Voldemorts dotter lr sanningen bakom hp 2 del 20

- Så sitter vi åter här, du och jag vad trevligt, eller inte! Fast i det här kapitlet är vi inte ensamma, Severus är här och han ska hjälpa mig fylla i de delar jag inte kan fylla i så tryck bara på knappen.

 

Allt snurrar och huvudet gör ont, vad var det som hände? Nu minns jag, jag var på väg från Snape när någon slog mig. Och nu är jag här, vart det nu är. Jag försöker sätta mig upp och känner att mina händer är bakbundna. Vad är det här? Ok rensa huvudet och försök tänka klart nu Cara. Vad ser jag runt mig, jag är i en grotta så mycket kan jag säga, men det hjälper mig inte mycket, det börjar bli mörkt ute och det är kallt. Jag måste komma här ifrån annars kommer jag frysa ihjäl. Ok först ska vi försöka ställa oss upp, resten får vi lösa sen. Ett steg i taget. Nu när jag står upp måste jag få loss händerna, det är rep så nu behöver jag hitta nått vasst, aha en sten på grott väggen.  Lika bra och börja såga. Jag har aldrig gjort det här förut, men jag har aldrig varit bakbunden i en grotta heller. Så där äntligen fria händer.  Ingen stav på mig, självklart. Verkar som jag får göra det här på mugglar vis. Utanför är allt vitt och jag känner lukten av hav, men jag vet inte vart jag är. Och jag börjar frysa. Lika bra att gå in igen. Jag sätter mig mot en vägg och känner hur tårarna börjar rinna. Jag börjar bli rädd. Jag är inget fan av mörka utrymmen. Men varför transfererar jag mig inte bara här ifrån, hur dum får man bli. Jag vill till Hogwarts, jag sluter ögonen och ser slottet framför mig. Och öppnar dem igen. Det funkade inte jag är kvar i grottan. Vad är det här? jag slår händerna om benen och drar in dem intill bröstet. Sen blev det svart.

 

- nu får Snape berätta vad som hände på skolan.

 

Alla dessa läxor, och knappt någon av eleverna skriver något vettigt.  Det är synd att få elever tänker som Cara, även om Granger är en duktig elev.  Lika bra att läsa igenom klassens inlämningar. Weasley är ett hopplöst fall och Potter är inte bättre, det är synd att han inte fick sin mammas intelligens.  Är klockan redan 8. Ja tiden går fort, lika bra att gå och äta frukost. Julmat är något som alferna kan.  Så här års är skolan som bäst, knappt några elever. Jag går in genom stora salen, den är nästan full till och med Granger år tillbaka från sjukhusflygeln, de vill säga på de få elever som är kvar, den ända som saknas är faktiskt, Cara. Vart kan hon vara? Hon är den som brukar vara uppe tidigast. Hon kanske redan har ätit. Jag slår mig ner bredvid Dumbledore, trots att han är lite stollig är han en bra vän.
- God morgon professorn. Sa jag och slog mig ner bredvid honom och började smöra några mackor.
- Ne men god morgon Severus. Svarade han och log.
- Har du sätt Cara idag? Frågade jag med lite lägre rust, och försäkrade mig om att ingen hade hört.
- Nej faktiskt inte. Det är lite märkligt, hon brukar ha ätit vid det här laget. Men hon kanske bestämde sig för att göra något annat. Hon gör ju det ibland, den unga damen. Svarade han och log stort
- Ja hon gör ju det. Svarade jag och log flyktigt. Men det känns inte rätt, bäst att jag frågar hennes kompisar efter frukost. Äntligen reser sig Granger, lika bra att fråga nu. Jag tog den sista tuggan på mackan och reste mig upp, nickade hejdå till min vän och gick ut genom porten. Bra Granger är med Draco och Zabini det blir lättare då.
- Ursäkta mig men har ni sätt Cara. De vände sig om och kollade på mig, faktiskt så log de lite. Det hade aldrig hänt för några år sedan, allt är Caras fel. Jag får skälla på henne för att hon ser till att jag inte är lika skrämmande.
- Nej vi trodde du visste professorn. Svarade Zabini, det här var konstigt.
- Granger har hon sovit i sitt rum överhuvudtaget? Jag mötte Grangers blick
- Jag vet inte, jag såg henne inte igår efter hon gick för att besöka dig. Simon kanske vet. Sa hon och log lite.
- Hej allihop. Varför ser ni så allvarliga ut? Sa Simon som just kommit ut ur salen.
- Vi undrar om du vet vart Cara är? Draco såg frågande på honom.
- Nej det gör jag inte, trodde ni visste. Nu började vi bli oroliga.

