9/10-2011: Skriva

jag älskar att skriva som ni vet :) och jagtkr det är så himla kul och jag vet inte varför :) för tillfället skriver jag tre egna fanfictions och en fjärde tillsammans med fem andra och i mellan där så skriver jag ju min bok :) och även om det kan vara väldigt jobbigt så älskar jag det :) jag älskar att beskriva händelser med ord och jag älskar att låta fantasin skena iväg och hitta på händelser :)
jag älskar bara inte att skriva berättelser jag älskar att skriva inlämnings uppgifter :) jag har så svårt att förklara varför jag älskar att skriva men det är en hobby som jag har och det är väll som med andra som älskar att sporta och sånt xD jag har aldrig gillat sport på det sättet om vi inte räknar ridning, simning och andra sporter på "lek" nivå xD men jag kan skriva i tim tals :p och för tillfället håller jag på att skriva en fantasy bok :) och jag skulle älskar att skriva film manus :P
 
jag tänkte att ni kunde få en bit ur en av mina Fanfictions, den här heter Varför sa du inget Tramptass? Det här är det senaste kapitlet och jag kan bara tala om för er snabbt att Lupin och Sirius hade ett förhållande innan James och Lily dog och Sirius hamnade i Azkaban. den utspelar sig för tillfället under tredje året paralellt med Voldemorts dotter :)

 

Lupin satt framför brasan och det var första dagen på jullovet. Det hade hänt en del de senaste veckorna, han hade lovat att hjälpa Harry att lära sig en patronus, det gick rykten om att Sirius hade synt nere i byn och så hade Cara listat ut att han var varulv. Han var förvånad över att hon hade listat ut det men ändå inte, hon var en mycket smart häxa, precis som Hermione Granger. De två var helt klart de smartaste i årskursen och Lupin tvivlade inte på att de två kunde bli vad de ville. Granger påminde om honom själv, ordningsam, punktlig, intelligent och den som fick hindra sina vänner från att göra något dumt och Riddle påminde honom om Sirius, även han var eller är snarare intelligent, men han och hon är mer åt det praktiska hållet, de älskar att hitta på bus och de tar hellre till staven än att argumentera med ord, men de ställde båda upp för sina vänner. Men Lupin hoppades inte Cara skulle sluta som Sirius med att förråda sina vänner. Fast med tanke på vem hennes far är så vet man aldrig. Lupin hade svårt att förstå hur hon kunde ha du-vet-vem som far, det gick inte riktigt ihop, men det förklarar varför han låg lågt i sex år.
"Jag undrar om Sirius var med honom under den tiden?" frågade han sig själv. Lupin reste sig upp
"Lika bra att gå ner till byn och ta en öl." sa han och slängde på sig kappan och lämnade rummet. Han gick ner för trapporna och ut ur den stora porten. Han kämpade sig igenom snön och lämnade slottet bakom sig. Han såg på byn som tornade upp sig i horisonten, det såg ut som en sago by. Med de små husen, röken som kom upp ur skorstenarna, snön som låg på taken och alla människor som skyndade sig fram mellan husen. Lupin gick lugnt och sakta mot byn, han såg sig omkring och stannade plötsligt. Han hade fått syn på en svart hund. Den på minde honom om Sirius, han såg in i de grå ögonen och han stelnade till. Kunde det vara Sirius? Lupin var inte säker när han såg på den magra hunden som närmade sig honom, Lupin visste inte riktigt vad han skulle göra. Hunden satte sig i snön och la huvudet på sned och i det ögonblicket visste Remus John Lupin att han såg på Sirius Orion Black! Men vad han inte visste var vad han skulle göra. Han stoppade händerna i fickan och märkte att han hade en smörgås i högerfickan. Han tog upp den och tog bort pappret och satte sig på huk. Hunden kom försiktigt fram till honom och Lupin gav han smörgåsen och gav han en klapp på huvudet.
"Jag tror det är bäst om du försvinner här ifrån." viskade han lågt och såg in i de kloka ögonen, Sirius såg på honom och puffade honom på kinden med den kalla nosen innan han försvann in i skogen. Lupin såg efter honom och suckade. Han visste att han hade gjort fel! Han borde ha tillkallat dementorerna men han hade inte kunnat, han hoppades bara inte Sirius skulle mörda Harry. Han hoppades att han skulle försvinna här ifrån. Lupin gick mot byn och Tre kvastar. Det lilla värdshuset var fullt som vanligt men han fick ett bord i ett hörn och Rosmerta såg olyckligt på honom. Remus förstod att hon kände igen honom, han sa inget utan drack upp sin hognungsöl och satt där i över en timme och lät tänkarna bara vandra innan han gav sig tillbaka till slottet för att låsa in sig på sitt rum när förvandlingen skedde.

Sirius hade hört någon komma och lagt sig platt mot marken och lyfte huvudet lite och såg att det var Remus och hans svans började vifta lätt på svansen. Sirius gick sakta mot honom. Han var inte riktigt säker på hur hans gamla vän skulle reagera om han kände igen honom. Han riktade sina ögon mot de bruna ögonen. Han satte sig ner i snön och la huvudet på sned och såg på varulven. Remus såg inte ut att veta riktigt vad han skulle göra och hur han stoppade händerna i fickorna. Sirius såg hur han tog upp en smörgås och Sirius kände hur hungrig han var. Remus satte sig på huk framför honom och Sirius tog glatt i mot smörgåsen och han viftade glatt på svansen när han fick en klapp på huvudet. Lupin såg på honom och viskade lågt
"Jag tror det är bäst om du försvinner här ifrån." Sirius såg in i de kloka bruna ögonen och puffade honom lätt på kinden, det var det närmaste en puss han kunde ge honom innan han sprang in i skogen och såg efter sin vän. Han sprang in i en grotta han hade hittat för några dagar sedan och la sig glatt ner. Det var så typiskt Remus att bry sig om honom och han kände sig lite gladare. Trotts att det var isande kallt ute kände sig Sirius varm inombords. Han hade fått möte Remus för första gången på tio år och han var gladare än på länge. Han förvandlade sig till människa och tog fram en bit pergament och skrev ihop en beställning på en särskild julklapps beställning. Han förvandlade sig sedan tillbaka till hund och gick ut i kylan igen för att bege sig till postkontoret och lämna beställningen. Han la den utanför dörren och sprang sedan in i skogen igen och la sig ner och såg upp på slottet och somnade med snön fallande runt honom.

jag är riktigt nöjd med det kapitlet :D ne men nu ska jag återgå till att skriva :P och se på A Very Potter Musical/ Sequel

Peace out <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0