30/9-2011: Digimon

idag tänkte jag prata om Digimon <3 Digimon var en stor del av min barndom och jag älskade att gå upp på morgonen och se programet. och i lördags bestämde jag mig för att se om serien. så nu är jag klar med de två säsonger som jag såg när jag var liten :) (det finns fler men jag har inte riktigt bestämt mig i fall jag ska se dem eller inte)

jag älskar programet dels för att det är anime <3 men även för hur underbart bra serien är. det är fantastiska karaktärer, handling, hur de är målade och relationerna. sen är det intressant och har en del roliga skämt :D jag älskar att de i andra säsongen har låtit karaktärerna från första sägsongen växa upp :) sen älskar jag hur digimonen är, det är roliga, söta, intressant och de tänker själva. jag älskar bandet som finns mellan människorna och digimonen och hur de kan utväcklas. det enda som är lite jobbigt är att i andra säsgonen kan digimonen utväcklas på så många sätt så det blir lite rörigt. men jag gillar att de digidestenerade måste gå igenom olika prövningar för att nå sitt mål. jag gillar också att det är lite oväntade händelser. (bortsätt från att de besegrar det onda) jag gillar hur personer kan förändras och hur de tar upp vanligt tonårsproblem :) jag gillar även att det inte bara är onda som dör, några av de goda dör med. jag gillar så klart inte att de dör, men det gör det mer trovärdigt. sen älskar jag epilogen :) och deras vänskapsband :)

för er som inte sätt serien kan jag varmt rekomendera den. du får många skratt och några tårar. och den är spänande och tar oväntade svängar :)

det är inte så mycket mer än det här jag kan säga till er utan att bryta sönder serien :) jag kan dock tala om för er att mina favoriter är Kari och Gatomon och så Wizardmon, som tyvärr inte var med så mycket. men det finns faktiskt ingen karaktär som jag hatar :P


Wizardmon <3


Första digimon gänget :) (Kari kommer till i slutet)


Kari (första säsongen), Wizardmon och Gatomon <3


Gatomon <3


Wizardmon och Gatomon <3


Myotismon :P han är super skurken ;)

det finns så klart många, många fler karaktärer men det här var dem jag hade på datan :Poch som sagt så rekomenderar jag serien till er :D

Peace out <3

29/9-2011: Natten

ja det blev inget bloggande igår eftersom jag hade strömavbrott i min lägenhet xD så datan dog. och sedan flög jag till GBG och när jag var hemma så var klockan för mkt för att jag skulle orka skriva något. jag har sovit typ 3 timmar i natt. gick upp kl 6 för att kunna åka till skara vid sju så att jag kunde spendera dagen med Becka och hälsa på lärarna på Uddetorp :)

men jag tänkte disskutera nätter med er. jag älskar natten och tycker den är bättre en dagen. jag älskar att kunna se stjärnorna, höra alla ljud och mörkret <3 dagarna har sin charm me men det går inte upp mot natten då man kan kurra ihop sig framför en filt under täcket och kylan runt sig. jag älskar när det är kalt runt mig och jag är varm! sen tycker jag om precis innan man somnar och man börjar sväva in i drömmarna och så hör man något djur långt bort <3 men det allra bästa med natten är månen och stjärnorna <3 jag älskar att kollade på dem <3 de ser alltid så fridfulla ut :) och ibland tror jag nästan att jag är vampyr ;) ne men jag gillar inte vampyrer för tillfället så vi ska inte prata om det ämnet idag. men nu tänker jag faktiskt vara lite social med lilla syrran. och någon gång runt 2 så kommer jag väll krypa till sängs och drömma mig bort <3
för vem har sagt att man måste sova på natten?

Peace out <3

(jag vet att det här inte var något jätte bra eller långt inlägg men jag har varit vaken sen kl6, sovit 3 timmar och kört bil halva dagen så jag är lite trött xD)

27/9-2011: Smink

idag tänker jag ta upp smink. jag som nästan hela kvinnisläktet använder smink. och jag kan tycka det är fint med smink och vissa personer ser riktigt bra ut i smink. men sen ser vissa förjävliga ut. allt beror på hur man sminkar sig och hur man ser ut och vad man har för stil. jag älksar att använda smink till sådant som det egentligen inte är tillför, jag älskar att måla mig i ansiktet, jag är väldigt bra på att använda målarfärg och tush-pennor. men det är ju mitt sätt att uttrycka mig och jag har aldrig förstått varför man bara ska använda sminket till det de är tillför, jag använder min ögonskugga på hur många olika sätt som helst ;) men nu till ämnet. jag tycker det är fel att det är ett sådant, låt oss säga tryck på att man måste använda smink. idag är det nästan så att om du inte har smink så är du mobbad. jag tycker det är fel att man ska behöva använda det! jag började inte använda smink ordentligt fören i 9:an innan hade jag det bara när jag kände för det. vilket jag fortfarande gör, men nu gör jag det oftast varje dag. men jag tycker inte man ska vara tvungen att ha smink om man inte vill. alla människor kan se bra ut utan smink! man ska inte behöva sminka sig för att bli vacker. om folk inte ser dig utan smink varför ska du då få dem att se dig med smink? jag säger:

Sminka dig inte för andra! utan för dig själv!

ja jag tror ni förstår vad jag menar. du behöver inte ha ett ton brunkräm för att vara vacker, du behöver inte sminka dig för att folk ska se dig. sminka dig för att du känner för det! sminka dig för att du själv gillar det! gör det inte för att alla andra ska se dig! för det är sant som man säger. med mitt tillläg

Skönhet kommer innefrån! bara för att man har smink är man inte en perfekt ängel. djävulen själv kan bara smink och vara vacker men bortanför sminket finns den riktiga personen.

Peace out <3


26/9-2011: Tankar

Ja idag tänkte jag prata om tankar. jag är väldigt bra på att tänka och jag älskar det och hatar det. ibland älskar jag det för att jag kan få fram helt underbara saker, jag kan tänka på roliga minnen och personer. men ibland hatar jag det för att jag tänker på saker jag inte vill. men alla måste tänka och man måste ha både bra och dåliga tankar.
jag brukar skriva ner vad jag tänker i ja låt oss kalla det dagbok, det är inte riktigt som en dagbok men de är väl de närmaste du kan komma. och det hjälper mig få ordning på vissa av mina tankar, för ibland lyckas jag vela ihop det. få en knut på tråden kan man säga. vad som annars kan vara bra är ju att prata med andra om det man tänker på. mina vänner är väldigt bra på att hjälpa mig när jag har mycket att tänka på <3 (tack för att ni finns) men som sagt alla tankar vill man kanske inte dela med folk o då kan det vara bra att skriva eller rita. jag ritar också ibland när jag har mycket att tänka på. och det är bra att få ur sig sina tankar på något sätt. man ska inte grubbla för mycket för då blir man bara velig och allt rör ihop sig.
men ibland måste man stanna upp och tänka på hur det blev som det blev. och man ska inte bara se framåt ibland måste man tänka tillbaka och använda sig av sina erfarenheter. jag tycker det är nyttigt att tänka på saker som man gjort tidigare och lära sig av dem.
och jag tycker man ska försöka lösa problem genom att tänka ut en lösning inte ex slåss för att få fram en lösning. och tänker man efter kan man oftast svaret på frågan.
ja jag har väll inte så mycket mer att säga än att jag tycker man ska ta en stund då och då att tänka. jag tänker av sluta med ett citat från Terry Goodkinds böcker sanningen svärd

tänk inte på problemet utan lösningen

Peace out <3

25/9-2011: resor

idag tänkte jag ta upp att resa. jag älskar att resa och så fort jag kan sätter jag mig på ett plan :P jag älskar att se nya kulturer, nya människor, nya miljöer, nya maträtter osv. och jag älskar att lära mig seder från ett annat land :) och mitt mål är att besöka alla kontinenter även antarktis :) och jag menar inte bara stor städer jag åker gärna ut i öknen, berkjedjor och sådant. stor städer är underbara men det är en annan kultur på landet och jag tycker att man behöver se båda.
jag kommer ihåg när vi hade den här frågan i skolan.
"Skulle du kunna sluta flyga för att rädda miljön?" jag var en av de få som svarade absolut inte! jag skulle aldrig kunna sluta resa för att rädda miljön. jag gör det i så fall på annat sätt, men det är det lättaste sättet att upptäcka nya platser! jag kan tänka mig och åka tåg och sådant med men jag tänker inte som ex ta en båt här ifrån över till USA för att hjälpa miljön. men många andra svarade att de skulle kunna sluta flyga för att rädda miljön. och deras motiveringar var. "Jag skulle kunna göra det för att jag har aldrig varit utanför Sverige! men vi har ju allt som behövs här." "jag var i Spanien och jag gillade det inte." osv. men hur vet du att Sverige är det bästa när du inte har varit någon annan stans? och bara för att man inte gillar ett land betyder inte det att man inte kan gilla andra. jag har varit på platser som jag inte tycker är super kul och tänker inte åka tillbaka till. men bara för att den platsen inte var kul tänker jag inte sluta resa!
jag tror att alla behöver resa någon gång, man behöver upptäcka andra delar av världen av olika anledningar. så därför säger jag till er att resa. det behöver inte vara en lång resa men gör en resa och se er omkring i världen. det kan räcka med en resa i Sverige för att du kan få se något nytt. men sitt inte bara hemma och inget gör. för vem vet vad du kan hitta ute i världen? för vem har sagt att Sverige är det bästa landet i världen?

Peace out <3

Yuuki på Hogwarts kapitel 9

Rido låg slängd i en fåtölj och såg på mannen framför sig.
"Så vad säger du?" frågade han och såg på honom. Voldemort mötte den underligga mannens blick.
"Så du hjälper mig komma in på Hogwarts så jag kan döda Potter om du får den där Yuuki?" Voldemort var lite tveksam inte ens hans bästa mannar hade kommit in på Hogwarts och ingen hade kunnat ge honom Potter och nu dyker det bara upp en man och lovar att ge honom allt detta i utbyte mot att han får hjälp att döda två personer vampyr tjejen och hennes fästman.
"Ja." var allt han svarade uttråkat och Voldemort tänkte efter, han hade ju inget att förlora.
"Visst, jag hjälper dig om du håller din del först." sa han och log elakt, mannen nickade till svar.

På Hogwarts satt nu de nya vännerna nere i uppehållsrummet efter att ha föklarat allt för rektorn som hade nickat och tyckt att det var klokt att imot all hjälp de kunde få särskilt nu när Rido och Voldemort slått sig ihop. Yuuki satt glatt bredvid Kaname som hade armen runt henne. Zero satt i en fåtolj, Senri och Rima låg på golvet och åt godis. Yuuki var glad att de äntligen hade blivit tillsammans precis som Kain och Ruka som satt i den andra soffan. Aidou, Seirin och Ichijou satt och spelade kort, med Star, Draco och Blaise. de andra Slytherin eleverna visste inte riktigt hur de skulle hantera nykomlingarna, så de höll sig på avstånd. Draco slängde argt korten på bordet när han förlorade för tredje gången och gav upp. han såg på Zero och frågade. "Så vad hände mellan er?" han såg sedan på Yuuki som mötte Zeros blick. hon tog ett djupt andetag och sa sedan. "Zero är född till vampyr jägare och han lovade att han skulle döda mig och Kaname. jag sa att jag skulle vänta på honom. men eftersom verken jag eller Zero vill döda varandra har vi hållt oss ifrån varandra frö att slippa." Yuuki såg på sin vän/"bror" och tänkte på kyssen på taket för över två år sedan. de andra såg på oss och nickade. Kaname log mot Yuuki som la huvudet på hans axel. snart gick de och la sig.

Yuuki vaknade på morgonen av att Janes klocka ringde. hon såg upp på vattnet ovanför henne och märkte att solen lös, hon stängde ögonen och gick sedan ofriviligt upp. Rima, Seirin och Ruka såg på henne nickade och gick upp. de andra eleverna såg på henne där hon gick i mellan sina vänner. Yuuki hatade när de vaktade henne. inte för att hon ogillade dem utan snarare för att hon kände sig så lite. Kaname väntade på henne vid utgången. Star gick bredvid henne och såg på alla vampyrer som gick runt dem.
"Yuuki varför går de runt oss?" hon såg på sin vän
"Det är för att skydda mig. Kaname har en tedens att överdriva." skrattade Yuuki och log mot Kaname som gick bredvid henne. de andra eleverna såg och visslade på dem när de kom in i stora salen. Yuuki skakade på huvudet. de satte sig vid bordet och började äta
"Är dina vänner singlar Yuuki?" frågade Jane och såg på dem, Yuuki såg på Jane
"Vissa. men jag skulle hålla mig borta från dem." sa Yuuki
"Äsh de bits väll inte?" skämtade Jane men Yuuki svarade inte och hon såg lite nervöst på de nya eleverna. Yuuki såg på posten som kom, hennes vänner såg förvånat på ugglorna och hon skrattade lite. Star tog dagens tidning och sa sedan
"Se här" hon räckte över tidningen till Yuuki som läste
Du-vet-vem har tagit det till en annan nivå!
ett tjugo tal familjer har funnits döda och alla har bit märken på halsen. nu verkar det som han är alierad med vampyrer.
Yuuki läste inte mer. hon la ner tidningen och såg på de andra. så då hade de haft rätt Rido kontaktade Voldemort. det verkar som om det kommer bli det värsta krigiet i historien och mitt i detta står hon själv

2010

det var mycket som hände det året. och jag bara undrar vad det var som hände? ibland har jag svårt att förstå. det kanske är för att jag tänker för mycket eller så är det bara menat att jag ska undra. jag kommer antagligen inte få något svar på frågan hur mycket jag än grublar på det. jag vet vad som hände eftersom jag satte igån det men jag vet inte varför? hur kunde det bli så? vad gick fel? och varför kunde vi inte fixa det? jag undrar hur det hade varit idag om allt hade gått anorlunda till. då hade jag kanske inte suttit här? det som hände var något som jag var tvungen att gå igenom men det får mig ändå att undra ibland om det verkligen var menat att bli så här? eller är det bara jag som tänker på det? vem vet? men hur jag än vrider och vänder på det kommer jag alltid fram till att jag antagligen hade gjort samma sak igen. hur ont det än gjorde så skulle jag göra om det. just för att jag inte stod ut med hur det var. jag behövde komma bort från det, men jag saknar ändå tiden vi hade. och ibland när jag gör något kan jag inte låta bli att tänka på dig det bara blir så. men som sagt det som är gjort är gjort. och jag kommer antagligen aldrig få något svar och det kommer aldrig bli som det var. så jag får bara försöka släppa det....

peace out <3

24/9-2011: Pilbågar

jag satt och skrev lite på min bok som utspelar sig under medeltiden i ett främmande land och självklart har min hjälte en pilbåge därför att jag älskar dem <3 och nu tänkte jag försöka förklara varför. vi gör en lista :)

1) Det är ett otroligt mäktigt vapen, om du lär dig att behärska det ordentligt så är det dödligt. och det har en förträfflig pricksäkerhet, även om det beror på skytten ;)
2) Det är perfekta i krig för att de är ljudlösa, vilket betyder om du använder det i krig (som man gjorde) hör inte fienden vart du är. de funkar vare sig vilket väder det är, även om det är svårare om det blåser, men det slutar inte funka om det ex blir blött, du kan ta dig fram lätt med det, det har en lång räckbarhet. men kan skjuta flera pilar i rad.
3) de är grymt snygga :) jag älskar min båge. nu har jag tyvärr ingen bild på den men lovar att ta en när jag kommer hem.
4) alla mina hjältar i mina böcker använder dem ;) Halt, Will, Rickard, Legolas, Robin <3

det är några av anledningarna att jag gillar dem. men sen är det hela känslan när man skjuter en pil och träffar. det är underbart. jag älskar den känslan och hur man kan bli en med pilen. jag är ingen mästerskytt men jag ska lära mig. och nu tänker jag inte på de moderna pilbågarna jag tänker på de gamla. min är en sammansatt båge :)
en sån här:


givetvis är min grön ;)

en annan sak jag gillar med pilbågar är att när man var ute i krig hade man en mer sportslig chans, man kunde fly undan en pil. jag hade den här diskussionen med en kille som tyckte det var osportsligt att använda pilbåge i krig. han tyckte pistoler var bättre. då sa jag att man kan skydda och fly undan en pil på ett annat sätt. visst så går de fort när man skjuter men inte liks fort som med en pistol. sen tyckte jag att fördelen med pilbågar är att de hörs inte, så tänk vad bra det hade varit om armen införde pilbågar idag. det finns dock en massa saker som förhindrar det och jag tänker inte gå in på det! och jag tänker inte kämpa för att man ska ha pilbågar i armén eftersom jag är i mot krig över huvud taget.

men nu vill jag rekommendera er att testa att skjuta med pilbåge. det är kanske inte så lätt i början men det är något ni bör prova i alla fall. det kanske finns en liten Robin Hood i dig med ;)

Peace out <3


23/9-2011: Alkohol

Hej, först hade jag tänkte strunta i att göra ett inlägg idag, eftersom jag har huvudverk och egentligen inte har tid, men sen tänkte jag "jag kan inte över ge de få men trogna läsare jag har". I love you <3 och jag kan säga det och fortfarande få det att låta coolt ;)
men sen tänkte jag att jag lika väl kunde göra ett inlägg och alkohol med tanke på att det är fredag och att många går ut och festar då. och jag ska själv iväg men dock så ska jag inte dricka, ett för att jag inte har några pengar, två för att jag har.... just det de är ju fortfarande en hemlighet ;) och sedan det viktigaste, jag behöver inte alkohol för att ha kul ;) och det är det jag vill komma till. Jag tycker synd om de som måste dricka för att ha kul och våga göra saker. Jag har aldrig förstått varför man ska supa sig full för att kunna ha kul och våga ha kul. När jag drickar gör jag det för att det är gött inte för att jag ska våga. jag gör nämligen minst lika knäppa saker när jag är nykter som när jag är full ;) jag tycker nämligen det bara är pinsamt med folk som dricker för att våga och sedan dricker så mycket att det inte kommer ihåg vad som hände. snälla ni, väx upp!!! lär er att man kan dricka med motta och att man kan ha kul utan alkohol. jag ska inte låta som en gammal kärring nu, men jag vill få er att våga göra saker som nyktra. jag har ett motto som lyder: "Det du inte vågar göra när du är nykter ska du inte göra när du är full!" med detta vill jag säga att ni ska inte dricka för att våga göra något. Om ni inte vågar göra det nyktra finns det en anledning! därför tänker jag tjata om det här, inte för att jag vill förbjuda alkohol, absolut inte, men som sagt vill jag få folk att förstå att det inte är det viktigaste med festen. för mig är det att umgås med mina underbara kompisar, prata, träffa nytt folk och bara ha skoj!!! så tänk på vad ni gör. för är det verkligen kul att vakna upp och höra kompisarna säga "du var helt borta igår, och när du gjorde.... vad tänkte du egentligen?" och du har inte en aning om vad de pratar om, men skäms över det. är det inte roligare att kunna säga "Du vet igår när jag gjorde.... vad kul det var"?