- Ok när var den sista gången ni såg henne? Frågade jag och väntade på ett svar.
- Igår vid lunch. Svarade de och såg sig om kring för att försäkra sig att hon inte stod i ett hörn.
- Ok vi gör så här, ni letar igenom de ställen på skolan ni tror hon kan vara och jag går och pratar med Albus. Sa jag och lämnade dem. Jag vände mig om och gick åter in i salen och fram till rektorn.
- Albus de vet inte vart Cara är. Sa jag och sökte hanns blick. Han måste sett att jag var orolig för han la sin hand på min arm.
- Vi kommer hitta henne. Är du säker på att hon inte bara har vandrat iväg till nått gammalt rum i skolan? Jag nickade
- Ja det är jag, hon skulle inte vara borta så länge utan att säga till, hon vet att jag blir orolig.

- Ok, vi går till Salazar han kan kanske hjälpa till. Sa min gamle vän och reste sig, jag gjorde honom sällskap och vi gick raskt mot tavlan. Vi hälsade flyktigt på personerna i tavlan och vände sig sedan mot Slytherins grundare.
- Salazar vet du vart Cara är. Jag kollade grundaren i ögonen och han reste sig upp och såg frågande ut.
- Nej jag har inte sätt henne sedan jag lämnade henne hos dig igår. Är hon försvunnen? Han såg lite oroad ut.
- Vi vet inte, vi har ingen aning. Därför undrar vi om du kan kolla om hon är på skolan? Frågade Albus mannen, som nickade och försvann. De kommande tio minuterna kändes som de längsta i mitt liv. Jag vandrade fram och tillbaka och det är ett under att det inte blev ett hål i golvet, min vän granskade mig oroligt, när Salazar kom tillbaka visste jag att det var dåliga nyheter.
- Jag är ledsen men hon är inte på skolan, eller i Hogsmeade. Jag kunde inte hitta henne någon stans i närheten. Jag är ledsen. Sa han och skakade på huvudet, jag såg en lätt oro i mannens ansikte.
- Jag med. Svarade jag honom. Vart kan hon vara? Och hur ska jag hitta henne?
- Severus… Albus röst var miltals km bort, jag vet ett sätt jag kan hitta henne på.
- Albus lyssna här, jag tror jag vet ett sätt och hitta henne. Jag tog fram halsbandet jag fick i julklapp av henne förra året, hoppas bara hon har det på sig.
- Om vi har tur så har hon på sig sitt halsband och då kan vi hitta henne. Jag tog det i handen och sa sedan hennes namn. Fram kommer en bild på Cara i en grotta kall, hon ser nästan död ut.
- Hon är i en grotta ensam och kall, vi måste hitta henne innan hon fryser ihjäl. Sa mannen vid min sida
-  Hon hatar att vara instängd. Vart är den här platsen? Jag kollade på bilden som förvandlades till en karta. Hon är inte ens kvar i England, utan i Sverige. Hur kom hon dit?
- Vet du vad hon gör där? Salazar kollade över axeln och såg mig rakt i ögonen och väntade på ett svar. Jag kollade in i de gröna ögonen och sa sedan
- Jag tror knappast hon är där frivilligt i alla fall. Hon har inte rätt kläder, inget med sig och har inte nämnt det för någon. Jag såg oroligt på henne.
- I så fall måste någon ha kidnappat henne och lämnat henne där för att dö. Sa Godric som nu lagt sig i samtalet.
- Jo jag vet, men i stället för att fokusera på det, kan vi fokusera på att få hem henne. Sa jag och började gå ner mot entrén för att kunna komma bort från området och transferera mig till henne.
- Jag kommer med dig. Sa Dumbledore.
- Jag med, kom det från Salazar och eftersom jag inte har tid eller ork att protestera lät jag dem följa med. Jag sprang ner för trapporna, ut genom porten, över gården och tillslut var jag utanför området. Jag tog ett djupt andetagtrollade fram varma kläder och såg platsen framför mig. Allt snurrade och snart stod jag  i djup snö framför grottan, mina följeslagare var snart bakom mig, jag skyndade in i grottan och fann Cara liggandes på golvet, i koma. Jag kände hur iskall hon var. Hon såg nästan ut som ett spöka och om jag inte skyndar mig blir hon snart det med. Jag trollade fram en filt och la runt henne, sen uttalade jag några formler som ska värma henne inifrån. Sen lyfte jag försiktigt upp henne i famnen och bar ut henne.
- Vi måste tillbaka fort. Hon är iskall och jag vet inte hur illa det är. De andra två nickade och vi lämnade platsen. Snart stod vi åter framför skolan.
- Jag ska försöka ta reda på vem som gjorde det här. sa Salazar och skyndade iväg. Jag började gå mot sjukhusflygeln och trapporna verkade aldrig ta slut. Men tillslut stod jag framför den stora dörren till sjukhusflygeln, Albus öppnade och jag bar in henne, hon hade fått tillbaka lite färg. Jag la ner henne på sängen och Pomfrey var snart framme hos henne.
- Vad har hon råkat ut för. Hon såg undrande ut medans hon kände över henne och letade efter skador.
- Vi vet inte ännu. Hur är det med henne? Albus synade mig medans mina ögon blev helt svarta, om hon dör lovar jag att den som förde bort henne önskar att han aldrig var född!
- Det är ganska illa, men jag tror jag kan rädda henne. Sa Pomfrey och rättade till hatten, sedan tog hon fram staven och mumlade några formler, som skulle värma henne inombords. Jag har redan provat det där, men det är ingen mening att argumentera med henne nu, jag vill bara att hon ska vakna, jag har redan förlorat henne en gång. Jag satte mig i fönstret och såg ner på den vita snön där nere.
jag vet inte hur länge jag satt där, men jag måste ha nickat till för när jag vaknade var det svart ute. Jag såg hur rummet avspeglade sig i fönsterrutorna, Cara verkar lite bättre.
- Hur är det med henne? Sa jag och vände mig in mot rummet. Jag såg på hennes skötare där hon stod i sin röda klänning.
- Hon kommer överleva. Sa hon och log lättat, jag andades ut. Nu måste vi bara ta reda på vem som gjort det här, undra om Salazar har haft någon tur? Jag styrde mina steg mot sängen och kollade ner på flickan där nere, hon som var som min egen dotter. Vad hade jag gjort om jag förlorat henne? Nej inte tänka så, hon kommer överleva och det är det viktiga. Plötsligt flyger dörrarna upp och in kommer Salazar med en sjunde års elev, som inte är tänka att han ska vara på skolan.
- Jag hittade honom i ett övergivet klassrum. Han gömde sig bakom några bänkar och jag tror ni ska höra vad han har att säga.
- Och det var jag som kidnappade henne. Jag såg hur eleven vars namn är Jake Howeerd ryggade tillbaka när jag mötte hans blick, hade jag fått bestämma hade han fallit ner död, precis där han stod.
- Varför gjorde du det? Albus granskade honom lugnt och väntade på ett svar.
- Därför att…

