lämna en kväll med skratt, bra musik, trevligt sällskap och glada människor bakom oss och göra till ett bra minne.

konserten var bra och innehull mycket skratt, roliga texter, bra musik och ett fantastiskt uppträdande och man blev inte besviken, man fick valuta för pengarna!!

ha det bra :D

mix it

Ja så sitter man åter på bussen hem :P är väll lite små segt eftersom jag tkr de är lite tråkgit och åka buss.

ja igår var de premiär på den nya criminal minds serien och säga att jag blev besviken är inte att ljuga, men jag får väll ge den några avsnitt inna jag dissar den, hoppas den blir bättre :P

sen fick jag även tillbaka lite religon uppgifter och de hade gått jätte bra på dem :D vilket gör mig glad :P hoppas att de går bra i hela kursen :D

sen har jag även börjat skriva på min nya bok, en fantasy den här gången, ja vem vet jag kanske blir författar :P

ne nu ska jag göra lite läxa så

ha det bra :D

we see and look

Jag ser åter på Criminal Minds, jag har missat en hel säsong så vi får se hur mycket jag fattar :P det är en av mina favorit serier o jag tkr de är lite jobbigt o missat så mkt, men de ska nog gå bra :P
o idag börjar den nya spinoffen på serien, får se vad de är för något :P

men nu ska jag åter gå till programmet så

ha det bra :D

jag gör något! gör du?

har länge velat skriva något om vad som händer i världen? det är som om allt ska hända samtidigt? och de är då man börjar undra om det finns någon mening bakom det? finns de något större som vi inte vet? eller är allt bara slumpen? i vilket fall som helst så händer det ock vi måste göra något åt det! jag säger inte att vi sak gå och bli soldater och gå emd räddnings organisationer, utan att vi kan göra annat. vi kan ge pengar, stötta folk som känner andra i de länder där det pågår. man kan alltid göra mer än vad man tror! vi kan inte bara sitta och se på, vi måste hjälpa andra och se till att få ordning på världen. för om det var du som var drabbad skulle väll inte du villa höra, jag har inga pengar, inte tid, inte lust och de hädner inte mig så varför ska jag bry mig? tänk om situationer var anorlunda, bara tänk tanken. hur vill du då att folk ska agera? bli den personen som du tänkte på och gör något!

Far, Far away

Vinden leker med gräset de ligger i. Långt borta hörs fåglarnas sång, men allt ljud har de stängt ute. De möter varandras blickar och ler ikapp. Deras händer flätas ihop och inget annat existerar än just de två. Långt ovanför dem leker molnen taffat, och solen värmer marken. Någon långt borta roppar på de, men de vill inte höra, de vill bara vara i varandras armar. De lutar sig mot varandra och deras läppar möts. Allt elende, krig, sorg och tragiskt i världen försvinner. Det är bara de två nu och för alltid. 

början på något nytt

Ljuset trängde in mellan träden och speglades i ögonen som såg upp mot himmlen.Kroppen låg på marken, och hon kände varje sten, gren och barr. Sommaren hade gått och träden förberädde sig nu inför vinter, och i den första nattfrosten låg hon på marken stilla, ja nästan livlös. Hon var inte varm, men de gick ingen nöd på henne, hon skulle nog kunna utstå en stund till. Hon vill bara ligga där och vara ett med naturen, se och höra allt levande som finns runt henne. Tanken på att hon snart är tvungen att lämna den fridfulla skogen slog henne, men hon trängde undan den. Det var bara nuet som gällde, ögonlocken blev tunga och runt henne blev det svart, hon konsentrerade sig på andetagen och att bara leva. Tänk om varje dag hade kunnat vara så, inga tankar, inga bekymmer, inga falksa människor, bara hon drömmarna. Hon visste vad hon skulle bli tvungen och göra, för att alltid få ha det så här.
Långsamt reste hon sig upp, stod där en stund innan hon för en sista gång såg det som hon en gång kallat hem ligga bakom henne, sen vände hon sig om gick med bestämda steg in i skogen för att aldrig mer komma tillbaka och aldrig mer se sig om, hennes nya liv hade börjat.

RSS 2.0