ne nu ska jag ut och göra gatorna i Umeå osäkra ;) be safe <3

Peace out <3


22/9-2011: Disney

ja alla vet vad Disney är och alla har vi vår egna favorit film. själv älskar jag de flesta, särskilt de äldre när de var tecknade. Ex lejon kungen <3 men jag älskar vissa nyare filmer så som Trassel :)
men det jag ville säga är att det är väldigt fantastiskt hur något kan påverka våra liv så mycket. vi väser upp med det, älskar det och lär oss saker. Disney skulle nog kunna manipulera hela världen genom att sända dolda meddelanden i filmerna, tillslut hade folk gjort så som meddelandet säger. men jag tänker inte klanka ner på Disney för det är en stor del av mitt liv. jag älskar handlingarna, musiken, karaktärerna och hur de är gjorde. det som är kul är att när man ser filmen och är lite äldre så kan man sitta och skratta åt saker som man inte förstod när man var mindre. det är de som är så bra med Disney de har vuxen skämt också.
det enda som stör mig är att allt ska vara så lyckligt :/ det är lite jobbigt att man vet hur det ska sluta. men trotts detta kan jag bara älska Disney. tänk en värld utan Disney, vad tråkig det hade varit :( nej jag tänker inte säga så mycket mer en att man ska se Disney, jag har som mål att ha alla Disney filmer, jag börjar med klassikerna :)

nej nu ska jag se en film och sedan så får jag se vilka äventyr som väntar mig

Peace out <3


Yuuki på Hogwarts kapitel 8

Yuuki såg in i elden och mötte ett par ögon. de andra såg på henne när hon pekade på elden
"Flampulver" sa Star, men det sa inte Yuuki något. Allt det här är ju en helt ny värld för henne.
"Det är trolldomsministern." sa de andra förvånat. Har de ett trolldomsministerie nu också? Yuuki antog att det var som sonaten hemma.
"Jag ville bara tala om att det har skett en massflykt från Azkaban och att dementorerna inte längre går att kontrollera. men oroa er inte" sa huvudet och försvann sedan.
"Oroa er inte? han kunde lika väl sagt att världens undergång är på väg" sa Draco och de andra såg oroligt på varandra. Yuuki såg på dem och nickade sedan
"Jag vet inte vad jag ska säga, men jag måste sova nu" sa hon och reste sig
"men du ska ju vara vaken på natten" skrattade Star
"Precis och nu är det gryning" Svarade Yuuki och blinkade med ena ögat.
Dagarna gick och efter ett tag började eleverna slappna av, inget hade hänt. "Då kanske det inte var så allvarligt" hörde Yuuki folk säga, men hon visste att det oftast brukade ske saker efter ett tag när människor brukade slappna av. Yuuki satt på lektionerna och försökte få ordning på en massa saker som hon aldrig hade hört talas om. En massa trollformler och annat. Yuukis huvud snurrade av all information när hon och hennes vänner gick ner mot stora salen. När de kom ner mot hallen var det en stor folksamling. Yuuki undrade vad som stod på.
"Vad händer?" frågade Star som stod bakom henne. Yuuki ryckte på axlarna, tog tag i trappräcket och kastade sig över och landade i hallen och stod öga och öga mot ett par välbekanta personer.
"Yuuki-sama" Yuuki såg på Aidou, men han var inte ensam han hade Ruka, Rita, Seiren, Kain, Ichijou, Senri och Kaname. Yuuki sken upp och log. Kaname mötte henne och tog henne i sin famn innan han kysste henne. Hon hade saknat honom och de andra. Hon log glatt mot dem. De andra eleverna såg intressant på hennes vänner. Star, Draco och Blaise kom fram.
"Det här är mina vänner från japan." Sa Yuuki glatt och presenterade dem och de nickade halvt. De andra eleverna såg avundsjukt på henne. Yuuki visste att henens vänner såg bra ut.
"Tänk inte ens tanken på att uppmuntra dem Aidou" skrattade Yuuki och han såg på henne och nickade sedan.
"Jag antar att det här är den berömda Kaname?" frågade Star och Yuuki nickade glatt.
"Trevligt att träffas" sa Kaname artigt och log halvt. Yuuki såg på honom att han inte var här bara för att träffa henne. Hon tog dem avsides och såg sedan på dem
"Nå vad gör ni här?" hon log glatt men de andra som såg genast allvarliga ut.
"Rido upptäckte att du var i England och åkte efter dig." Sa Ichijou och såg sorgset på henne.
"Men det är omöjligt" sa Yuuki oroligt och Kaname la armarna beskyddande runt henne
"Jag är ledsen. men jag är här nu och jag lämnar inte din sida" sa han och Yuuki kände sig lite tryggare
"Vi klarar det här tillsammans" Sa hon och log
"Men vad gör ni här allihop?" sitt hon hade sätt dem så hade de gått skilda vägar. Senri och Rita hade gett sig av för att försöka hitta Ichijou som hade gett sig av efter sin morfar och de andra hade följt med henne och Kaname.
"Vi bestämde oss att våran plats är vid vår prinsessas sida." Sa Audio skämtsamt.
"Du behöver all hjälp du kan få" Yuuki hörde en röst som hon inte hört på över två år och såg en sjunde röst och såg in i ett par lila ögon
"Zero" sa hon glatt och sprang fram till honom och slog armarna runt honom. Han såg lite pafft på henne innan han la armarna runt henne. Han nickade kort mot Kaname som svarade med en nickning. Yuukis vänner såg på alltihop "Så han lever" viskade Star till killarna och Kaname svarade "Jag skulle aldrig döda honom, eftersom Yuuki hade blivit ledsen." Han såg på dem och de stirrade förvånat på honom. Hur kunde han hört dem?
"Men vart är Rido då?" Yuuki såg på alla
"Vi vet inte. men det är nog ingen fara, det finns ju inte direkt någon elak super skurk som kan hjälpa honom här." sa Rita och log lite. Yuuki såg på sina vänner
"Jo det gör det faktiskt." Yuuki berättade om Voldemort och Kaname såg på henne och försäkrade sig om att hon var okej.
"Men det är nog inte så stor chans att de hittar varandra. Och även om det gör det så måste de komma överens. det är inte en chans att Rido kan samarbeta med någon som har lika stor ego som han" sa Kain och vi nickade

Men just i denna stund stod en man utan för en herrgård i Skottland. Mannen hade en mörkaura runt sig. Han knackade på och någon släppte in honom. Han fördes till en man med ett ormlikt utseende
"Ja? vad vill du?" hans röst var iskall
"Jag heter Rido och jag har ett erbjudan som jag tror du kommer gilla" Sa Rido och log hjärtlöst


Disney som det borde vara ;)

jag satt och sökte lite på google och hittade dessa grymt snygga bilder :D


Prinsessan och grodan <3


Den lilla sjöjungfrun


Skönheten och odjuret <3


Tingeling <3


Törnrosa <3


Lejon kungen <3


Snövit <3


Hercules <3


Ringaren i notre dame <3


Askungen <3


Alice i underlandet <3


Tarzan <3


Mulan <3


Pocahontas <3

misstolka mig inge nu jag älskar Disney jag tycker det är bland det bästa som finns, men jag tycker deras "verklighet" där allt är så sött och lyckligt är så överdriven jag tror det finns en annan sida av prinsessorna (jag vet alla är inte prinsessor) inte en kinky som många tycker att det finns, jag tror snarare det finns en elak sida. för jag tror att alla människor har gott och ont i sig och det är så här prinsessorna kunde sett ut om de var elaka.

Peace out <3

Yuuki på Hogwarts kapitel sju

Yuuki såg in i Stars ögon. hon var tillbaka i uppehållsrummet.
"vad hände precis?" frågade hon och såg sig runt omkring, hade hon bara drömt? men det hade kännts så verkligt.
"Det undrar vi med?" sa Star och såg på henne.
"Jag mötte den där Voldemort. han påminner mig om Rido" svarade Yuuki och hon la märke till att de andra rös till när hon sa Voldemort
"Är det han som har kidnappat eleverna?" frågade Blaise och Yuuki såg på honom och nickade
"Han fick dem att bli dödskäkare eller något sådant" svarade hon
"Dödsätare. då måste han planera något" sa Draco och såg på de andra.
"Ja de gör han nog. och han kommer ha ett flertal elever på sin sida. även om de inte gör det frivilligt" Sa Star oroligt.
"Hur kom du där ifrån?" Blaise såg oroligt på henne och drog upp hennes vänster arm. Yuuki bara såg på honom lugnt.
"Jag vet inte, jag vara bara tillbaka här" svarade Yuuki och förklarade vad som hänt.
"Du är nog den första som lever efter ett sådant möte" sa Star
"Men jag kan ju ändå inte bara dö. man måste göra på ett speciellt sätt" skrattade Yuuki.
"Vad tror ni du-vet-vem planerar då?" frågade Draco
"Jag vet inte men det kan inte vara bra" sa Blaise och vi såg oroligt på varandra. Yuuki var fast i ett land långt borta och hade ingen anning om vad som kommer hända. hon vet inte ens vad det är som händer. hon ville bara hem till en fiende som hon känner till. det var som att försöka bekämpa en osynlig man. Yuuki såg in i elden och såg sedan något i den och hoppade till.

21/9-2011: leksaker

japp idag ska vi disskutera leksaker!! jag kmr aldrig ge min unge barbie, bratz eller några andra sorters dockor. (jag vet inte vad killarna har för motsvarighet) ne men jag tänker inte låta mitt barn växa upp och tro att det är så har man ska se ut!! jag menar man behöver inte ge ungen utssende komplex när den är liten. varför ska vi få barnen att tro att det är normal att ha världens minsta midja och stora bröst? (nu märker ni att det är väldigt mkt ur tjej perspektiv, men det är för att jag inte vet så mycket om killeksaker?) och jag tänker inte ge den några killeksaks docker där barnet tror att det behöver vara värsta krigaren och måste vara ett muskelberg!
jag tänker inte heller uppmuntra mina barn att leka krig. jag tänker inte hindra dem, men absolut inte uppmuntra dem!!
mitt barn kmr få leka med stenar!! xD ne men skämt och sida, jag tänker ge mina barn realistiska saker, typ playmo bil, såpbubblor, nallar och sådant!!
ne men jag vet hur jag vill uppfostra mina barn. och jag tänker inte heller ge dem sterotypiska leksaker!! de ska få ha den leksaken de vill ha. men det är ett annat samtalsämne!!!

Peace out <3

bilder från en annan värld

jag tänkte att jag skulle lägga upp några söta bilder från Vampire Knight <3


Yuuki
det är henne min senaste FF handlar om. hon är super söt :D


Kaname <3 det är han som är Yuukis fästman och det är han som jag är helt kär i <3


Zero han är Yuukis "bror" och de har även en sorts kärlek. Zero är förvisso snygg men inte som Kaname


Yuuki och Kaname
tkr hela bilden är så söt, den beskriver deras relation :)


Den här är också så söt Yuuki bara mohahaha you are my dolls xD


Det här är Yuuki när hon blivit vampyr :P


Kaname jag älskar den blicken :D


Så söt :)


Yuuki :)


Älskar den här bilden på Kaname, de visar hur snäll han är :)


Från vänster: Rika, Senri, Ichijou, Kaname, Yuuki, Zero, Aidou, Akatsuki, Ruka det är nästan alla :)


Senri :)


Maria :)



Toga och Kaien :)

Det finns en hel del till personer :) men de här är väll de som är med mest :D och även om du inte vet något om serien kan du alltid njuta av bilderna ;) jag älskar hur de är målade och bra bilder är a och o i en täcknade serie :P

ne nu ska jag återgå till annat

Peace out <3

Yuuki på Hogwarts kapitel 6

Yuuki såg på mannen. Yuuki hade aldrig sätt något liknande, mannen påminde om en orm, han hade ingen näsa och röda ögon. Yuuki visste inte vem mannen var men hon förstod att han var farlig. De andra i rummet ryggade tillbaka när mannen blev farlig och Yuuki förstod att det här måste vara Voldemort.
"Ni är varmt välkomna" sa han med en kall röst och Yuuki tänkte genast på Rido. hon hade åkt från Japan för att slippa honom och istället möter hon en minst lika farlig person. Voldemort granskade allihop i rummet.
"Jag har fört hit er för att ni ska få en möjlighet att gå med mig." väste han och de flesta skakade på huvudet, andra lyssnade nogrant. Yuuki själv såg likgiltigt på honom. hon hade inte kommit till England för att gå med någon galning, då hade hon kunnat stanna i Japan.
"Jag ger er denna chans eller så kommer ni ångra er" sa han likgiltigt, genast gick några av eleverna fram till mannen som log ett glädjelöst leende. några tvekade och han riktiade staven mot en tjej som skrek till och sedan föll ihop. Yuuki kände på sig att hon inte skulle vakna igen. genast skyndade de andra fram till manne. Yuuki stod lugnt kvar på sin plats och mötte mannens blick.
"Du var minsan en bestämd person" sa han och tog ett steg mot henne. hon stirrade på honom och han började gå runt henne. hon såg hur han höjde staven men hon gled snabbt undan, och mannen såg intressant på henne. Han höjde staven på nytt och Yuuki såg på honom och han stelnade i rörelsen. Yuuki visste inte vad hon skulle göra och tappade konsentrationen och mannen kunde åter röra sig. Yuuki såg att han började bli arg och hon visste inte riktigt vad hon skulle göra. hon konsentrerade sig och skickade ut några blixtrar som skydd runt henne. mannen sken upp.
"Du är en japansk vampyr" han såg nöjt på henne, och Yuuki visste inte hur han kände till vampyrerna från Japan, men hon var inte heller intreserad av den informationen. utan hon såg på Voldemort med arg blick. hon ville vara ifred.
"Det är väll tur att jag inte irriterade dig, för vem vet vad du hade gjort då" skrattade han och återgick till de andra eleverna. de såg skärmt på Voldemort och med samma rädsla på Yuuki. hon satte sig ner och försökte hitta en ut väg. hon tog ett piller och knaprade på det. och såg sig runt efter en utväg. plötsligt hörde Yuuki en välbekant röst och vände sig om och såg in i ett par välbekanta ögon.

20/9-2011: Mat

Ja dagens samtals ämne ska vara mat :D jag älskar mat och särskilt att testa ny mat. jag tycker det är det roligaste som finns. att komma till ett nytt land och testa deras landsrätt :D och jag tycker att man ska vara uppen för nya saker och i det här fallet mat :) jag kan rabbla upp en massa saker som man bör prova och så kan du bocka av :)

Sushi: Klart
Fish and chips: Klart
Sniglar: Klart
Créps: Klart
Bläckfisk: Klart
Vithaj: Klart
Myror: Ej klart
Scorpion: Ej klart
Gräshoppor: Ej klart
Svärdsfisk: Klart
Aligator: Klart
Kängru: Ej klart

jag kan rabbla upp en massa saker som jag tycker att ni ska prova och jag vet en massa saker som jag vill prova. jag skulle kunna tänka mig att pröva hund som ex. vi äter alla andra djur varför inte äta hund? och jag ser hellre att det blir upp ätet än att det dött förjäves!!
men jag vill uppmuntra er att testa nya saker :) ni kanske får en ny favoriträtt eller så kan ni i alla falla skryta med att ni ätit det!! och om ni inte gillar det behöver ni inte äta upp det, men du har i alla fall prövat. jag försöker alltid få mina systrar att testa nya saker när vi är ute, men det är så extremt dåliga på det och det är synd. våga ta steget ut i mat världen. för hur kan du säga att något är äckligt utan att ha ätit det?

Peace out <3

Trött

jag tänker inte skriva ett jätte långt inlägg nu för det orkar jag inte xD somna nämligen fem idag :P satt o pluggade till tre xD men de går nog bra o jag har väll lärt mig lite xD fast hur mkt märker jag väll idag xD det är disskutions grej o de brukar ju gå bra xD ne nu ska jag göra mig iordning  för att dra till skolan så

Peace out <3

19/9-2011: Uddetorp

Jag tänkte att dagens inlägg skulle handla om mitt gamla gymnasie. Jag gick ju där från 08-11 och jag ska ärligt talat säga att jag hade min värsta och min bästa tid där!! Jag hatade vissa stunder och var på riktigt väg att spränga skolan. Men så har man någon av de bra stunderna och man kommer ihåg varför man gick där.
Jag fick helt underbara kompisar när jag gick där. och jag saknar dem <3 det är synd att vi inte syns så ofta :/ jag hade förvisso personer som jag hatade men de hör till skolan, vissa gillar man andra hatar man ;) sen kommer vi till lärarna. Jag kan säga att de är helt underbara (majoriteten) för ett tag sedan var jag och Becka och hälsade på dem och det var jätte roligt. De är så kul att prata med dem och höra hur det är. Lärarna är så lätta att ha med och göra och deras lektioner är jätte roliga. Jag saknar dem :( Visst jag trivs jätte bra på universitetet men det hade varit kul att gå på Uddetorp och bara ha de roliga lektionerna. *Skratt* nej men de är verkligen helt underbara och jag har lärt mig jätte mkt om de jag vill xD fast och andra sidan hade jag lektioner som jag helst hade velat slippa!! Det är lite som yin och yang :p antingen älskar jag det eller så hatar jag det, så de balanserar upp varandra :)
men om vi ska prata helheten så ångrar jag inte att jag gick där. hade jag fått välja om med den kunskapen jag har nu hade jag valt samma skola :)
så jag kan både rekommendera skolan och inte xD om ni funderar på att söka dit så kan jag hjälpa er med att berätta hur det är :)


















Uddetorp in my <3

Några bilder från tiden på skolan, flesta från tredje året :p

Peace out <3


Vampire knight <3

Jag har precis sätt klart vampire knight för säker hundrade gången och jag tycker det fortfarande är lika bra :D vilket kan bero på följande:

Musiken
Hur den är täcknad
Karaktärerna
Handlingen
den är på japanska (finns på engelska med)

jag älskar att det inte är en sån typisk vampyr sak utan det är en hel annan story :D och jag gillar hur de har byggt upp den. det var så oföresägbart :D och jag älskar det.
för er som inte sätt den säger jag kolla upp den. den är helt underbar :D jag tänker inte dra vad den handlar om igen men ni kan få en bild ;)


Ni fick en bild på allihop :D Yuuki är tjejen och de är hon som är med i min nya fanfiction :) killen som håller om henne är Kaname <3 och om ni känner mig bara lite och ser serien förstår ni varför :P

men nu ska jag återgå till att lyssna på musiken och plugga :p

Peace out <3


Önskelista

ja det är ett tag kvar tills jag fyller år de vet jag :P men jag tänkte om jag kanske skriver en tillfällig önskelista kanske någon kan ge mig nått av det xD

Harry Potter sakar (förvånande) filmer, böcker, lego, affischer (fråga mig om vilke) trollstaver :)
Spejarens lärling (böcker)
House M.D säsong 1 och framåt
How i met your mother sägong 3 och framåt
Criminal minds sägong 7
CSI Miami sägsong 7 och framåt
Vampire Knigth böcker/anime, kläder, affischer mm
Present kort på Shock
Pengar till resor, lägenheten
Saker till Ballerina
Sanningens svärd
Smycken (silver)
Avatar the last aribender säsgon 3
Disney klassiker (fråga vilka jag inte har)
Historieböcker
Skivor
Nightmare before christmas saker

kommer jag på något mer fyller jag på den :P

Peace out <3

18/9-2011: Bandtröjor

Dagens samtals ämne är bandtröjor. Jag älskar mina bandtröjor inte bara för att de är köpte på helt underbara konserter utan också för att de är ett minne och det visar att jag gillar bandet. Och jag brukar se på folks tröjor och om de kommer med ett bands tröja brukar jag tänka, bra musiksmak, kass musiksmak. Men det visar i alla fall vad personen lyssnar på och de visar att de stöttar de bandet.
Men nu ska jag komma till de som jag stör mig på och det är folk som köper en bandtröja och har den på sig utan att egentligen gilla bandet. Det är lite som falsk marknadsföring.
Ett band är något som betyder mycket för mig, de kan utrycka ens känslor och de framför något som man tror på och jag skulle aldrig ha på mig ett bands tröja för att den var snygg, om jag inte lyssnar på dem. För om man köper en tröja stöttar man bandet. Jag som ex gillar Manson får en massa konstiga blickar och frågor, men jag kan stolt säga att jag gillar hans musik och står bakom det han gör. Jag kanske inte håller med om allt han gör, men jag vet ändå vem det är jag lyssnar på!! Och när man ser någon med en tröja kan man känna en gemenskap och det blir så fel om personen egentligen inte lyssnar på bandet. Så för mig är det total tabu på att ha en tröja med ett band på som man inte lyssnar på!!!
Därför ber jag er som gör det, tänk efter!! Ni ska kunna stå för det bandet står för, ni måste veta vad det är för band. Förstör inte för oss som ja älskar bandet, gå inte in på vårt revir om du inte hör hemma där. Det finns andra snygga tröjor som du kan köpa!! så om du inte står för det bandet står för har du inte där att göra. Det här är min åsikt och nu får ni antingen lyssna på den, förstå vad jag menar eller så vänder ni dövörat till och gör som ni vill. Men komihåg att du kan få en speciell blick om du bär en viss tröja, är det inte bättre att då veta varför och kunna försvara dig? Vill du inte kunna stå för det du har på dig? dina kläder säger vem du är. Och vill inte du kunna vara personen som du försöker vara genom dina kläder?