 

- Jag tycker vi bryter där. Det var faktiskt en obehaglig natt.
- Jag förstår det Cara, och jag är bara glad att du hade halsbandet på dig. Säger Severus och ler.
- Ja de kom ju till användning. Men nu får ni ge er av innan jag låser in er i en grotta. Hahaha

 

*Kash*


Studenten :D

jag har ju inte skrivit och talat om för er att i fredags tog jag Studenten :D det känns fortfarande som en dröm, jag är inte säker på att det har hänt. det är så skjukt att tre år har gått så fort :s jag tror jag hoppade över typ tre år, jag minns första dagen o sista dagen allt där i mellan är nog bara en dröm. ne men allvarligt talat, studenten är bland det bästa som kan hända!! det är en kanon kul dag och jag älskade allt med den :) och jag gör gärna om det ;)

sen hade vi balen i söndags, och det var kul med, inte lika kul som studenten men ändå kul. och blaen är ockås en alldeles särskild upplevelse, det är helt fantastiskt, hela känslan. det går inte att beskriva, det käns som om man är i en gamal film :P

men sen har allt varit sorgligt med, jag vill verkligen inte läman skolan och allt underbart folk, både elever och lärare :( kmr sakna alla så himla mkt... men vi får ses och sen får vi hälsa på skolan :P

ne nu ska jag faktiskt sova så

ha det bra :D

RSS 2.0