Peace out <3


Yuuki på hogwarts kapitel fem

Yuuki såg på dementorerna och hade ingen aning om vad hon skulle göra. Hon hade aldrig sätt varelserna. Hennes vänner tog fram sina stavar och kastade iväg förtrollningar. Yuuki samlade sina tankar och fokuserade på att bränna upp varelserna. Hon koncentrerade sig och när hon öppnade ögonen stod varelserna i brand. Yuukis vänner såg på henne och hur varelserna brann upp och föll ner i sjön. "På min mig om att aldrig bli osams med dig." sa Draco och log, Yuuki skrattade och såg på dem. de började gå in mot slottet där de mötte lärarna som panikartat frågade vad som hänt. de förklarade och Dumbledore skulle skriva till ministeriet. "Vad var det dör för något?" frågade Yuuki när de satt i uppehållsrummet. "Dementorer. de vaktar trollkarlsfängelset Azkaban. De tar ur en alla ens glädje." förklarade Star och Yuuki nickade, hon hade känt sig sorgsen när de kom. "Men jag har aldrig mött någon som eldad upp dementorer. Varför har ingen gjort det innan?" frågade Blaise roat. "För att det inte brukar gå" sa Draco, men Yuuki bara ryckte på axlarna. de satt och pratade om lite allt möjligt när Nott kom in rusande. "Det har försvunnit elever" sa han med paniken i halsen. Alla elever såg på varandra. "Vadå försvunnit?" frågade Star och allas blickar vändes åt Nott "Ja, det saknas elever. Ingen vet vart de har tagit vägen, de är bara borta." Sa han "De kan inte bara ha försvunnit!" protesterade någon men Nott skakade på huvudet och sa sedan "Jo det är ju det de har." alla såg oroligt på varandra. "Men hur kan någon bara försvinna?" frågade Star, Yuuki skulle just svara när hon kände en konstig känsla, det var som om någon drog henne mot sig. Allt snurrade och snart befann hon sig i ett mörkt rum med en massa andra personer. "Välkomna" sa en mörk röst och Yuuki vände sin blick mot mannen och mötte ett par röda ögon.


Yuuki på Hogwarts kapitel fyra

Yuuki vaknade på morgonen av att vågorna slog mot fönstret, hon hade klarat att sova en hel natt. Hon gick upp och tog på sig och gick sedan ner i uppehållsrummet där hon hittade Star, Draco och Blaise. ”God morgon Yuuki.” sa dem och Yuuki svarade ”ohayou gozaimasu” de såg på henne och log. De gick upp till frukosten och Yuuki bestämde sig för att ta en smörgås till pillret. Hennes vänner såg gillande på Yuuki. De tog fram schemat och såg att de skulle ha försvar mot svartkonst. De lät som en rolig lektion, professor Lupin. Yuuki såg på sina vänner och de förklarade att han var en rolig lärare, men att han var varulv. ”Varulvar har jag träffat förut. Vampyrer och Varulvar bruka komma bra överens.” sa Yuuki när de gick upp till lektionen. Hans klassrum såg ut som vilket som helst, men Lupin såg ut att vara trevlig. Han såg ut att inte ha så mycket pengar men han verkade inte bry sig om det. Han såg på klassen och stannade med blicken på Yuuki som log, han nickade och sa sedan ”Idag ska vi prata om ickeverbala trollformler.” han förklarade att man var tvungen att koncentrera sig noga och att man inte skulle bli besviken i fall det inte gick första gången. Yuuki trodde inte att de skulle bli något problem, hon använde aldrig trollformler utan hon bara tänkte det hon ville skulle hända. De delade in sig i par och Yuuki stod mitt i mot en tjej med brunt vågigt hår. Hon såg snäll ut och Yuuki log mot henne och fick ett snabbt leende tillbaka. Sen koncentrerade hon sig, hon såg hur tjejen stod utan trollspö och hur hon stelnade till och när hon slog upp ögonen stod tjejen stilla utan stav. Yuuki släppte förtrollningen och tjejen såg förvånat på henne. ”Fröken Kuran” hörde hon hur professor Lupin ropade. Yuuki gick fram till honom. ”Så du är våran utbytesstudent? Du verkar ha lite annorlunda krafter?” Yuuki nickade och sa sedan. ”Ja jag är väll ingen vanlig häxa.” sa hon lätt, professorn såg på henne. ”Jag är egentligen en vampyr så jag använder mig av de krafterna.” viskade Yuuki och Lupin nickade. ”Jag tyckte väll att du hade en annan, vad ska vi säga aura.” han skrattade lätt, Yuuki gillade honom. Han var rolig och han förstod sig på elever. Lektionen gick fort precis som dagen gjorde. Yuuki fick ha sin första lektion i spådomskonst, vilket hon tyckte var flummigt. Man ska inte veta vad som finns i framtiden. Hade Yuuki vetat vad som skulle hända längre fram hade hon nog inte sagt att spådomskonst var flummigt. Dagen led mot sitt slut och de satt nu utomhus vid sjön, och solen började gå ner. ”Nu är det snart Yuukis tid” skrattade Star och Yuuki log. Natten var då hon trivdes bäst. ”Yuuki hur kan du vara ute när det är sol?” Blaise såg på henne. ”jag vet inte, alla vampyrer jag känner kan det. De gillar det inte, men de kan.” Yuuki kände ett stygn i hjärtat. Hon saknar verkligen alla där hemma. Aidous påhitt, Rima och Senris fototagningar, Kanames och hennes stunder framför brasan. Fast hon gillade England med. Det är ett mysigt land och hon har roliga vänner. ”Alltså när ni nu äter eller vad vi ska sägas människor hur gör ni då?” frågade Draco och Blaise la till ”Ja lägger ni i er buskar med nät och hoppar på dem när de går förbi?” han skrattade lite och Yuuki stämde in. ”Jag och Kaname brukar inte jaga. Vi brukar dricka varandras blod.” sa hon enkelt, killarna himlade med ögonen. ”Vad romantiskt.” sa Star och Yuuki nickade. Yuuki såg bort mot bergen, det såg ut som ett stort svart moln kom flygande mot dem.  Yuuki ställde sig upp och riktade sin blick mot molnet och såg att det var huv klädda varelser. Och hon kände hur det började bli kallt. Hennes vänner ställde sig bredvid henne och drog sina stavar. ”dementorer” sa de och Yuuki visste inte vad de var, men hon antog att det inte var något bra. ”de är säkert hundratals av dem” sa Draco. Yuuki såg på varelserna och visste inte vad hon skulle göra.


Yuuki på Hogwarts kapitel 3

Yuuki samlade tankarna precis som Ruka lärt henne och snart hade hon tagit kontrollen över killarnas kroppar. Hon fick dem att stanna och Yuuki svepte med benet under dem så de ramlade och gick sedan där ifrån. Hon andades inte ut fören hon satt i soffan framför spisen i uppehållsrummet. Det där hade aldrig hänt hemma i Japan fast då hade hon så klart haft Zero och Kaname som beskydd. Hon saknade Kaname. Hur skall hon klara ett år utan honom? Draco, Blaise och en tjej som presenterade sig som Star kom in och satte sig hos Yuuki.
”Jag hörde att du spöade Cormac.” Sa Blaise och log mot henne. Yuuki såg på honom och nickade. ”Han blev lite närgången” mumlade hon till svar. De andra såg på henne, Star la handen på hennes axel tröstande och log mot henne. ”Du ser lite ledsen ut Yuuki” sa hon och Yuuki såg på henne. ”Jag saknar alla där hemma bara.” Yuuki log halvhjärtat och de andra nickade förstående. Star fick syn på ringen Yuuki hade, det var en förlovningsring i silver med japansk text på. ”Nån särskild du saknar?” frågade Star och blinkade med ena ögat och Yuuki såg på ringen. ”Han heter Kaname.” svarade hon drömmande. Killarna såg lite besviket på henne men sa inget, Star log där i mot. Hon påminde om Rima. Yuuki började bli hungrig, hon trollade fram ett glas med vatten och la i ett piller. Hon komihåg när Zero försökte äta dem. Hans kropp hade vägrat, Yuuki hade hjälpt honom överleva. Hon hade vägrat låta honom förvandlas till en level-e. Kaname hade senare räddat Zeros liv. Hon undrade hur det var med honom nu för tiden? ”Äter du inget annat än de där pillren?” frågade Blaise och Draco sa ”De är kanske den japanska maten.” jag såg på dem och svarade sedan ”Nej det är inte den japanska maten. Och nej jag äter egentligen inget annat.” det var inte hela sanningen men hon visste inte hur hon skulle förklara vem hon var. ”Du äter väll inte bantningspiller? För om du gör det snälla sluta med det.” sa Star och Yuuki såg på henne och log. ”Nej jag äter verkligen inte bantningspiller. Det är bara dumt.” sa Yuuki och tog en klunk av den röda drycken. ”får jag smaka?” frågade Star och Yuuki såg på henne, det finns väll inget som hindrar det. Yuuki gav henne drycken. ”Jag tror dock inte du gillar det.” Star tog en stor klunk och spottade sedan ut det över bordet, Yuuki såg på henne och skakade på huvudet. ”De smakar ju…blod.” sa Star och såg på Yuuki, lika bra att berätta. ”Det är blod. På sett och vis.” De andra såg på Yuuki som tog ett djupt andetag. ”Jag är vampyr och i stället för att dricka andras blod eller mitt eget så tar jag pillren.” förklarade hon. Yuuki såg på de tre par ögon som stirrade på henne. ”Är du, men du har ju inga tänder.” var det första Blaise fick ur sig, Yuuki öppnade munnen och lät tänderna växa så de syntes och när de sätt färdig så tog hon in dem igen. ”Vet din kille om det här?” Draco såg skeptiskt på henne och Yuuki skrattade. ”Kaname? Ja det var han som förvandlade mig till vampyr.” de andra tre såg på henne. ”Förvandlade din kille dig till vampyr? De måste vara väldigt romantiskt. Hej jag är vampyr, nu ska jag dricka ditt blod.” Sa Star och Yuuki såg på henne. ”Nej jag visste att Kaname var vampyr redan sedan jag var liten. Han räddade mig från en annan vampyr som ville döda mig. Men det är lite mer komplicerat än så. Jag var född som vampyr, men när Kanames morbor Rido kom och ville döda våran familj så offrade min mamma sig och gjorde mig till människa, vilket gjorde att Rido inte kunde hitta mig. Kaname hittade mig efter att Rido var bort jagad. Han lämnade mig hos Kaien Cross, som blev min adoptivfar. Kaname kom och hälsade på så ofta han kunde. Jag fick senare en adoptivbror Zero hans familj blev dödade av vampyrer så han hatar vampyrer. Han och Kaname kom inte så bra överens, fast de är kanske en underdrift. Min pappa öppnade en skola med både vampyrer och människor. Människorna visste så klart inte om att nattklassen var vampyrer och det var mitt och Zeros jobb att undvika att de träffade varandra. Efter ett tag fick vi reda på att Zero höll på att förvandlas till vampyr. Vampyren som dödade hans familj var renblodig vampyr och det betyder att de kan förvandla människor till vampyrer. Men de blir inte riktiga utan snarare tjänare. Zero höll på att bli en level-e vampyr och det betyder att han måste dödas. Jag lät han dricka mitt blod så han kunde hålla sig vid liv. Kaname lät honom få en del av hans blod och det hindrar honom från att bli en level-e. senare när Rido var på väg tillbaka så bet Kaname mig och jag blev vampyr igen.” förklarade Yuuki lätt, men de andra såg förvirrade ut. ”Hatade inte Kaname den där Zero?” frågade Blaise förvirrat och Yuuki nickade ”De hatade varandra men båda älskade mig och Kaname räddade Zero så att han skulle kunna skydda mig.” förklarade Yuuki. ”Hur kunde Kaname återuppväcka dig som vampyr?” frågade Star förvirrat och jag log ”Jag föddes för att bli Kanames fru och när mamma gjorde mig till människa så såg hon till att bara Kaname kunde återuppväcka mig. Vi växte upp som syskon så vi har ett speciellt band.” sa hon glatt och de såg lite halv äcklat på mig. ”Menar ni att ni är syskon?” frågade Draco och jag skakade på huvudet. ”Både ja och nej. Kaname är bland de allra första vampyrerna i Japan så han är väldigt gammal. Så han är liksom bland de första som skapade familj, men sedan blev han ung igen och då tog mina föräldrar hand om honom och sedan föddes jag. Typ så.” skrattade Yuuki och de nickade halvt. ”det är svårt att förklara.” och de nickade förstående. ”Så hur många renblodiga vampyrer finns det? och vad är så särskilt med dem?” frågade Blaise och jag såg på honom. ”Jo det finns jag och Kaname, sen finns det nog några andra kvar om de inte är döda än. Eftersom det finns vampyrer så finns det så klart vampyrjägare och för tillfället är det ett krig mellan dem i Japan och då vill man döda de renblodiga först eftersom de är som kungligheter. Och sen har vi Rido som är vill komma åt mig och Kaname. Ja vi har starkare krafter än de andra, och fler krafter.” Förklarade hon och Star frågade. ”Så du har en galen morbror och en bunt jägare efter dig i Japan?” Yuuki nickade och de såg lite oroligt på mig. ”De kommer inte hit. De vet inte att jag är här. de var därför Kaname skickade hit mig.” sa Yuuki och såg på dem. ”Fast ni verkar ju ha era egna problem med den där Voldemort.” sa ”Han har gjort en hel del hemska saker så vi vill inte nämna hans namn.” sa Draco. ”Men det ger ju honom bara större makt.” sa Yuuki och de såg på henne och ryckte på axlarna. ”Yuuki vad hände med Zero?” frågade Star och Yuuki fick en sorg i blicken och slog ner blicken. ”Jag vill inte prata om det just nu. Om ni ursäktar mig så ska jag gå och lägga mig.” Sa Yuuki och reste sig. Hon hörde de andra viska när hon gick upp för trappan ”Tror ni han dog?” frågade Blaise. ”Hon kanske åt upp honom.” Sa Draco och Star slog honom. ”Nej jag tror Kaname dödade honom.” Yuuki hatade att hon hade bra hörsel. Dumma Vampyr grej. Hon stängde ute allt ljud och gick till sängs. Hon saknade Zero, tårarna rann ner för kinderna. Hon saknade honom, varför kunde inte han förstå? Varför hade han inte lyssnat på henne? Hon tog upp nallen hon fått av Kaname som liten och kramade den och slöt ögonen och försökte somna.


Yuuki på hogwarts kapitel två

Yuuki vaknade flera gånger den natten. ”Dumma tidsskillnad” tänkte hon när hon vaknade sex på morgonen och gav upp att ens försöka somna om i två timmar. Hon tog på sig skol uniformen och kappan. Kläderna var så annorlunda jämfört med dem hon var van vid. Hon stoppade ner pillren i fickan och gick ner till uppehållsrummet. Det var tom, precis som hon hade antagit. Hon gick fram till bokhyllan och såg på böckerna. Hon kände igen några av dem som hon fått hemskickade i somras för att läsa. Hon fortsatte längs väggen med böcker, Yuuki älskade att läsa. Hon tog fram en bok som hette Hogwarts historia och satte sig vid bordet. Det var mörkt i rummet så hon tände en liten eld i handen, precis som Akatsuk lärt henne. Hon började läsa, men av bröts av Draco ”Hur gör du det där?” frågade han förvirrat och hon såg upp från boken. ”Vad för något?” frågade hon honom. Han gick fram till henne och satte sig vid bordet. Han tog sin höger hand och förde mot elden men tog snart bort den när han märkte att det var varmt. ”Det är ju riktig eld. Hur gör du?” Draco försökte förstå och Yuuki skrattade. ”Akatsuk lärde mig. Jag behöver ingen stav för att använda magi.” sa Yuuki enkelt, men Draco såg tveksam ut. Yuuki la ihop boken och såg på honom. ”Det går i familjen.” Sa hon enkelt, det var bara delvis sant, Kaname kunde det inte. Men hon hade på något sätt fått en massa olika krafter och det var därför en av anledningarna till att han hade skickat iväg henne. Han var rädd att någon skulle försöka använda hennes krafter. ”Kan alla de i japan?” frågade Draco och Yuuki mötte hans blick. ”Nej bara vissa.” Draco nickade och Yuuki märkte att klockan nu var åtta, hur länge hade hon inte läst? De gick upp till stora salen och satte sig vid bordet. Yuuki la i en tablett i glaset och drack sedan. ”Ska du inte äta?” Frågade Draco och såg på hennes tallrik. ”Nej jag är inte hungrig.” Yuuki log och Draco var på väg att fråga något annat men en man med svarta kläder och svart hår kom fram. Yuuki tyckte han såg väldigt olycklig ut. Hon gav honom ett leende och han såg på henne och gav henne schemat. Yuuki antog att det var professorn Snape. Yuuki såg på schemat, förvandlingskonst, trollkarls historia och trolldryckskonst. Vilka konstiga ämnen.
”Förvandlingskonst” suckade Draco och la huvudet trött på bordet, Blaise som kom in såg på honom och tog något att äta. De åt upp frukosten och gick sedan upp för första våningen och mot lektionen. De gick in och satte sig, Yuuki såg att det var den grönklädda häxan som var lärare.
”Idag ska vi förvandla föremål till möbler.” sa hon och förklarade hur det gick till. Klassen tog fram sina trollspön och stavar och började försöka Yuuki såg på Hamstern framför sig. Hon koncentrerade sig på en speldosa som Zero gett henne för fyra jular sedan. Hon la handen ovanför och snart kände hon pälsen förvandlas till trä. Hon öppnade ögonen och såg den lilla trälådan med rosen på. Hon öppnade den och där var en spegel och deras låt som de hört som liten spelades. Hon log, det var så många år sedan. När hon och Zero fortfarande var vänner. ”15 poäng till Slytherin” Sa McGonagall och Yuuki nickade och förvandlade speldosan tillbaka till en hamster. Lektionen gick hyfsat fort och Yuuki tyckte de var betydligt roligare än alla mattelektioner och artighetslektioner. Hon började gilla att vara här. När lektionen var slut gick de vidare till nästa. De var ett ganska stort klassrum och när det kom ut ett spöke ur tavlan höjde Yuuki ögonbrynen. ”Er lärare är ett spöke” sa hon till killarna som nickade sömnigt. ”Har du aldrig sätt ett spöke Yuuki?” frågade Blaise och Yuuki skakade på huvudet. ”inte just spöke. Jag har sätt annat men inte spöken.” sa hon och vände sig mot Binns som läraren hette. Hon trodde att hon skulle somna under lektionen, det var verkligen en tråkig föreläsning. Yuuki hade hellre artighetslektioner. När klockan ringde gick de fort därifrån och ner till lunchen. Yuuki var fortfarande inte hungrig. Killarna såg konstigt på henne men hon bara log. ”Snapes lektion är inställd” sa en svarthårig tjej till dem. Tjejen såg nyfiket på Yuuki som log lätt. ”Tack Pansy” svarade Draco. ”Då kan jag utforska slottet” Sa Yuuki och gick ut ur salen. Hon bestämde sig för att gå uppåt eftersom det inte fanns så mycket nere i källaren. Yuuki gick upp för den första trappan och såg sedan konstigt på de andra när de började flytta på sig. ”Kan det här stället bli mycket konstigare?” frågade hon sig själv och log. Hon såg på alla tavlor som rörde på sig. Yuuki var van vid mycket konstigt men det här var något annat. Det var en härlig känsla av att vara på Hogwarts. Yuuki bestämde sig för att gå av trappan och började vandra längs korridoren. Hon hörde steg bakom sig och vände sig om men såg ingen. Hon fortsatte gå men såg snart att hon kommit till en återvändsgränd. Yuuki vände sig om och såg nu ett gäng killar stå framför henne.
”Vad har vi här?” sa den ena och började gå runt henne. Yuuki gillade inte det här. ”Det verkar som den nya tjejen har gått vilse” Sa en annan och såg på henne. Yuuki försökte gå men de spärrade hennes väg. ”Du är ganska söt” sa den första killen och synade henne. Yuuki fick en klump i magen när killen kom närmare henne. ”Vad sägs om att vi gör sällskap?” han stirrade in i hennes ögon och Yuuki skakade på huvudet och försökte samla sina tankar. Hon försökte minnas allt hon lärt sig. ”inte? Jag gillar inte det där svaret” sa han och höjde handen, Yuuki såg skräckslaget hur den kom närmare. Vad ska jag göra? Tänkte hon


Yuuki på Hogwarts kapitel ett

Yuuki stod i en stor hall. Hon kände sig helt vilsen. Det var människor över allt men hon kände ingen och hon visste inte var hon skulle. Snart försvann eleverna och hon stod ensam.
”Nu då?” Frågade hon sig själv och såg på den stora dörren framför sig, skall hon bara gå in?
”Miss Kuran?” Yuuki vände sig om och såg en kvinna grönklädd kvinna. Hon såg ganska sträng ut, men Yuuki trodde nog hon skulle kunna få henne att le.
”Ja det är jag.” Sa hon vänligt och bugade som seden från hennes hemland sa.
”Jag är Minivera McGonagall.” Sa hon och Yuuki nickade. Vilket konstigt namn, fast allt här är så annorlunda.
”Du ska få bli placerad när första årseleverna är klara. Skolan har fyra elevhem. Gryffindor som värderar mod, ridderskap och styrka. Jag är deras föreståndare. Hufflepuff som värderar hårt arbete, tålamod, vänskap och lojalitet, deras föreståndare heter Pomona Sprout. Ravenclaw där hamnar de som är eller har potential att bli kvicktänkta och ett gott förstånd, Filius Flitwick är deras föreståndare och så Slytherins där hamnar är de som är ambitiösa, listiga och kvicktänkta och deras föreståndare heter Severus Snape. ”Förklarade McGonagall och Yuuki nickade. ”Hur mycket magi kan du?”
Yuuki såg på henne och sa sedan ”Jag har lärt mig en del, men jag har lärt mig den på ett annat sätt än vad ni verkar göra här, professorn.” McGonagall log och Yuuki såg sig åter om i hallen.
”Är det några problem med ditt tillstånd?” frågade professorn och Yuuki såg på henne och skakade sedan på huvudet. ”Nej jag har piller som jag äter.” Yuuki hade halva väskan full med piller och om hon skulle behöva mer kan säker Kaname skicka fler. Dörren öppnades och Yuuki fick för första gången se rummet innanför. Det var en gigantisk sal, med fyra bord på rad och ett längst fram i salen och högt i tak. Yuuki såg upp och märkte att taket var förtrollat, hon log. McGonagall började gå och Yuuki följde efter henne. Hon såg hur människorna kollade på henne, hon visste att hon stack ut ur mängden med de stora bruna ögonen och det långa bruna håret. Yuuki hade alltid sätt bra ut och hon visste om det. de kom fram till bordet längst fram i salen och Yuuki såg att det var lärar bordet. En äldre man med vitt skägg ställde sig upp och Yuuki visste att han hette Albus Dumbledore, det var han som Kaname och hennes far hade pratat med.
”I år har vi en utbytesstudent från Japan, Yuuki Kuran.” Sa han och log mot Yuuki som nickade. Den grönklädda kvinnan tog fram en pall med en hatt på och ställde den framför hennes fötter. Yuuki satte sig på pallen och McGonagall satte på henne hatten. Yuuki förstod inte vad de skulle vara bra för, men snart hörde hon en röst i huvudet.
”Så du är fröken Kuran. Jag märker att du har starka krafter och en skarp hjärna. Du blir svår placerad, du skulle passa i alla elevhem. Jag märker att du har utstått mycket och att du använder den kunskapen. Jag tror att du passar bäst i”
”SLYTHERIN” skrek hatten ut och Yuuki tog av sig den och gick mot bordet som applåderade. Hon fick plats bredvid en blond kille och en med svart hår. Hon såg på dem och nickade och de granskade henne. Yuuki vände blicken mot den vithåriga mannen som höll ett tal om en man vid namn Voldemort hade kommit tillbaka och att vi skulle hålla ihop och kämpa mot honom. Yuuki hade aldrig hört talas om mannen, men han lät lite som Rido. Yuuki rös och försökte glömma Rido. Manen avslutade talet och alla började applådera även Yuuki stämde in, och snart kom maten upp på bordet. Yuuki hoppade till lite och såg sedan på den. Det var längesedan hon åt sån här mat, hon tog en liten bit kyckling hällde upp ett glas vatten och la i ett av pillren, snart var vattnet rött. De andra runt henne såg undrande ut. Hon log lätt mot dem och drack sedan upp innehållet. Genast kände hon sig starkare och hon åt en bit på kycklingen medans hon såg sig omkring i salen.
”Draco Malfoy.” Sa killen bredvid henne och räckte fram handen. Yuuki såg på honom han hade blont nästan vitt och gråa ögon. Han på minde lite om Hanabusa Aido.
”Yuuki Kuran.” Sa hon och tog handen, kille mitt i mot henne räckte också fram sin hand
”Blaise Zabini.” Yuuki såg att han var italiensk, han hade svart/brunt hår och bruna ögon, Yuuki tänkte på Kaito Takamiya, Yuuki gillade aldrig Kaito. Att tänka på alla där hemma fick henne att sakna dem, särskilt Kaname. ”Yuuki. Men det vet du säkert vid det här laget” sa hon och skrattade lätt. Blaise nickade och han började prata med den andra killen Draco. Yuuki förstod inte hälften, det var något om quutich, nån gett och en massa annat. Yuuki kände sig helt borta. När middagen var klar sa rektorn ett par ord, något om en förbjuden skog och något om ingen magi i korridorerna. Sen reste sig alla elever och Yuuki började följa strömmen ut.
”Kom vis ak visa dig vart vi Slytherinare håller till.” sa Draco och han tog tag i Yuuki och började gå, Blaise gick bredvid honom. De gick ner mot en källare och ett tag trodde Yuuki att de lurade henne men hon såg snart fler elever som försvann in i en tavla. Yuuki såg förvånat på tavlan. De tre gick fram till tavlan och Blaise sa ”ormtunga.” tavlan svängde upp och Yuuki förstod att ormtunga måste vara ett lösenord. De gick in och kom till ett uppehållsrum som gick i grönt. De var en öppenspis och det stod några soffor framför brasan, det fanns ett litet bibliotek och några bord man kunde plugga vid. Hon såg upp och märkte att sjön var ovanför. Hon gillade uppehållsrummet, de påminde om vardagsrummet hemma och på nattklassens uppehållsrum.
”Ja här bor vi.” sa Draco och log.
”De påminner lite om hemma.” svarade Yuuki och de andra två nickade. Yuuki frågade sedan ”Vart sover man?” och killarna pekade på två trappor som gick upp. ”Den vänstra leder till tjejernas sovsal och den högra till killarnas.” förklarade Draco och Yuuki nickade, hon var inte van vid sovsalar. Hon hade alltid delat rum med Sayori. Men de skall nog gå bra. Yuuki sa god natt till killarna och gick mot sovsalen. Hon gick upp för trappan och hittade en dörr där det stod sjätte årselever och gick in. Det var ett runt rum med sängar i. Yuuki hittade en tom säng längst bort där hennes saker stod. Hon gick dit och började packa upp. Hon la sina kläder i byrån, packade upp fotona på alla och sedan la hon nattblomman hon fått av Kaname på nattduksbordet bredvid henne och bytta om. Yuuki kröp ner i sängen och försökte sova. Det spelade ingen roll hur mycket hon hade övat, det var fortfarande svårt att sova vid den här tiden. Hon ville vara vaken, hon ville gå ut och ha kul. Men efter en stund somnade hon.

Voldemorts dotter eller sanningen bakom HP 3 del 5

nu har ni kommit ikapp ;)

- Cara är på sjukhuset, det var något med barnet så därför bad hon mig Snape att sätta på apparaten åt er.

Jag tog mig för pannan, den gjorde ont. Jag kände kall sten mot ryggen. Jag slog upp mina ögon och såg en blek gestalt framför mig.
- Hur gick det miss Riddle? Lupin såg på mig och jag försökte komma ihåg vad som hänt. Jag hade varit i uggletornet och pratat med professorn när allt hade blivit svart.
- Vad hände? Jag såg på honom och han hjälpte mig upp, han log lite och borstade av fjädrarna som hamnat på min rygg.
- Du svimmade. Förklarade han enkelt och jag nickade, jag undrar varför? Sen kom jag på det, jag har inte ätit idag.
- Ok. Var allt jag kunde svara, Lupin började leda ner mig för trappan.
- Jag tror det är bäst att madame Pomfrey får kolla till dig. Vi började gå mot sjukhusflygeln och jag orkade inte protestera.
- Cara, jag tror det är bäst om jag kontaktar din gudfar, han vill säkert att jag hör av mig och berättar vad som hänt. Jag såg in i de kloka bruna ögonen och log lite mystiskt. Jag tror säkert Snape vill veta men inte av Lupin.
- Hur kontaktar jag honom? Jag såg på min lärare, lika bra att berätta, dessutom vill jag inget annat än att bli sams med Severus.
- Det är inte särskilt svårt, gå bara ner till fängelsehålorna. Lupin såg undrande på mig och jag log lite åt hans ansiktsuttryck.
- Snape? Är Snorgärsen din gudfar? Lupin kunde inte låta bli och jag gav honom en arg blick.
- Severus är min gudfar, ja! Och jag tycker inte om att du kallar honom så, professorn. Sa jag och han log ursäktande.
- Förlåt Cara.
- Kan vi inte bara gå ner till fängelsehålorna? Allt kommer bli bra om jag får prata med Severus. Lupin nickade och vi började gå ner för alla trappor. Jag vinglade till en gång på vägen ner så Lupin fick ta tag i mig, jag log ursäktande. Vi knackade på dörren. Severus öppnade dörren och såg på oss.
- Innan du säger något Snape så vill jag bara tala om för dig att hon svimmade det är därför jag är här. Lupin försökte le ursäktande Severus verkade dock inte ta någon notis till honom utan såg oroat på mig. Innan jag han reagera drog han in mig på rummet och såg oroat på mig, han la handen på min panna och kollade mig i ögonen, Lupin stod i dörröppningen och såg intressant på oss. Sev satte mig ner i en stol och frågade sedan
-Cara vad hände? Jag såg på Severus och försökte le.
- Jag har inte ätit på hela dagen så jag svimmade. Förklarade jag lätt, men i stället för att vara förstående så skrek Snape åter på mig.
- Hur kunde du vara så dum? Du måste äta och de vet du! Jag ställde mig upp och skrek tillbaka.
- Ja men allt är ju ditt fel! Om du inte hade skrikit på mig från början så jag blivit ledsen hade jag inte hoppat över frukosten och sedan var jag så arg på dig att jag inte ville se dig, så allt är faktiskt dit fel! jag såg argt på honom, men i stället för att åter skrika på mig sa Sev
- Förlåt Cara. Du vet att det inte var dig jag var arg på! Jag såg på honom och log lite
- Jag vet, men bara för att både du och professor Lupin är två barnsliga idioter som inte kan lägga saker bakom er vill jag inte att det ska gå ut över mig. Ok? Frågade jag och Sev såg på mig han nickade och jag gav honom en kram, Lupin såg på oss och sa sedan.
- Ja de trodde jag då aldrig, Snape med familj. Han log lite lätt
- Och jag trodde aldrig du skulle bli professor. Sa min gudfar kallt. Jag skakade på huvudet och började äta på en smörgås som Sev trollat fram.
- Jag måste gå och lägga mig nu Sev men vi syns i morgon. Sa jag och gav honom en god natt kram.
- God natt och var försiktig. Han log mot mig och jag nickade.
- Jag följer henne upp så du behöver inte oroa dig. sa Lupin snällt och Severus grymtade till svar. Jag började gå uppåt med Lupin bredvid mig.
- Jag vet inte vad jag ska säga. Jag hade verkligen svårt att föreställa mig Snape gudfar. Han log mot mig.
- Hermione sa samma sak, men jag har snare svårt att se hur de skulle vara om han inte var min gudfar. Vi kom fram till tjockadamen, jag sa god natt och gick till sängs.

Jag vaknade på morgonen av att solen lös in, jag log lite. Trotts att solen lyser så är jag ganska glad, jag är sams med Snape igen och jag kommer bra överens med Lupin. Jag steg upp slängde på mig skoluniformen och flätade sedan håret. Snart knackade det på dörren och jag öppnade. Mioni slängde sig runt halsen på mig.
- Jag har varit jätte orolig. Du var inte här igår när jag kom förbi. Sa Hermione och jag log.
- Jag var nere hos Snape igår. Sa jag hon behövde inte veta hela historien.
- Aha. Jaja då var det ju ingen fara. Men kom nu jag vill ha frukost. Sa Mioni och jag skrattade lite för mig själv när vi gick ner till stora salen. Jag tog en stor tallrik med flingor.
- Visst vad du var hungrig. Skrattade Hermione och jag log. Vi satt och åt frukost en bra stund.
- Kom nu så vi inte kommer försent till Snapes lektion. Sa Hermione och drog bokstavligt iväg mig ner till källaren. Jag satte mig längst bak med killarna, och Hermione satte sig hos Neville, Seamus, och Dean.
- Idag ska vi göra en krympningsdryck. Började Snape när alla satt sig, och där slutade jag lyssna. Jag behövde inte instruktionerna. Jag skulle kunna göra den mitt i natten. Faktum är att jag gjort den mitt i natten. Jag kommer ihåg den natten för 6 år sedan, Severus och pappa väckte mig mitt i natten och sagt åt mig att göra drycken. Det gick faktiskt bra att göra den även om jag var trött. Jag hade nästan trott att det var en dröm när jag vaknade dagen efter. Jag såg på ingredienserna framför mig och började hacka rötterna. Mitt i lektionen kom Draco in. Pansy flög genast upp och började fråga hur det var med socker söt röst. Jag var nära att spy ner i kitteln.
- Lugna er nu. Sa Severus och Draco satte sig hos os. Jag gav honom ett snabbt leende och återgick snart till drycken.
- Professor Snape. Jag behöver hjälp med att hacka rötterna. På grund av armen du vet. Draco suckade och låtsades få ont.
- Weasley hacka hans rötter. Snape såg inte upp från papperna. Ron såg irriterat på Draco.
- Det är inget fel på din arm. Väste han lågt.
- Du hörde vad professorn sa. Hånlog Draco och jag små skrattade ner i kitteln. Men i stället för att bara få det överstökat så hackade han dem slarvigt och alla bitar blev olika stora.
- Sir. Weasley förstör mina rötter. Ropade Draco. Snape reste sig och kom fram till oss, såg på rötterna och gav Ron ett obehagligt leende.
- Byt rötter med Malfoy, Weasley. Först trodde jag han skulle protestera men sen gav han motvilligt rötterna till Draco. Han såg ner på rötterna som var nästan helt förstörda.
- Här vi kan byta rötter Ron. Sa jag och gav honom mina rötter. Ron såg på mig och log. Jag var van att inte alltid använda perfekta ingredienser, mina lärare tyckte att jag skulle kunna göra trolldrycker även på de sämsta ingredienser. Jag började hacka till rötterna lite och hällde sedan i dem. Grytan bubblade till lite och blev sedan grön som den skulle. Ron såg lite avundsjukt på mig.
- Sir jag behöver hjälp med att skala skrumpfikonet. Draco log av ren skadeglädje och Severus verkade lida av samma glädje.
- Potter du kan hjälpa honom.
- Men… Började Harry och Snape gav honom en blick full med hat.
- Nu! Var allt han sa, men det var med en hotfull röst. Jag små log och försökte koncentrera mig på drycken för att inte börja skratta. Jag hörde hur killarna började prata om Hagrid.
- Hoppas han får sparken. Sa Draco och log elakt.
- Så det är därför du springer runt och apar dig? väste Ron. Jag såg på Draco, det är ganska smart av honom. Men jag hoppas inte han får som han vill, jag gillar Hagrid han är rolig. Jag ryckte till när Snape röt till. Jag höll på att tappa sleven.
- Orange, Longbottom. Sev slevade upp lite så vi andra kunde se. Jag såg på drycken som hade en klar orange färg och suckade lite, den ska vara grön. Stackars Neville, Severus kan inte alltid vara lätt att ha som lärare, men han skrek aldrig på mig, utan förklarade i stället vad jag gjorde för fel. Men Neville och Snape har aldrig kommit överens och att Snape skrämmer Neville gör inte saken bättre.
- Säg mig pojk, finns det något som kan tränga in i din tjocka skalle. Hörde du mig inte säga att det bara behövs en råttmjälte? Och gjorde jag inte hett klart att det bara behövs en liten skvätt blodigelsaft? Vad ska jag göra för att du ska fatta? Slå dig i huvudet med böckerna. Snape såg hotfullt på honom och först trodde jag han skulle slå honom med boken. Neville darrade till och jag antog att han också var rädd för det.
- Snälla professorn, jag kan kanske hjälpa Neville att rätta till det. sa Hermione och Snape kollade iskallt på henne. Även om hon var min bästis och han hade accepterat henne och att hon hade bott hemma hos oss hela sommaren betydde det inte att Snape var över förtjust i henne eller att han skulle visa att han accepterat henne.
- Jag minns inte att jag bad om din hjälp Granger. Hermione blev lika röd om kinderna som Neville, hon såg på mig och jag log uppmuntrande mot henne. Severus sneglade åt vårt håll, jag gav honom en arg blick, Draco skrattade och Harry fick stoppa Ron från att kasta sleven på Snape.
- I slutet av lektionen ska vi ge några droppar till din padda och se vad som händer, Longbottom. Severus gick iskallt därifrån. Han var värre än vanligt och jag antog att det hade med att Lupin var på skolan. Neville såg vettskrämd ut han viskade något åt Hermione.
- Har du hört det senaste? Seamus såg på Harry som skakade på huvudet.
- Sirius Black har blivit sedd inte så långt här ifrån. Det var en mugglare som såg honom, de förstår ju inte riktigt, de tror bara att han är en normal brottsling så hon ringde SOS, men när trolldomsministeriet dök upp var han borta.
- Inte så långt här ifrån. Sa Ron oroligt. Sen såg han på Draco som lyssnade.
- Vill du ha något annat skalat? Snästa Ron, men Draco struntade i Ron, han stirrade på Harry.
- Tänker du leta upp Black själv, Potter? Frågade Draco och Harry såg på honom, innan han snäste tillbaka.
- Klart jag ska. Jag tänker leta upp honom och sen döda honom. Draco log elakt.
- Om det hade varit jag hade jag gjort det själv. Jag hade inte suttit som en snäll pojke och väntat på att dementorerna skulle göra jobbet. Sa Draco och Harry
- Vad snackar du om? Utbrast Ron. Så verken Ron eller Harry vet om att Sirius sägs ha förrått Harrys föräldrar.
- Vet du inte det, Potter? Sa Draco och log hånfullt.
- Vet vad? Harry såg på Draco som små skrattade.
- Nu kan ni städa upp efter er, medans elixiret små kokar. Sen ska vi hur det har gått för Neville. Sa Snape och flera Slytherin elever skrattade. Jag ställde undan mina saker och de andra samlades runt Neville. Jag bestämde mig för att hålla mig på avstånd i fall det inte gick som det skulle. Man vet aldrig. Men det verkade gått bra för Snape sa
- Fem poängs avdrag från Gryffindor. Jag sa åt dig att inte hjälpa honom Granger. Lektionen är slut nu så ni kan gå. Sa Severus och vi började gå upp för trapporna. Harry och Ron klagade över hur orättvis Snape var, som vanligt. När jag tänkte säga något till Hermione, var hon inte längre bredvid mig, utan hon var tillbaka vid foten av trappan. Jag såg förvånat på henne, vilket även killarna gjorde.
- Hur gjorde du det där? Ron såg förvirrad ur.
- Gjorde vadå? Sa Hermione oskyldigt.
- Ena stunden var du bakom oss och i nästan där nere. Sa Ron förvånat, Mioni försökte vifta bort det.
- Jag glömde något. Svarade hon och skyndade in i stora salen.
- Jag tror hon döljer något för oss. Sa Harry och vi ryckte på axlarna. Vi gick in och satte oss hos Mioni. Vi åt och pratade lite.
- Kom nu vi har försvar mot svartkonst. Sa jag glatt och började gå upp till hans klassrum. Vi gick in och satte oss. Jag tog fram min fjäderpenna och ett pergament och började måla. Mioni såg intressant på när en människa tog form. Jag avbröts av att Lupin steg in i klassrummet. Han la sin portfölj på katedern och han såg lika sliten ut som innan. Men det var något speciellt med hans stil, som om han varit med om mycket.
- God middag. Kan ni vara så snälla och lägga ner böckerna, ni kommer inte behöva dem idag. Vi ska nämligen ha en praktisk lektion, så om ni följer med här. sa Lupin och vi reste oss. Jag och Hermione utbytte en blick. Vi har aldrig haft en praktisk lektion förutom Lockmans lektion. Lupin gick först och vi kom efter honom genom den öde korridoren. Vi svängde runt och såg då Peeves. Han hade fullt upp med att peta in ett tuggummi i ett nyckelhål och tittade inte upp fören vi var en halvmeter ifrån honom. Han såg på Lupin och började sedan sjunga.
- Lömska Lupin. Löjliga lömska Lupin. Peeves brukade alltid vara oförskämd, men han brukade ändå ha respekt mot lärarna jag såg på Lupin, men i stället för att bli arg log han i stället.
- Jag skulle ta ut tuggummit ur nyckelhålet om jag var du, Filch kommer inte åt sina kvastar. Sa Lupin trevligt, men Peeves brydde sig inte så mycket utan i stället räckte han ut tungan. Jag skakade på huvudet.
- Det här är en nyttig liten besvärjelse, så titta nog nu. Sa Lupin och sa sedan orden
- Wassiwasi! Tuggummit flög ur hålet och in i Peeves vänstra näsborre jag ryckte på munnen i ett leende, medans resten av klassen bröt ut i skratt.
- Snyggt, Professorn. Sa Seamus
- Tackar. Svarade Lupin, jag såg att vi var på väg till lärarrummet. Lupin öppnade dörren och vi gick in. Jag log lätt mot Snape som satt där inne.
- Professor Snape. Ni vill kanske stanna? Frågade Lupin, men Severus reste sig upp.
- Knappast. Hälften av den här klassen är hopplösa. Särskilt Longbottom, jag varnar dig Lupin. Sa han kallt och gick mot dörren. Jag såg efter honom och sedan på Lupin.
- Idag ska vi ta hand om en boggart. Sa han och jag såg osäkert på honom. Jag hatar boggartar, jag får aldrig någon ordning på dem. Jag hörde inte så mycket vad Lupin sa jag försökte bara tänka på något roligt. Jag såg hur Neville gick fram mot skåpet och när Lupin öppnade kom Snape ut. Jag log lite. Jag har så svårt att förstå hur Neville kan vara rädd för Snape.
- Riddiculus. Sa Neville och Snape fick plötsligt en klänning på sig och jag kunde inte låta bli att skratta. Alla ville testa och jag förstod inte varför. Jag hamnade i mitten av kön och jag visste att jag skulle bli tvungen att försöka. Boggarten blev spindlar, clowner, ormar, ja allt som man kan tänka sig men inget av de skrämde mig. Sen stod jag framför boggarten och snart förvandlades den till en man. Han var lång, smal och stark. Jag såg skräckslaget på honom, jag kunde minnas hans skratt och hemska lukt. Allt bara låste sig och jag kunde inte göra något. Jag blev fem år igen. Jag ramlade när han kom mot mig och försökte kravla där ifrån. Jag såg de andra som såg förvånat på mig. Jag försökte fly bakåt men väggen kom och de tog stopp. Lupin ställde sig i mellan och jag såg hur boggarten förvandlades till en måne och sedan hur den blev en ballong.
- Jag tror vi slutar lektionen här. sa Lupin och flera elever suckade besviket och de såg oroat, argt och frågande på mig. Men jag bara begravde ansiktet i händerna. Hermione, Draco, Blaise, Harry och Ron stannade kvar. Lupin stängde dörren och gick fram till mig. Han la sin han på min arm och jag ryckte till.
- Cara de är över nu. Sa han lugnt och jag kände hur tårarna började rinna. Jag skakade på huvudet.
- Du behöver inte säga något Cara. Sa Mioni och satte sig bredvid mig och la armen om mig. Jag bara skakade.
- Jag tror det är bäst i fall ni går på er lektion nu. Sa Lupin och killarna och Mioni gick iväg jag såg på dem och de log lite. Jag hörde hur Lupin anropade Snape som snart var uppe i rummet. Han såg på mig och satte sig bredvid mig på golvet. Jag kastade mig i hans armar och han såg argt på Lupin.
- Vad har du gjort med henne? Hans röst var iskall
- Hon mötte en boggart. Svarade han tort och jag kände hur Snape var på väg att skälla på honom.
- En boggart! Du kunde ju sagt något innan så hade jag kunnat tala om för dig att hon inte klarar av det! Snape reste sig och han drog upp mig på fötter. Han la armen runt mina axlar beskyddande.
- Snape, hur skulle jag kunna vet? Frågade Lupin lugnt och Severus var på väg och ge ett rappt svar men jag avbröt honom.
- Snape de är inte hans fel. jag försökte klara av det, men det gick inte. Svarade jag lågt och Snape log svagt mot mig och jag kände mig lite bättre till mods.
- Jag märkte det. sa Severus mjukt.
- Inte för att det angår mig men får jag fråga vem mannen var? Lupin såg på mig.
- Nej de angår inte dig! svarade Snape raskt och jag såg på honom.
- Severus Snape, jag kan svara själv. Sa jag och Lupin små log lite.
- Han kallades Rex. Och han var föreståndare på barnhemmet där jag bodde. Han var ingen snäll man, det är väll allt jag kan säga. Sa jag och ryste, Lupin såg på mig och nickade halvt.
- Han slog henne, låste in henne och ja vem vet vad mer han gjorde. Jag har inte fått ur henne allt. Svarade Severus och Lupin log svagt.
- Jag är ledsen Cara. Du kunde sagt något så skulle jag låtit dig slippa. Sa han vänligt och jag skakade på huvudet.
- Det var mitt eget val. Jag ville försöka, men det gick inte. Svarade jag skamset.
- Det kommer en dag Cara. Sa Severus och log mot mig, jag nickade.
- Det är kanske bäst om du tar ledigt resten av dagen. Sa Lupin och Snape instämde jag såg på de båda och nickade svagt. Jag lämnade rummet och gick mot biblioteket. Jag behövde en bok att koppla av med. Jag hittade en bok om stjärnor som jag lånade och gick upp till mitt rum för att läsa. Jag satte mig framför brasan med boken. Jag hatade Rex, jag hatade barnhemmet och jag var glad att de var döda allihop. Jag komihåg första gången han tog ner mig i källaren. Jag minns inte allt han gjorde, men slagen kom från alla håll och jag kunde inte göra något för att försvara mig. Sen lämnade han mig blodig där nere och låste dörren. Det är ett under att jag klarade mig från att inte dö när barnhemmet rasade in. Jag såg ut genom fönstret och log. Det är över nu, du vann. Tänkte jag och log. Jag började läsa och snart började de skymma. Jag satt och läste om stjärnbildernas betydelse när jag av bröts av ett hemskt skrik.
-AAAAAAAAAAAAAA. Var allt jag hörde sedan tystnade det. Jag reste mig upp och såg hur eleverna i uppehållsrummet stod samlade runt någon.

- Jag börjar tycka det här är tråkigt så ni får inte veta mer. Jag tänker åka och se hur det är med Cara. Så ni kan väll göra något annat innan jag drar av poäng från er.

*Kash*


Voldemorts dotter eller sanningen bakom HP 3 del 4

- Det regnar här och det gör mig super glad, så jag fortsätter en bit till. Tryck på knappen.

Jag vaknade som vanligt tidigt, men just den här morgonen måste vara rekord, halv fem. Jag suckade och visste att jag inte skulle kunna somna om så jag bestämde mig för att ta en dusch. Vattnet rann över kroppen och snart var jag klar. Jag stod framför spegeln och var på väg att fläta håret men bestämde mig för att våffla det i stället. Jag tog fram staven och mumlade några ord och snart var hela håret våfflat. Jag gick sedan tillbaka till rummet och tog på mig skol klädnaden och packade väskan så jag skulle slippa gå upp och hämta den sedan. Kira vaknade och såg på mig.
- Ska du redan ge dig iväg? Jag såg på min gröna vän och svarade henne på perselspråk
- Ja jag kan ändå inte sova så lika bra. Men sov du en stund till. Min vän nickade och somnade om, jag ställde fönstret på glänt så Merlin kunde flyga ut i fall han ville. Jag slängde på mig kappan och gick ut ur rummet och ut till korridoren. Den låg lika öde som man kunde vänta sig. Jag började vandra omkring planlöst. Jag såg på tavlorna som sov, jag gick förbi Myrtles toalett, det kändes lite lockande att bege sig ner till kammaren, men nej det är nog ingen bra ide. Sen gick jag förbi väggen där skrifterna stått, det syntes inte ett spår. Tillslut passerade jag även tredje våningen, jag kollade in i den högra korridoren. Tänk vad mycket som har hänt på bara två år och nu går jag redan tredje året. Jag såg mig omkring och märkte inte att det var nån annan i korridoren fören jag satt på golvet och tog mig om pannan, det börjar bli en dålig vana, att krocka med folk. Jag förväntade mig dock inte att se professor Lupin.
- Gick det bra? Frågade han i stället för att skälla på mig för att jag var ut en timme innan jag egentligen får.
- Ja. Förlåt professorn det verkar ha blivit en dålig vana att krocka med folk. Skrattade jag lite och tog hans hand när han erbjöd den, och snart stod jag på fötter.
- Det var du som hamnade på golvet inte jag. Han små log lite, och jag såg undrande på honom. Jag gillar lärare med humor.
- Men säg mig vad gör du ute trotts att det är utegångsförbud? Planerar du fuffens? Han log mystiskt mot mig och jag undrar hur ofta han smög ut när han gick på skolan?
- Jag kunde inte sova så jag bestämde mig för att se mig omkring. Jag gillar skolan bäst så här när den är nästan tom. Och jag planerar inte något fuffens än. Dumbledore hade rätt, han behandlar mig som mig och inte Voldemort.
- Men jag kan inte låta dig vandra runt ensam när vi har en galen mördare lös. Vart var du på väg? Han log lite och väntade på ett svar. Jag funderade en stund. Vart var jag på väg? Jag hade ju inga direkta planer.
- Till sjön. Svarade jag tillslut och han nickade och vi började gå ner mot den stora porten, vi puttade upp den och gick ut i morgon daggen.
- Fast jag tror jag klarar mig ganska bra själv professorn. Jag log lite och gick ner på stranden, han följde efter.
- Det tvivlar jag inte på. Om du inte misstycker får jag fråga hur det var att växa upp med du-vet-vem som pappa? Lupin såg på mig, jag blir så trött när folk inte kan använda hans namn. Fast jag förstår dem, den Voldemort som de känner är inte samma Voldemort som jag känner. Jag stannade och såg ut över vattnet. Det låg spegelblank och borta vid bergen började solen gå upp.
- Det är ingen fara professorn, jag är van att folk frågar. Vad ska jag säga? Jag var riktigt lycklig när jag bodde med pappa. Han och jag hittade alltid på en massa saker, han gav mig saker som ingen annan hade gett mig, han brydde sig verkligen om mig. Han ville alltid veta vad jag tyckte och tänkte. Jag log vid tanken på minnena.
- Visste du inget, om ja vad ska vi säga hans andra jag? Professorn såg intressant på mig och jag skakade på huvudet.
- Nej det gjorde jag inte. Och jag vet inte om jag ska vara glad över det eller inte. Jag blev jätte chockad när Draco berättade för mig vem Voldemort var. Jag trodde inte det var samma person, jag har fortfarande svårt att förstå hur många liv han förstört. Jag menar han räddade mitt liv. Lupin såg förstående på mig och log svagt. Han är lite som den roliga farbrorn jag aldrig hade. Vi började styra våra steg mot skolan. Solens första strålar nuddade marken och värmde lite. Vi sa inget utan gick bara mot slottet, väl där inne hade stora salen öppnat.
- Jag tänkte äta frukost nu professorn, men tack för en trevlig promenad. Jag log mot Lupin och han nickade.
- Det var så… började han men blev avbruten av Severus som hade kommit upp från källaren.
- Riddle jag vill prata med dig! de båda männen såg på varandra och Sev hade ett hat i ögonen som jag aldrig sätt inte ens när han såg på Harry, Lupin skakade på huvudet och gick sedan upp för trapporna. Jag vände mig mot min gudfar som såg sårad ut.
- Ja Snape? Jag väntade på att han skulle fortsätta vi ställde oss i en tom korridor.
- Varför var du med honom? Och vad gör du ute? Jag vill inte att du är med honom! Sa han argt och såg på mig, jag ryckte tillbaka han brukar aldrig skrika på mig. Jag kände att tårarna började rinna.
- Bara för att du inte gillar honom så får jag inte heller göra det eller vadå? Sa jag ledsamt och sprang där ifrån och ner till trädet vid vattnet, där jag la mig i gräset och lät tårarna rinna. Varför skrek han på mig? Vad har jag gjort? Tillslut slutade tårarna rinna ner för kinderna. Magen kurrade men jag ville inte gå upp och äta i matsalen. Jag vill inte möta Snape. Jag torkade kinderna och reste mig och gick mot slottet. När jag öppnade dörren var entrén full med folk, några kollade på mig men jag brydde mig inte. Jag såg Snape sitta i stora salen men jag gick förbi. Hermione, Ron och Harry kom ut ur stora salen jag gick fram till dem och de log.
- Vart har du varit? Ron såg glatt på mig samtidigt som han gav mig mitt schema. Jag såg på det, spådomskonst. Jag känner verkligen inte för det nu, men vad har jag för val?
- Ute. Svarade jag när de såg undrande på mig, det är ingen mening att berätta allt.
- Är det någon som vet hur vi kommer upp till norrtornet? Harry såg på schemat och hade konstaterat att det var dit vi skulle, jag nickade och började gå. Mina vänner pratade med varandra om lite allt möjligt. Varför var Snape så elak? Jag vet att han inte gillar Lupin men ändå? Mina vänner såg undrande på mig men jag bara fortsatte gå. Varför ska vi vara högst upp? Jag drog en suck när vi kom upp för den sjunde långa trappan. Jag hade aldrig varit här, men visste ändå vart jag skulle, Severus hade lärt sig. Ja Snape varför leder allt tillbaka till honom. Jag såg på avsatsen som var tom det enda som syntes var en målning, som för tillfället var tom. eftersom jag hade stannat trodde mina vänner att jag inte hittade längre och de började argumentera om vilken väg vi skulle ta, jag skulle just svara dem när de rusade efter tavlans innehålls havare, Sir Cadogon. Han är en av de veligaste tavlorna jag vet och jag hade ingen lust och springa för att komma fram utan gick lugnt efter dem. När jag kom fram var mina vänner andfådda.
- Hur hittade du? Sa Ron mellan flåsningarna och jag log och svarade
- Jag visste vägen, jag stannade bara för att andas lite när jag kom upp. De såg på varandra och skrattade åt att de följt efter den veliga riddaren. Jag såg upp i taket där det var en lucka men texten. Sybilla Trelawney, lärare i spådomskonst. Undra hur det ser ut där upp? Snape berättade aldrig för mig. Inte Snape igen.
- Hur ska vi komma upp dit? Harry såg förvirrat på oss och jag ryckte på axlarna, men vi fick snart svar på frågan, en silvrig stege kom ner precis framför oss.
- Efter dig. sa Ron och log mot Harry som klättrade upp, vi såg honom försvinna och klättrade sedan upp efter honom. Jag såg förvånat på rummet när jag kom upp, det var de mest konstiga klassrum jag någonsin sätt. Om jag nu ska kalla det klassrum? Det såg mer ut som ett vindsrum blandat med en tesalong. I rummet stod det säkert ett tjugotal runda bord med fåtöljer till, ljuset i rummet lyste rött och gardinerna var föredragna. Trotts att det var varmt var brasan tänd. Bakom mig kom de andra eleverna upp för stegen. Jag såg mig omkring efter vår lärare och trodde först det var en gigantisk skalbagge som stod framför mig när jag såg henne. Hon var smal och hade gigantiska glasögon och en massa glittrande kläder på sig. Vem har såna kläder?
- Välkomna. Vad trevligt att få träffa er i den fysiska världen. Hennes röst läte lite, ja ihålig. Jag såg undrande på henne, vad är det här?
- Sätt er ner kära barn. Sa Hon och kröp upp i sin egna fåtölj. Vi såg på varandra och på fåtöljerna innan vi slog oss ner. Jag satte mig i en grön en och drog upp bena, Mioni satte sig mitt i mot mig och log.
- Välkomna till er första lektion i spådomskonst. Mitt namn är professor Trelawney. Ni har kanske inte sätt mig innan… Professorns röst försvann, varför är Severus en sån idiot. Var han tvungen och skrika på mig? Och pappa, varför kan han inte bara komma tillbaka och förklara allt för mig? Varför måste det vara så svårt? Jag hörde att någon pratade med mig och rycktes ifrån mina tänkar, jag såg upp och plötsligt var min lärares stora ögon framför mig, jag antar att de inte var så stora egentligen men glasögonen dubblade dem i storlek.
- Jag märker att stora saker tynger dig? vill du dela med dig till dina kamrater?
Jag såg mig omkring, ja vad ska jag säga. Jo det är så här att Voldemort är min pappa och jag oroar mig för att han inte har kommit tillbaka än och Snape och ajg har bråkat, han är för övrigt min gudfar. Knappast.
- Nej tack. Sa jag och såg tillbaka på henne, hon log och sa sedan
- Men lilla vän det känns så mycket bättre, du har kanske inte berättat allt om vem du är? Jag stirrade på henne, jag vet att Dumbledore har berättat för alla lärarna om mig.
- Nej jag vill inte prata, och nej jag har inte berättat och jag vill inte göra det heller. Jag märkte att mina kamrater lyssnade intresserat.
- Jag lovar dig att de kommer förstå. Jag stirrade argt på henne, om du inte förstår att jag inte vill berätta lär de knappast förstå mig.
- Kan du sluta, jag tänker inte berätta. Sa jag argt ställde mig upp, öppnade luckan och klättrade ner. Luckan föll ner ovanför mig. Jag gick med arga steg ner från norrtornet. De flesta elever hade lektion, en och annan hade antagligen gjort som jag och struntat i sin lektion, men de störde mig inte. Jag styrde mina steg mot entrén väl där nere sprang jag ihop med Albus. Jag såg på mannen med de halvmånformade glasögonen.
- Och varför är inte du på lektion Cara? Han log mot mig och jag var faktiskt glad och se honom, det brukar kännas bättre när jag pratat med honom.
- Trelawney gjorde mig arg genom att få mig försöka att berätta för alla vem min pappa var och i stället för att döda henne gick jag. Jag var inte seriös. La jag till när Dumbledore höjde ett ögonbryn.
- Jag får kanske prata med henne. Finns det någon annan anledning till att du inte är dit vanliga glada jag idag? Rektorn såg på mig och jag satte mig ner på trappan, la huvudet i händerna och suckade.
- Jag har bråkat med Sev. Sa jag med ledsen röst och rektorn slog sig ner bredvid mig och sa.
- Då förstår jag. Men varför pratar du inte med honom? Jag skakade på huvudet och sa sedan.
- Jag tänker inte ta första steget, det är han som orsakat det här. jag lät bestämd och Albus nickade. jag såg mig runt i entréhallen, de stora vildsvinen stod uppställda vid foten av trappan och de stora ekportarna stod öppna, en varm vind svepte in och fläktade.
- Vad bråkade ni om då? Albus ställde frågan utan att tvinga mig och svara, men han kan lika väl få veta.
- Jag vaknade tidigt i morse och gick upp och ut i korridoren innan jag egentligen fick. Jag stötte ihop med Lupin och vi började prata, när Sev såg oss i morse var han jätte arg på att jag gillade honom. Han skrek till och med på mig. Jag slog ledsamt ner huvudet, Dumbledore la en arm om mig.
- Men det löser sig ska du se. Han log mot mig och reste sig innan han vandrade uppåt. Nu var det bara jag kvar. Jag hörde hur eleverna började röra på sig på våningarna ovanför, och de betydde att det var lunch och att även lärarna skulle äta. Jag orkar inte med Severus just nu. Jag reste mig och styrde stegen mot det lilla trädet nere vid vattnet. Precis som alltid så var det tomt, jag satte mig ner och såg på vattnet. Tiden försvann och snart hörde jag att klockan ringde. Jag reste mig snabbt upp och sprang mot Hagrids stuga. På vägen mötte jag trion.
- Cara. Vi var oroliga, vart tog du vägen? Mioni slog armarna runt mig och jag log.
- Jag orkade inte med henne, och jag ville inte att alla ska veta allt om mig. Svarade jag och de nickade till svar. Jag hade sagt till dem att jag ska berätta när jag är reda, att Mioni vet behöver inte killarna veta. Hagrid stod och väntade på oss.
- Är alla här, vad bra då går vi. Vi såg på jätten som började gå bort från slottet och mot den förbjudna skogen, först trodde jag han skulle gå in där, men i stället svängde han vänster och började gå mot en mindre björkskog som låg bredvid. Vi gick in i en inhägnad som tydligen fanns där.
- Ni kan öppna böckerna nu. Sa han och vi såg på honom.
- Och hur ska det gå till? Jag hörde att det var Draco som frågat.
- Va? Vet ni inte det? Nähä ni måste smeka dem på ryggen. Förklarade jätten när han sätt på oss, han tog min bok och smekte den på pärmen och den blev lugn.
- Så klart varför tänkte vi inte på det? Sa Blaise ironiskt och jag skakade på huvudet.
- Jag tyckte de var roliga. Sa Hagrid till oss och jag skakade diskret på huvudet, jag tycker inte det är roligt att nästan bli av med fingrarna.
- Ja jätttttte roliga. Sa Draco och jag små log, men Harry snäste mot Draco
- Hål käften Malfoy. Hagrid såg lite gladare ut och försökte hitta tråden igen.
- Ööö… ja just det… vänta här så ska jag hämta det som saknas… djuren. Sen vandrade han iväg en bit. Jag såg honom försvinna bort. Slytherinarna och Gryffindorarna började genast rycka ihop men jag orkade inte bry mig, utan slog mig ner på en sten. Plötsligt hörde jag hur Lavender tjöt
- Ååååååå. Jag lyfte blicken och såg Hagrid komma tillbaka med något av de vackraste djuren jag vet, hippogriffer. Hagrid tog åter till orda, men jag var inte särskilt intresserad. Jag måste lösa det här med Severus, annars kommer jag att få IG i alla ämnen. Jag såg hur Harry som tydligen hade anmält sig frivilligt gick fram till det ståtliga djuret. Han gjorde som man skulle, han bugade och väntade på svar. När hippogriffen svarade, kunde han klappa honom. Det såg väldigt enkelt, men jag visste att det kunde vara svårt, om man inte visade dem tillräckligt med respekt kunde de bli väldigt sårade och till o med döda dig. Det vore kanske inte så dumt nu. Jag log lite för mig själv. Jag såg hur Harry hoppade upp på hippogriffen, de måste verkligen gilla varandra om han får rida på den. Jag följde honom med blicken när de lyfte. Det såg underbart ut att bara vara där uppe i det blå. Efter ett var i inhägnaden landade de och jag började applådera och de andra stämde in.
- Bra gjort Harry. Vem vill mer försöka? Hagrid berömde Harry och vände sig sedan mot resten av klassen som nu tydligen ville försöka, Hagrid släppte loss de andra hippogrifferna. Jag såg hur klassen delade upp sig och hur de andra försökte komma överens med de ståtliga djuren. Men jag kände att jag inte orkade idag, just som jag satt i mina tankar kände jag en puff på axeln, jag vände mig om och såg in i ett par stora gråa ögon. Det var en vacker hippogriff med en silvrig päls, om vi nu kan kalla det så? Jag såg in i dem klocka ögonen och böjde lätt på huvudet och såg på den, jag fick en bugning tillbaka. Hippogriffen la sitt huvud på min axel, jag strök den över näbben. Den gjorde lite som Blackstar brukar göra.
- Du verkar känna på dig att något är fel. Jag log mot den och fick en nickning till svar.
- Han heter Dromedro. Det är första gången han hälsar på någon så snart, det tog mig veckor innan han accepterade mig. Jag såg mot Hagrid som log, sen såg jag på Dromedro och reste mig upp, jag klappade honom.
- Tror du jag får rida på honom? Jag såg på Hagrid som såg tveksam ut, han såg på djuret och sa sedan.
- Jag vet faktiskt inte. Han är lite speciell. Jag vände min blick mot Dromedro och sa
- Är det ok om jag sätter mig på din rygg? Han la huvudet på sned och det såg ut som han tänkte sen nickade han, jag ställde mig på stenen som jag just suttit på och svingade sedan över höger benet. Det var inte så annorlunda jämfört med Blackstar. Jag kände hur han rörde lite på sig under mig innan han fällde ut vingarna och sparkade iväg med bakbenen, innan jag visste ordet av det var jag i luften, jag höll försiktigt i fjädrarna men när vi kom upp i luften släppte jag. Han cirkulerade några var i inhägnaden, jag vet inte vem av oss som hade roligast.
- JAG DÖR. Jag hörde Dracos skrik och vände blicken ner mot marken, jag såg hur Vingfåle hade rivit ett djupt sår i Dracos arm, Hagrid sprang fram till honom och tog upp honom i famnen och började gå mot slottet. Jag lutade mig fram och frågade sedan Dromedro
- Kan vi landa? Han nickade och flög neråt, Dromedro landade mjukt. Jag gled försiktigt av min vän och såg hur Hagrid bar ut Draco genom grinden med resten av klassen efter sig. Gryffindor och Slytherin hade redan börjat kasta spydigheter mot varandra om vems fel det var.
- Förstår du varför de alltid måste göra så? Dromedro såg undrande på dem och skakade sedan på huvudet, han puffade mig mot grinden.
- Tycker du jag ska följa efter dem? Han nickade och jag log.
- Draco klarar sig, såret är inte så allvarligt. Hoppas jag tänkte jag för mig själv, men Dromedro kollade på den svarthåriga tjejen som sprang vid hans sida.
- Men han klarar sig inte från Pansy. Du gillar henne inte heller? Den här gången skakade han på huvudet och jag skrattade.
- Jag förstår vad du menar. Jag kommer snart tillbaka min vän. Sa jag och klappade honom över näbben innan jag vandrade upp mot skolan. Jag gick in genom dörren med ett leende på läpparna. Sen skyndade jag mig upp för trapporna till sjukhusflygeln. Jag smög in genom dörren och såg hur hela Slytherin klassen stod samlade runt honom. Jag log för mig själv när jag såg hur Draco njöt av uppmärksamheten. Men det märktes också hur irriterad han var på Pansy som satt sig på hans säng. Jag gick tyst fram till dem och ställde mig bredvid Pansy.
- Om det inte är uppenbart så vill Draco inte ha dig här Pansy? Sa jag med låg röst men alla tystnade, de såg undrande på mig.
- Jag får vara här, säg till henne Draco! Pansy sökte bedjande "sjuklingens" blick, men han ignorerade henne.
- Hej Cara. Trodde nästan du glömt mig. Sa han med tillgjorda Bambi ögon och jag log.
- Hur skulle jag kunna glömma en sådan tjockskallig klant? Jag log retsamt tillbaka, de andra såg intressant och lite oroat på oss. Det vara bara Blaise som såg normalt på oss. Han stod på Dracos vänstra sida.
- Nu sårar du mig. Draco spelade ledsen och ajg skrattade lite.
- Haha säkert. Ne men hur är det med dig? Jag såg på Pansy och hon flyttade tillslut på sig och jag tog hennes plats på Dracos högra sida.
- Det gör ont. Var allt han sa innan Pomfrey kom och schasade ut oss alla. Slytherinarna började gå ner för trapporna och jag stod och kollade på trapporna som ledde till mitt hem.
- De var ingen dålig flygning, Cara. Jag vände mig om och såg in i Blaise mörk bruna ögon.
- Tack, det är en underbar känsla att flyga på en hippogriff. Svarade jag och log lite drömmande.
- Förstår det. men nu ska jag gå ner till middagen, kommer du? Jag såg på Blaise och skakade sedan på huvudet.
- Jag är inte hungrig. Sen gav jag honom en kram och började vandra om kring i slottet. Ska jag gå ner till Snape? Nej! Det var han som skrek på mig och det är han som får komma och be om ursäkt! Jag stannade vid fönstret som jag och Salazar suttit i förra året. Jag såg ut genom fönstret och långt bort på bergen. Sjön låg spegelblank och bortom bergen började solen gå ner. Jag log åt hur vacker naturen kunde vara och styrde sedan mina steg mot uggletornet. Ugglorna lyfte lite på huvudena när jag kom men struntade snart i mig. Jag gick fram och satte mig i fönstret som jag mött Simon för första gången. Himlen var helt röd nu och det påminde om blod, det såg nästan ut som ett krig hade pågått bland molnen.
- Jag tvivlar på att ens du kan flyga utan kvast. Jag vände mig om och log mot Lupin och sen skakade jag på huvudet.
- Jag tänker inte flyga utan kvast. Det är omöjligt. Jag vände åter blicken mot molnen och Lupin kom fram till mig och ställde sig bredvid.
- Får jag fråga vad professor Snape ville i morse. Jag hoppas han inte var för elak mot dig. Jag såg på professorn, vad skulle jag svara?
- Jag vet inte om jag kan säga det. Jag såg på honom och han såg undrande på mig.
- Om han straffade dig utan anledning kan jag prata med honom. Jag log lite, undra hur det samtalet skulle låta? Tror inte de skulle vara någon bra ide.
- Nej det är inte som du tror, professorn. Sa jag och sökte blicken mot himlen
- Jaså? Jag trodde inte du var rädd för honom? Han små skrattade lite och jag stämde in innan jag svarade
- Nej det är jag inte, men det här är något jag måste lösa själv. Det är en sak mellan oss som ingen kan lösa förutom jag eller Snape.
- Vad är det jag inte vet? Kan det vara värre än att ha du-vet-vem som pappa? Lupin såg undrande på mig, vad skulle jag säga? Jag såg på min slitne professor.
- Nej det är de nog inte, men på grund av hur du och dina kompisar behandlade honom under hans skoltid så vet jag inte om jag kan berätta för dig. Remus ryckte till när jag sa det.
- Ja jag vet. Han lyfte ögonbrynet och såg frågande, men jag sa inget mer. Jag hoppade ner från fönstret och kände hur det snurrade lite. Jag tog tag i fönsterkarmen för att inte ramla.
- Cara mår du bra? Lupin såg på mig och jag försökte samla tankarna, men det gick inte allt snurra, sen kom marken närmare och allt blev svart.

- Nu får ni inte veta mer. Men jag känner att det börjar bli en dålig vana att ramla ihop. Men det är alltid intressant för jag gör det alltid av olika anledningar. Men nu ska jag ut i regnet och tortera folk.

*Kash*


Voldemorts dotter eller sanningen bakom HP 3 del 3

- Jag sitter här och bara tänker på vad som händer längre fram men vi måste ju ta det i rätt ordning. Tryck på knappen.

Hermione satte sig ner och klappade Harry i ansiktet. Som rörde lite på sig.
- Harry hur är det med dig? de gröna ögonen slogs upp och han såg undrande på oss.
- Är du ok? Ron såg oroat ner på sin vän och jag fick dra honom tillbaka lite så Harry kunde andas.
- Ja. Vad hände? Vad var det där för varelse. Var det nån av er som skrek? Harry såg på oss alla
- Det var ingen som skrek. Sa Ginny nervöst och de såg oroligt på honom. Det måste ha något med Harrys minne att göra.
- Men jag hörde någon som skrek. De andra såg på varandra men visste inte vad de skulle svara. Lupin bröt tystnaden genom att ge oss choklad.
- Varsågod, ät det kommer hjälpa. Lupin såg på oss alla, Harry åt inte sin choklad men såg tillbaka på professorn.
- Vad var det där för något? Nu riktade alla andra sina blickar mot Lupin
- Dementorer…
- De vaktar Azkaban. Fyllde jag i och vår nya lärare nickade, han reste sedan på sig och gick mot dörren.
- Jag ska prata med lokföraren. Ät upp chokladen det hjälper. Ursäkta mig… sa han och gick ut genom dörren. Harry reste sig och satte sig på sätet.
- V-vad hände? Han såg frågande på oss och de andra började förklara för honom. Jag sjunk ihop på sätet och tänkte på mitt värsta minne. Jag har svårt för dementorerna. Det tog mig många år innan jag kunde besegra dem. Jag kommer ihåg alla gånger pappa fick ställa sig i mellan mig och dem, och hur har tröstat mig efter åt. Han är nog världens bästa pappa vad än alla andra säger. Jag drogs tillbaka till nuet av att Lupin kom in, det var då jag kom och tänka på chokladen han gav oss och jag åt lite. Genast kändes det bättre. De andra var fortfarande lite bleka.
- Jag har inte förgiftat chokladen! Er vän miss…
- Säg Cara. Svarade jag, jag vill inte ge ut mitt efternamn till nån jag inte vet något om. Det är nåt bekant med mannen, men jag kan inte sätta fingret på det.
- Ok, Cara lever fast hon åt av chokladen. Han log mot de andra och de såg tveksamt på mig, jag små log och nu åt de försiktigt av godiset och när inget hände åt de mer.
- Där ser ni. Vi är framme om tio minuter. Hur mår du nu Harry? Lupin log som en sol, vi kanske kan få en bra försvar mot svartkonst lärare i år. Harry såg lite undrande ut när han kände till hans namn, men det är ju inte så konstigt.
- Eh, jag mår bra professorn. Sista biten gick fint och tåget bromsade ljudlöst in. Alla elever fick nu en väldigt fart, men jag tog lugnt ner hatten från hyllan sa hejdå till Merlin och Kira innan jag steg av med mina vänner och professorn bakom oss. Eleverna rusade fram och tillbaka, husdjuren lät från sina burar och mitt i myllret stod första klassarna förvirrade.
- Första klassare hitåt. Hörde vi Hagrid gorma, han vinkade åt oss och vi vinkade tillbaka. Vi följde strömmen mot vagnarna och hopade in i den sista som kom, professorn gjorde oss sällskap.
- Nå vilka har vi här? Harry vet jag ju och så Cara, var det väll? Jag såg på professorn och nickade.
- Hermione Granger. Sa Mioni artigt och puttade till Ron så han skulle svara.
- Öö, Ron Weasley. Han blev lite röd när Mioni påminde honom om att vara artig.
- Att du var Arthur och Mollys son borde jag förstått. Jag ser att ni går i Gryffindor, där gick jag också när jag var elev. Vår nya lärare verkar väldigt trevlig. Vagnen bromsade in och jag hoppade av, på trappan såg jag Slytherin elever. Mina vänner kom ut bakom mig och Draco steg fram ur gruppen på trappan.
- Svimmade du Potter? Ärligt talat? de andra skrattade lite.
- Ge dig Malfoy. Väste Ron och Dracos ögon riktade sig mot honom.
- Jag är förvånad över att du inte svimmade med, Weasley. De skrämde kanske dig med? Ron blev åter röd om öronen och de andra skrattade.
- Ge dig Draco. Sa jag trött och han såg lite förvånat på mig, men just nu orkar jag inte med ett bråk.
- Annars? Log han lite retsamt och han skulle bara veta.
- Är det några problem här? Lupins röst var mild men med en vuxen bestämdhet. Draco synade honom och såg på hans slitna kläder och sa sedan med ironi i rösten
- O, nej då. Absolut inte… Professorn. Sen flinade han och hans vänner bakom skrattade.
- Draco. Jag gav honom en varnande blick, och han förstod att jag hade fått nog. Han ryckte på axlarna ursäktande och gick sedan in med dem andra skrattande bakom, högst hörde man Pansy och jag suckade. Lupin log svagt mot mig och han fick ett leende tillbaka, jag gillar faktiskt honom skarpt. Han verkar ha varit med om mycket men han är inte mallig för det. Vi började gå in mot matsalen.
- Han är precis lika dan som sin far! Idioter hela bunten. Klagade Ron och Harry nickade. Mioni sa dock inget, jag antar att hon inte vill välja sida. Men jag hade fått nog.
- Börja inte du också! Måste jag varenda dag höra er klaga över varandra. Sa jag surt och gick ifrån dem. Jag satte mig surt vid bordet de andra kollade lite på mig, tvillingarna slog sig ner vid mig och snart var jag på glatt humör igen.
- Får jag fråga vad som kan få miss Riddle på dåligt humör innan hon ens har satt sin fot på skolan? Skrattade Fred och jag skakade på huvudet.
- Din bror och Draco. George var på väg och säga något om det men Ron som ensam slått sig ner skakade på huvudet, och han lät bli. Jag undrar vad de andra två är, men innan jag han fråga gled dörrarna upp och in kom första års eleverna. Hela salen tystnade och följde dem med blicken, jag såg intressant på dem, fast de såg inte så mycket ut för världen. Undra hur det såg ut när vi kom in. Jag tröttnade ganska snart. Jag har aldrig förstått vad andra ser i ceremonin. Jag kommer ihåg min, undra hur allt hade sätt ut om jag blivit placerad i Slytherin den dagen? Innan jag visste ordet av det så var det över. Alla applåderade storartat och jag såg några nya ansikten vid bordet. Just som rektorn skulle börja tala kom mina andra två vänner och min föreståndare in, de gick till sina platser och Dumbledore log. Jag måste medge att han ser ganska mäktig ut där han står i sitt gråa hår och glasögon. Undra vem som är starkast han eller pappa? Rektorn log och tog till orda
- Välkomna till ett nytt år på Hogwarts! Innan vi börjar vår utsökta festmåltid vill jag informera er om några saker. Som ni märkte så genomsöktes tåget av dementorer och på grund av omständigheterna har ministeriet beordrat att de ska vakta ingångarna till skolan. Han pausade. Dumbledore lös upp i skenet av ljusen, jag såg på honom och precis som alla andra och han fortsatte.
- Därför vill jag göra klart för er att så länge dementorerna är här får ingen lämna skolan utan tillåtelse. Man kan nämligen inte smyga förbi en dementor och de ligger inte i deras natur att förstå vädjande och ursäkter så därför vill jag undvika problem eftersom det annars kan bli en väldigt massa pappersarbeten. Han små log lite och jag förstod honom, fast alla verkade inte fatta skämtet. Jag antar att de inte sätt vad dementorer kan göra, det är ingen vacker syn. Han fortsatte med en bestämd röst.
- Därför litar jag på att prefekterna ser till att ingen kommer till skada. Särskilt stort ansvar vilar på de två nya försteprefekterna. När han nämnde det sträckte Percy på sig och vi började små fnissa. Dumbledore sa sedan gladare
- Och nu lite gladare nyheter, i år har jag den stora äran att presentera två nya lärare. Först vår nya lärare i försvar mot svartkonst, Professor Lupin. Han har mycket vänligt ställt sina kunskaper till förfogande. Jag började applådera men det var inte många som stämde in.
- Kolla på Snape. Viskade Ron till oss och jag såg på min gudfar. Han såg på Lupin med hat i blicken, jag vet att han vill ha tjänsten som försvar mot svartkonst lärare men det här är något mer, han bara inte ogillar Lupin utan verkar verkligen hata honom.
- Men självklart. Sa jag till mig själv, men de andra verkade ha hört mig men när jag inte fortsatte så vände de åter blicken mot rektorn. Jag hade precis kommit på att Lupin var med och mobbade Severus när han gick i skolan. Plötsligt applåderade alla ljudligt och jag såg upp mot lärar bordet, det verkade som om Hagrid hade blivit lärare i skötsel och vård av magiska djur. Inte konstigt att vi fick en bok som bits. Dumbledore avslutade talet och maten kom upp, den var lika god som alltid, och som alltid åt jag inte mycket. Men jag förvånade mig själv med att ta en stor tallrik kladdkaka.
- Vad var det som var självklart, Cara? Harry såg på mig och jag svalde.
- Nej det var inget. Jag log mot dem, hela salen var fylld med folk som skrattade och pratade. Maten försvann tillslut från faten och alla visste vad de betydde, att det var dags att gå till sängs. Mina kompisar skyndade sig fram till lärarbordet när de andra började tömma salen. Jag följde efter dem fram till Hagrid.
- Grattis. Sa vi i kör och han torkade några tårar och log stolt.
- Tack så mycket. Men det är eran förtjänst. Och Dumbledore, han är en stor man… han kom raka vägen till mig när tjänsten var ledig och frågade om jag ville ha den… det betyder så mycket för mig… sen började han gråta så mycket att han slog händerna för ansiktet. McGonagall schasade iväg oss, och just när jag var på väg bort hörde jag rektorn ropa på mig. Jag stannade och väntade på honom.
- Jo Cara jag tänker på professor Lupin, vill du berätta för honom vem du är? Han log mot mig, och han börjar se mig som den jag är inte som Voldemort och det gör mig glad. Vi gick långsamt ut ur salen och jag svarade.
- Jag vet inte. Jag menar jag vet faktiskt inget om honom. Jag såg in i de blå ögonen som log förstående.
- Jag kan lova dig att han dömer dig för den du är. Visst han gillar inte din far…
- Precis som resten av världen. Skrattade jag och Albus nickade roat, men ändå alvarligt.
- Berättar du för honom så säger han inget. Vi var framme vid hans kontor och jag funderade en stund, jag litar faktiskt på Lupin, pappa skulle skällt på mig så mycket för att jag litar på honom redan, men jag har en radar eller vad vi ska kalla det mot folk som är opålitliga.
- Ok, jag tror det kan underlätta lite. Men jag tror det blir bäst i fall du berättar. Förresten tror jag vi ska gå upp och inte låta professorn vänta. Jag började gå mot trappan som Dumbledore fått fram.
- Hur visste du? Han såg roat på mig där han gick bakom mig, jag skakade på huvudet, flätan var lös.
- Annars hade vi gått till hans kontor, eftersom jag tror du visste att jag skulle låta dig berätta. Vi gick in genom dörren och mycket riktigt satt Lupin i stolen som jag suttit i många gånger förut. Han såg undrande på oss. Jag log lite och slog mig ner i fönstret och kollade ut över skolområdet. Jag skulle kunna stå här i dagar. Dumbledore tog till orda.
- Vi har lite information om miss Riddle som jag tror du kan behöva. Det blev en paus och jag önskade att han kunde fortsätta.
- Jo hon är inte riktigt som andra barn. Det lät ju väldigt bra det låter som jag är efterbliven, Lupin såg undrande på rektorn, han verkade tro samma sak. Dumbledore log lite och sa i stället
- Nej inte på det sättet, hon är tvärt om en väldigt smart och begåvad häxa. Men det är så att hon är lite speciell eftersom hennes far råkar vara Voldemort.
Ja det var ju ett smidigt sätt och säga det på. Tänkte jag och suckade, Lupin såg åt mitt håll och ajg ryckte på axlarna.
- Man väljer inte sina föräldrar. Svarade jag och han nickade förstående och såg åter på rektorn som fortsatte
- Hennes bild av Voldemort är dock lite annorlunda, och fascinerande, man kan nästan tro att hon talar om en annan person.
Han är en annan person när han är med mig, tänkte jag.
- Men jag förstår inte riktigt, menar ni att han bildade en familj med fru och allt? Jag små skrattade åt hela bilden jag fick upp, Voldemort med fru och barn en riktigt lycklig familj, ne de hade inte funkat.
- Nej. Jag har ingen mamma, eller jo men hon är död. Vi får ta det från början. Min mamma är dotter till Merlin och hon gifte sig med en annan trollkarl, som senare svek henne för att bli mugglare typ, så han såg till och få henne bränd på bål i deras by. De lever som man gjorde på medeltiden. Han var på väg och bränna mig med, men morfar han hem i tid och räddade mig. Han lämnade mig på ett barnhem. När jag var fem hade Voldemort kommit dit. Han var uttråkad och bestämde sig för att döda alla på barnhemmet, jag var den enda som överlevde förbannelsen och det slutade med att han adopterade mig eller vad vi ska kalla det. Jag hade spottat fram orden om min biologiske far, och när jag förklarat klart verkade Lupin förstå lite mer.
- Men vart bor du nu då? Eftersom din far gick bort för två år sedan? Jag såg på professorn, skulle jag berätta? Nej inte utan att ha pratat med Snape.
- Pappa är inte helt borta. Dumbledore får förklara mer senare. Ne jag bor hos min gudfar. Han nickade, rektorn såg på mig och log sedan.
- Men nu tror jag att fröken Riddle behöver sova om hon ska orka med skolan i morgon. Frågan är bara hur du ska ta dig till ditt sovrum, jag vill inte släppa dig själv i korridoren. Han vet inte om att jag kan teleportera mig inom skolan, kanske bäst så. Men lösningen kom snabbt.
- Jag följer henne. Ut ur en tavla kom Salazar och ställde sig bredvid mig, jag gav honom en kram och han log.
- Vad bra, då vet jag att hon kommer fram säkert. Och sov gott miss. Han log och vi lämnade honom och min nya lärare på rummet.
- Vad kul det är att se dig. Sa jag när vi kom ner i korridoren som låg öde, grundaren gick bredvid mig i sina gröna kläder och silvriga mantel.
- Det samma. Och du verkar ha växt under sommaren. Han granskade mig och jag log, jag var väl medveten om att jag hade växt och börjat se mer vuxen ut under sommaren.
- Ja det har jag. Har det hänt något på skolan under sommaren? Jag såg på honom där vi gick korridoren fram som ledde oss till mitt elevhem.
- Nej inte direkt. Skolan är väldigt händelse lös utan dig här. Han blinkade med ena ögat och jag förstod vad han menade. Det verkade alltid hända saker runt mig. Vi stod framför den tjocka damen och Salazar gav mig lösenordet, Fortuna Major.
- Sov gott nu. Sa han och gav mig en kram och klapp på huvudet. Jag log mot honom och önskade honom det samma. Sen klev jag in genom porträtthålet och Salazar var borta. Uppehålls rummet var tomt vilket inte var så konstigt med tanke på att klockan var ett. Jag gick upp till mitt rum och såg mina saker. Jag öppnade Merlins bur, och gav honom lite godis. Han hoade och la sen huvudet under armen. Kira såg på mig och jag gav henne en mus och hon åt tacksamt upp den. Sen packade jag upp mina saker och bytte om till pyjamas. Jag har verkligen saknat det här rummet. Jag kröp ner under täcket och kände mig som hemma.

- Ja ni får ingen spännande avslutning nu. Jag vaknade faktiskt inte upp varje morgon på grund av att det händer något, även om det var på Hogwarts. Allt det här känns som en livstids sedan. Undra hur det hade blivit om kriget aldrig brytt ut? Men det är ingen mening att spekulera i vad som kunde vara. Nu får ni försvinna här ifrån för jag ska äta och sedan tortera!

*Kash*


Voldemorts dotter eller sanningen bakom HP 3 del 2

tänkte att jag får börja lägga upp den igen :)

- Det har varit en underbar dag. Tro det eller ej men jag njuter faktiskt av saker och underbara dagar är en av dem! Men tryck på den där knappen nu.

Jag såg nyfiket på Lucius men hans svar gjorde mig besviken.
- Vad jag vet så var han inte det. Varför undrar du? Jag mötte hans blick och sänkte rösten.
- Ne jag var bara nyfiken. Jag vet att Severus var dödsätare precis som du och när de sa att Sirius var Voldemorts närmaste man blev jag nyfiken på honom. Jag ryckte på axlarna och åt sedan upp maten. Vi satt där hela kvällen och hade riktigt trevligt. Vi pratade om en massa saker. Och jag fick reda på en hel del roliga saker som Draco hade gjort när han varit liten så som lekt tebjudning och sprungit runt i Narcissas schalar och hattar. Draco mumlade något ursäktande men hans föräldrar log. Undra om Voldemort kan berätta en massa saker som jag gjorde när jag var liten? När klockan började närma sig nio lämnade vi restaurangen sa hejdå till varandra vid den läckande kitteln. Jag tackade så mycket för maten och lovade Draco att vi skulle ses i morgon, sen gick jag in där jag fann familjen Weasley, Harry och Hermione sitta framför brasan. Mioni var den som först fick syn på mig och gjorde plats bredvid henne i soffan. Jag skulle just slå mig ner när Mrs. Weasley gav mig en kram.
- Hej lilla vän. Sa hon och smekte mig lätt över kinden. Är det så här det känns att ha en mamma?
- Hej Mrs. Weasley. Jag log och satte mig ner bredvid Hermione.
- Vad har du gjort hela kväll? Ron såg misstänksamt på mig, undra vad han tror jag har gjort?
- Lucius bjöd mig på middag. Svarade jag glatt. Medlemmarna i familjen Weasley såg undrande på mig, jag visste att det inte gillade Malfoys men orkade inte kommentera det. Tack och lov började de ganska snart diskutera annat. Jag hörde något om att vi skulle bli hämtade av bilar från ministeriet, och något om att Percy hade blivit försteprefekt, vilket inte förvånar mig. De pratade lite om Egypten och jag log. Jag gillar faktiskt Rons familj och de förtjänade att få åka på semester. Jag hade också velat åka på familjesemester. Nej inga sådana tankar nu, vi ska inte tänka på hur det kunde varit! När klockan närmade sig tolv sa Mrs. Weasley bestämt att det var dags att sova, vi hade ju trots allt en viktig dag framför oss. Jag och Hermione reste oss upp och gick till rummet som vi delade. Vi sa inte så mycket utan gick och la oss.

Jag vaknade av att Hermione väckte mig. Jag log mot henne och nickade.
- Tänk att vi redan börjar tredje året. Det känns som om det var igår vi blev sorterade. Sa jag och såg på min vän när hon tog på sig ett par jeans och en röd tunika. Själv slängde jag på mig en blodröd klänning och klackskorna.
- Jag förstår vad du menare. Cara jag kom precis på en sak! Ingen av mina föräldrar har skrivit på mitt intyg om att jag får åka till Hogsmeade. Jag såg på henne. Severus hade skrivit under mitt i samma stund som det kommit. Men han kunde inte skriva under hennes eftersom han inte har vårdnaden om henne. Jag tog fram hennes papper och skrev hennes morsnamn.
- Sådär. Tror du någon vet att det inte är hennes underskrift? Hermione såg lite tveksamt på den, hon tyckte inte det var rätt att förfalska intyget men skakade sedan på huvudet och stoppade ner det i fickan. Vi tog våra koffertar som Severus hade trollat dit kvällen innan, och husdjur och gick ner för att få lite och äta. De andra gjorde oss snart sällskap. Vi hade ställt våra saker vi dörren och Krumben verkade inte alls nöjd med att han behövde sitta instängd i en bur. Och jag såg oroat på Kira men hon bara låg där lugnt och väntade på att något skulle hända.
- Jag släpper ut dig när vi kommer till tåget. Sa Krumbens ägarinna och Ron gav henne en mordiskblick
- Det gör du inte alls! Han kommer döda Scabbers. Och snart var de två i full gång med ett mindre bråka om att det inte var Krumbens fel, men ron höll inte med.
- Akta så jag inte släpper Kira på båda era husdjur. Sa jag skrattande och de såg bort mot ormen som lyft sitt huvud när jag nämnt hennes namn.
- Hon får aldrig i sig båda två! På pekade Ron och jag bara log mystiskt och han såg inte lika säker. Jag var själv inte helt säker på om min gröna vän verkligen hade orkar båda.
- Bilarna är har nu så skynda er! Sa Arthur från dörren och vi reste oss från bordet och började lasta in våra skolsaker i bilarna. Resan var inte direkt upphetsande snarare tvärtom. Väl framme på King Cross kryllade det av folk och vi försökte undvika att köra på någon.
- Jag föreslår att vi går in två och två. Sa Rons far och drog med sig Harry mot spärren och snart var de borta, de andra gjorde lika dant och snart stod jag själv kvar. Jag puttade vagnen framför mig och snart var jag igenom. På andra sidan kryllade det av folk och tåget stod där skinande rött och röken steg ur skorstenen. Vi styrde våra steg mot vagnen längst bak och lastade in bagaget. Mrs. Weasley gav alla sina barn varsin kram och sedan oss andra, jag blev lite förvånad men tog glatt i mot den.
- Harry kan jag få prata lite med dig? Mr. Weasley gick bort en bit med Harry och hans fru sa åt oss att vara försiktig innan hon gav oss några smörgåsar vi tackade henne och gick ombord på tåget när Harry kom tillbaka. De andra medlemmarna i familjen Weasley gick åt olika håll och vi gav oss på jakt efter en kupé.
- Den här verkar vara den enda som vi får plats i. Sa ron och gick in. Jag såg att den inte var tom utan det satt en man i den. Han såg ut att vara i Severus ålder, fast ändå inte. Han sov och såg väldigt sliten ut. Jag undrar vad han har varit med om?
- Vem är det här? Harry såg på mannen och jag läste på hans bagage.
- Professor R.J. Lupin vår nya försvar mot svartkonst lärare. Svarade jag honom och log lite roat när jag såg hans förvånade ansikts utryck. Jag slog mig ner mitt i mot honom, och såg undrande på mannen.
- Hur vet hon? Hur kan hon veta allt? Ron såg frågande på de andra två som slått sig ner.
- Ron det står på hans väska att han är professor och den enda lediga tjänsten är ju försvar mot svartkonst.
- Hoppas han klarar av det. Sa Harry och vi förstod vad han menade. Vi hade redan haft två lärare i det ämnet och det verkade vila en förbannelse över ämnet. Men trots att mannen såg lite klen ut tvivlade jag på att han var det. Harry stängde dörren och kontrollerade att Lupin sov och sa sedan.
- Jag måste berätta en sak för er. Din pappa tror Black rymde för att ta ut sin hämnd på mig. Han förlorade ju allt när jag "dödade" Voldemort. Black verkar tro att om han dödar mig kan Voldemort komma tillbaka. Och tydligen är det inte alls honom på spåren, men de tror att han är på väg till Hogwarts.
- Så Black rymde för att få tag på dig… du måste vara jätte rädd Harry. Snälla ställ inte till med några problem nu! Sa Hermione oroligt och jag funderade på vad Harry sagt. Men var Black verkligen dödsätare? Det måste han ju vara annars hade han väll inte gett sig efter Harry?
- Problemen söker upp mig inte tvärt om! Försvarade Harry sig.
- Men hur dum får man vara om man söker upp någon som vill döda en Hermione? Frågade Ron och de började genast argumentera, Harry passade på att sätta sig bredvid mig.
- Vad tror du Cara? Jag såg in i hans gröna ögon och log mot honom sedan.
- Jag tror inte det är någon fara. Jag tvivlar på att Black kan komma åt dig och… jag tvekade men Harry väntade på ett svar.
- Jag vet inte jag har svårt o tro att han var dödsätare. Det låter som ministeriet döljer något. Han nickade lite gladare över att någon av hans vänner trodde att han skulle överleva året. Vi blev avbrutna av ett lågt visslande och vi såg oss om kring.
- Det kommer från din väska Harry. Sa Hermione och ron lyfte ner den. I väskan hittade han källan till det mystiska ljudet. Det var ett snokoskåp och Hermione såg fascinerat på det.
- Jag gav det till Harry i present, men Errol måste ha gjort sönder det på vägen från Egypten.
- Stoppa tillbaka det innan han vaknar. Sa Harry och vi såg på vår blivande professor men han hade inte rört sig. Ron gjorde som Harry sagt och la sedan upp väskan på hyllan.
- Vi får laga det i Hogsmeade, dt ska tydligen finnas en butik som säljer såna saker där. Ron log glatt och Mioni sa intresserat.
- Jag har läst att det är enda mugglarfria staden i hela England. Och jag var på väg och svara men ron han före.
- Ja det är det. Men det är inte därför jag vill dit. Det ska finnas en godisbutik som har alla möjliga godissorter.
- Men det är ett väldigt intressant ställe. Ta bara spökande stugan som exempel det ska vara det mest hemsökta huset i hela England.
- Ja jag hoppas vi kan ta oss in i stugan. Sa jag och avbröt Ron när han rabblade godissorter och inte brydde sig om Hermione.
- Det låter verkligen super kul. Ni får berätta allt för mig. Vi såg på Harry som försökte le mot oss.
- Ska du inte med kompis? Ron såg på sin svarthårige vän som skakade på huvudet.
- Min morbror skrev inte under och Fudge ville inte heller skriva under.
- Men McGonagall kan kanske hjälpa dig. Föreslog Mioni och jag tvivlade på att vår föreståndare kunde skriva under åt Harry.
- Annars kan ju Fred och George visa dig en av de hemlige gångarna. Sa Ron och log åt tanken, men Hermione såg inte lika road ut. Hon sa i stället strängt
- Ron, Sirius Black är där ute och du vill släppa ut Harry utan uppsikt!
- Men vi skulle ju vara med honom, Black skulle väll inte attackera Harry då? Svarade Ron och jag log åt hans naiva sätt.
- Black sprängde en hel gata med människor jag tror knappast vi 3 lär hindra honom från att skada Harry.
- Men Cara du kan väll stoppa honom. Svarade Ron mig. Jag kan grunderna i duellering men jag har faktiskt inte mött någon. Pappa räknas inte eftersom han aldrig skulle skada mig men Black sägs ju vara galen.
- Tack för berömmet men jag tvivlar på det. Jag har aldrig duellerat med någon. Svarade jag min vän, Hermione öppnade och släppte ut Krumben som genast gjorde att Ron började skälla på henne. Jag såg framför mig en scen när de var gifta men skakade snabbt av mig den. Jag har svårt att se mina vänner gifta i alla fall om de ska bo i samma hus.
- Om ni fortsätter skrika kommer ni väcka professorn. Sa jag lågt och släppte ut Kira som tacksamt ringlade ihop sig i mitt knä. Hermione och Ron sänkte rösten men sa inget. Plötsligt slog dörren upp och framför oss stod ett gäng Slytherinare. Jag såg Draco, Blaise och Simon stå längst fram bakom dem stod några andra. De fem killarna såg hatiskt på varandra och jag reste mig snabbt upp, la Kira runt axlarna och gick ut till dem. Mioni kom efter och snart stod vi i den trånga korridoren.
- Hej hur är det med er? Frågade jag och de svarade att det var bra innan vi omfamnade varandra. Kira såg intressant på oss och när Pansy sa något nerslående väste hon lågt och jag såg skräcken i hennes ögon.
- Var det något ni ville eller skulle ni bara slänga nerslående kommentarer? Frågade Hermione lite roat och jag log mot henne.
- Nja vi ville väll se hur det var med er och om ni ville sitta med oss en stund? Svarade Blaise nonchalant.
- Vad vänligt av er. Men vi stannar nog här. vi ses på Hogwarts. Svarade jag och de log innan de gick vidare och vi återvände till kupén. Killarna kollade upp när vi kom men sa inget utan fortsatte sin diskussion om quidditch. Men blev snart avbrutna när damen med godisvagnen kom. Vi såg hungrigt på godiset och köpte mer än vad som var nyttigt.
- Borde vi inte väcka honom? Han skulle nog behöva lite mat. Sa Hermione lite som en mamma och jag log innan jag försökte väcka honom.
- Professor Lupin. Professorn. Men han reagerade inte, damen svarade
- Han vet vart jag är om han blir hungrig. Sen försvann hon med ett leende. Jag såg ut genom fönstret och landskapet blev vildare ju längre norr ut vi kom. Men jag tyckte det var vackert. Plötsligt gnisslade tåget till och tappade fart. Det gick saktare och saktare tills det stod helt stilla.
- Vad skönt äntligen framme. Sa Ron och sträckte lite på sig, men det är något som är fel. vi har rest för kort tid för att kunna vara framme redan, och Hermione påpekad det.
- Vi har över en timme kvar egentligen. Och vi såg undrande på varandra.
- Det är kanske ett maskinfel. Föreslog Harry och vi nickade, men jag tvivlade på det. Utan för varning slocknade lamporna och ljudet från regnet hördes högre när tåget var helt tyst. Jag satte mig närmare fönstret och försökte se ut.
- Det är något där ute och jag tror det kommer på tåget. Sa jag lite oroat vilket gjorde mina vänner oroade eftersom jag brukade vara lugn. Men jag blev orolig när jag inte såg var det var som kom på tåget, jag hoppade till när dörren for upp.
- Aj. Hörde jag någon säga.
- Neville? Frågade Harry och personen svarade ja. Harry satte honom på ett tomt säte och snart hade även Ginny gjort oss sällskap.
- Vad är det som händer? Frågade hon oroligt och vi svarade att vi inte visste.
- Tysta. Hördes en hes okänd röst och jag antog att den tillhörde professorn, så han hade vaknat tillslut. Han tände en eld med hjälp av staven och lyste på oss alla.
- Vänta här. Var allt han sa och började gå mot dörren men stannade i rörelsen. Dörren hade åter börjat åka upp. Jag kände att allt blev kallt och jag rös till, det kan bara betyda en sak. Dementorer! Dörren öppnades helt och i ingången stod två dementorer. De var täckta i svarta mantlar och svävade en bit ovanför marken. De såg på oss och jag kände hur jag rös. Jag hade bara läst om varelserna som vaktade trollkarlsfängelset. Plötsligt fällde den ena ner huvan och visade vad som skulle föreställa ett ansikte. Den vände sig mot Harry och böjde sig närmare och jag visste vad det betydde.
- Expecto patronum. Sa jag och skickade iväg en baby drake på den ena. Men jag var inte den ända som hade använt en patronus, jag såg på min lärare som såg frågande på mig innan vi hörde hur Harry slog till golvet. Vi såg oroande på honom. Men han vaknade inte utan bara skakade.

- ja vad var det som hände med Harry? Ja det får ni veta nästa gång. Men jag måste medge att den tågresan var intressant. Och sen så kan jag tala om för er att jag gillade Lupin han blev en av mina favorit lärare. Ni kommer senare få veta varför men nu ska jag återgå till att tortera mannen som sitter inlåst i källaren.

*Kash*


17/9-2011: Barnprogram

Ni läste rätt! idag tänkte jag ta upp barnprogram. Just nu sitter jag och går igenom alla turtles avsnitten och jag gillar dem skarpt. Inte bara för att jag såg dem när jag var liten utan också för att de är bra gjorda och har roliga skämt. Men jag tänkte inte diskutera just turtles med er utan barnprogram generellt.
På min tid när jag var liten (var bara tvungen) så var det stor skillnad på barnprogrammen om man jämför idag. vilka av er minns Björnes magasin? Nalle har ett stort blått hus? Vintergatan? Arthur? Jag kan sitta här och räkna upp säkert hundra bra program vi fick se när vi var små och som faktiskt lärde en saker som man behöver lära sig. Men är det någon av er som sätt dagens barnprogram? Jag har inte bara för att jag har småsyskon utan också för att jag älskar tecknat :) men i alla fall som vi ska jämföra dem är det otroligt hur kassa de har blivit. Jag skojar inte. Ta bara sommarlovs morgon. När vi var små var det ett program i sig, vi behövde inte serierna och filmerna för att sätta på ex vintergatan, Salve m.m. dagens sommarlovs morgon är så sjukt kassa att det inte är sant. När jag knäpper på det stänger jag av lika fort. Jag vet inte vad som hänt, men jag kan verkligen inte se på det. De har ingen mening, inga roliga personer, ingen riktig handling!! Jag saknar den gamla goda tiden och om det nu år så svårt att komma på något bra, sänd de gamla i repris då! Jag ska inte gå in på julkalendern för den varierar ibland lyckas de och ibland ska vi inte ens prata om det.
Men det är en annan sak med, dagens barnprogram är så våldsamma. Det är som om man måste visa barnen blod! Jag menar en femåring behöver inte se blod. En femåring behöver inte lära sig att man måste spöa folk för att vinna och att klara sig. Vad hände med fängelse? Det är som om det har tagit bort det från dagens barnprogram. The bad guys hamnar inte i fängelse de blir ihjäl slagna!!! När Zelda ocrina of time kom ut fick de inte har rött blod för att det var för våldsamt så de hade grönt (vilket jag nästan tycker är värre) men det är själva principen att de försökte att inte göra spelet allt för hemskt eftersom det fanns en risk att mindre såg på det.
Sen kommer vi till det här att lära sig saker. vi fick lära oss de vanliga, var snäll mot alla, ha skoj, gör nya saker bla bla bla ni vet vad jag menar. Men idag ska de lära sig om alla problem som finns. miljöproblemet, krig, terror m.m. jag menar en femåring ska inte behöva oroa sig för det, de ska oroa sig för att de är för lite vatten i bäcken för att bli blöt, cykeln är för stor, grodynglen i burken dog. Jag kommer aldrig visa mina barn dagens barnprogram eller serier, jag tänker visa dem de äldre just för att jag tycker de var mer lärorika, mindre våldsamma, realistiska problem och sådan.
nu låter jag kanske som en gammal kärring men de här är min åsikt, jag tycker barn ska få vara barn inte växa upp för tidigt (den diskussionen ska jag också ha) och jag tycker det är föräldrarnas jobb att se till att barnen är barn. Varför ska barnen behöva oroa sig för de vuxnas problem? Låt de vuxna göra det och låt barnen vara!

Peace out <3


16/9-2011: Folk i olika städer

Jag älskar att lära känna nytt folk :) det är så himla kul att få veta en ny persons åsikter, tankar och drömmar. Man kan diskutera och den personen ser kanske saker ur en annan synvinkel än de du brukar umgås med :) och det tycker jag är kul.
Jag har heller inget problem med att bara prata med folk på stan, men jag har märkt det att folk i stor städer ex GBG är mer slutna, sura, mindre pratsamma. Jag menar här uppe kan man börja prata med vem som helst. Folk snackar jätte lätt med andra och jag älskar det :) man kan göra någons dag genom att prata med dem eller tvärtom.
Därför är min fråga idag, varför kan folk i storstäder inte prata med folk lika lätt som folk i små städer? För mig vore det logiskt i fall det var tvärt om, i en storstad där kan alla vara sig själva, de som är lite annorlunda dras dit och hittar varandra, man snackar lätt med folk eftersom man är van vid främlingar. Men det är snarare tvärt om, och alla är jätte rädda och vågar inte sticka ut, man pratar inte med någon och om man gör det så är man dryg. Våga stick ut folk!!! Jag menar jag låg på en gata i GBG mitt i natten, jag springer runt med rosa hår och rosa linser, jag sjunger, hoppar ja jag gör vad jag vill :) och jag tycker det vore lättare för folk att acceptera det i ex GBG, de borde vara vana, men inte!
I mindre städer ex Skara eller Umeå verkar folk inte bry sig lika mycket. För mig vore det vara logiskt i fall de var mer reserverade mot främlingar, såg konstigt på andra och hela den biten, men här uppe ler alla mot mig. Ingen reagerar på att jag har rosa hår och linser och om de gör det så säger de "jag älskar ditt hår" eller något liknande och det känns jätte kul. Folk ser inte konstigt på en på samma sätt och de kan bara börja prata med en hur lätt som helst. Jag handlade idag och killen som jag köpte smycket hos vi började prata om hårfärg, och hur man vill manipulera barn med dagens serietidningar och jag hade jätte trevligt. Säg någon som skulle göra det i GBG och jag går dit :)
Jag har aldrig förstått varför vi ska se misstänksamt på varandra, ha fördomar mot andra, viska bakom ryggen (vill du säga något säg det face to face) och allt annat som vi håller på med. Prata med folk och du märker vad de är för några!
Så jag vill uppmuntra er att vara mer öppna, ni behöver kanske inte springa runt och prata med alla, men våga vara er själva, döm inte andra, och var inte otrevlig om någon pratar med dig! för världen vore mycket roligare i fall alla var glada och sprang runt :)
Ne nu ska jag slappa för jag har gjort min första tenta och förtjänar det (pluggade till 3 i natt) och sedan ska jag gå ut och härja på stan

Peace out <3


Pluggandet ;)

jag har faktiskt pluggat hela dagen och för hoppnings vis har något fastnat :P försöker få in årtal nu :P händelserna är lite lättare :P jag är faktiskt ganska posetiv :D men vi får ju se hur det går i morgon. jag ska fortsätta läsa nu och skriva. sen innan jag nanar ska jag läsa igenom allt en gång och hoppas att det fastnar :)


romar riket

nordisk vikingatid

islans skapelse och utbredning

svensk medeltid

antikens grekland

Peace out <3

15/9-2011: Vilja/ envishet

Jag sitter här och äter en glass och tog en kort paus från pluggandet och tänkte egna er en stund av mitt liv :)
Jag hade svårt att välja vad jag skulle skriva om idag men tillslut blev det vilja :)

Folk kallar mig envis och det är sant jag har en vilja av stål och jag kan göra saker bara för att motbevisa någon. om du skulle säga till mig att jag inte kommer kunna bestiga mount Everest så skulle jag göra det bara för att motbevisa dig, och jag skulle kunna göra det bara med hjälp av min vilja och envishet.
Och min envishet och vilja kommer en dag bli min död ;) och jag skojar inte. jag kan nästan frysa ihjäl, bli trött och egentligen inte orka, ha på mig ett par skor som är obekväma, gå vilse, men jag kommer alltid igenom ”problemet” det bara för att jag har en stark vilja och är envis. Har jag gett mig in på något ska jag klara det!
Och jag tycker det är viktigt med en stark vilja. Jag har det och jag kommer dit jag vill. Man ska sikta mot sina drömmar. om du vill bli astronaut, så bli det. Om du vill bli president, så bli det.
Eller som i mitt fall författare och journalist, bli det. Jag vet inte hur många som har sagt till mig att det inte kommer gå, just för att det är så många som vill bli det. Men många av dem kommer sluta hoppas på den drömmen för att du får höra "du kommer aldrig lyckas" och det är i dessa tillfällen du ska svara "jag lyckas om jag vill!" du måste tro på dig själv och du måste våga chansa. Hitta en väg som funkar för dig, gör det du vill och du kommer klara det!! det är här lite envishet kommer bra till hands, är du enveten och kämpar lyckas du!
Men! Det finns så klart ett men i det hela, och ett mycket viktigt men. Du får inte köra över andra helt och hållet bara för att du vet vart du vill. Du kan inte strunta helt i vad andra säger. Lyssna på dem och bedöm deras åsikter. Om de hela tiden säger att du inte kommer klara det, fråga varför? Och bedöm hur realistiska deras åsikter är. Se det ur deras synvinkel och förklara sedan varför de har fel! du ska inte skryta men du kan förklara att du kommer klara av det.
Sen är det också viktigt att ta hjälp av och hjälp andra. Är man flera som hjälps åt kan man nå sitt mål. de kanske inte ha samma mål som du men ni kan stötta varandra. Och genom att hjälpa andra lär du dig också och du får någon som kan hjälpa dig på väg mot ditt mål.
Med detta vill jag säga att inga drömmar är omöjliga!! inga drömmar är fel eller dumma! Du måste bara våga, vilja och tro att du kan komma dit! Kämpa för det du tror är rätt!! Ge inte upp bara för att någon annan inte vågar satsa på sin egen dröm! Man sa att det var omöjligt för människor att flyga, man sa att det var omöjligt för människor att åka till månen, man sa att det var omöjligt för kvinnor att få någon utbildning och göra annat en att så framför spisen. Inget av detta stämmer idag, för att folk bevisade att det var fel. De hade viljan och modet att göra det. Bli den första att visa att alla runt dig har fel! Du kunde visst! För vem har rätt att säga till dig att du inte kan?

Peace out <3


sömn

jag har blandade känslor när det kommer till sömn. jag älskar att drömma mig bort till en annan tid, ett annat liv, ja en värld full av möjligheter och det kan jag göra bäst när jag sover. och jag älskar att ligga i sängen. (vilket jag inte bara gör när jag sover, jag spenderar den mesta av min tid i sängen, pluggar, ser film, läser m.m)
men å andra sidan älskar jag att vara vaken på natten. se på stjärnorna, lyssna på alla ljud, prata med folk, se film, plugga, läsa och alla annat jag gör. jag älskar att vara vaken när det är mörkt ute och vara helt själv. det är en underbar kännsla. så förstår ni mitt problem. jag kan inte lägga mig för tidigt men inte för sent heller.
så därför brukar jag tycka att mellan 1-2 är lagom att möta John Blund ;) fast det är inte ovanligt att det blir senare. ibland kan jag vara vaken tills solen går upp. det är faktiskt väldigt vacket. jag skulle aldrig få för mig att gå upp för att se soluppgången men om jag redan är vaken ser jag den gärna.
ibland kan jag nästan tro att jag är en vampyr (jag är så trött på vampyrer just nu) eller en uggla, men sen kommer jag på att jag är Cara.
men nu måste jag sova för jag ska fortsätta mitt pluggande i morgon :)



peace out <3


14/9-2011: kjedje medelande

ja dagens ämne är kjedje meddelande (ett ord?) jag blir så grymt trött när man loggar in på ex FB och hela sidan är full av, gilla det här om... bla, bla, bla gilla ditt och jag gillar ditt.
ni vet säkert vad jag pratar om. jag blir bara så grymt frustrerad och det är sällan jag lägger ut några sådana just för att de är så opersonliga. om jag ska göra det får de verkligen vara speciellt. men jag skriver hellre min egna i så fall, det blir personligt då!!
för jag menar hur kul är det när man loggar in och allas status är lika dant? jag avskyr det i alla fall. så vanligt vis brukar jag klicka bort dem!
sen kommer vi till kjedje sms. jag får en hel del sådana och det är grymt störande. särskilt när det har hänt något eller en högtid. jag brukar skriva mina egna och skicka iväg en hälsning. jag tycker det är roligare att inte ha samma som alla andra :D för jag menar skickar en det till någon i kompiskretsen så får man en från varje kompis. man behöver inte ens öppna och läsa meddelande. man svarar bara "det samma <3" och hur personligt är det då? jag menar det är i alla fall vad jag gör. jag tycker om man verkligen vill säga någon till någon annan så skriv ett personligt meddelande där du verkligen skriver vad du känner :D

ja nu vet ni min åsikt, och som sagt så ogillar jag kjedje saker överhuvudtaget, enda anledning till att skicka dem är för att reta andra, men det finns bättre sätt. så snälla skriv egna meddelanden och om ni inte har någon fantasi sluta sno andras meddelande!!

Peace out <3


strange

ja som ni vet så har jag börjat lyssna på Mötley Crüe igen och jag älskar deras vidors. men när jag satt och kollade på Smokin' the boys room märkte jag något konstigt. vidion är liksom spegelvänd :S det ser jätte konstigt ut.



jag tänker lägga upp den andra med så ni får se hur jag är van och se det :P jag vet inte vilken som är rätt men det är lite kul faktiskt :P


Jag föredrar det andra klippet, men det är nog för att jag såg det först :p men de andra känns bara så fel xD

ne nu ska jag se lite how i met your mother och sedan plugga :P

Peace out <3

midnight dream

jag är ingen fotograf egentligen det lämnar jag till Alex http://alexgreen.blogg.se men jag är extremt kreativ och jag älskar allt som har med konst att göra :D så ibland tar jag faktiskt kort även om jag vanligt vis håller mig till skriva och emellan åt måla :) men nu tänkte jag ge er några kort som jag gillar och tillfällen som betyder mycket för mig :)


Bilden är tagen i Skara och jag älskar hur ljuset lyser på trädet :)


Madeira, jag vet inte vad det är men det är något som jag älskar med den här bilden :D


den är också från Madeira och jag älskar färgerna :D


den här är också från Madeira och jag älskar regndropparna mot rutan :D alla var jätte sura för att det regnade, det var bara jag som älskade det och passade på att ta en bild :D


det här är inte den bästa bilden men tillfället betyder så mycket för mig :D men det är en annan story :P


Jag älskar den här bilden med :D den är tagen hemma hos Bebben o Jenny, förra sommaren tror jag :P jag älskar himlen, hur blå den faktiskt är :)


den här är tagen med mobilen på väg hem från skolan i Skara och jag älskar att det ser ut som om trädet brinner :D


memory from a long time a go. (ursäkta engelskan det är säkert jätte fel xD) ja det var väldigt länge sedan och jag kommer i håg hur "cool" jag tyckte jag såg ut xD men jag gillar faktiskt bilden :D


den här är från igår :D och jag älskar verkligen mina linser


Älskar mitt hår (ja jag är egen kär xD)


Harry Potter world orlando <3 (underbar plats) älskar solstrålarna :P


en till bild från i går :)


Flyinge med skolan förra året :P


Turkiet :P jag blir alltid så törstig när jag ser den här ;)


Det här är en av mina favorit bilder. jag vet inte riktigt varför men jag älskar den :D

jag har nog tusen bilder till, men det är allt ni får :P hoppas ni gillar någon av dem :D

Peace out <3

13/11-2011: Musik

Ja dagens ämne är musik. Ni vet alla vilken musik jag föredrar, och för er som inte vet är det mesta dels metall (undantag finns) och anledningen är för instrumenten och oftast för ämnena de sjunger om. Nu kommer vi in på de jag vill diskutera. Hur man kan göra musik utan budskap och mening? Jag har så svårt att fatta hur vissa låtar kan slå igenom när de bara sjunger en massa skit. (finns även inom metall) men för mig är musik ett sätt att uttrycka sig och ett sätt att påverka folk och få dem att förstå vissa saker. Själv tycker jag det är slöseri att göra det om man inte har något viktigt att säga.
Jag vill inte höra någon kass låt utan budskap och någon som bara står och sjunger en massa skit!! jag vet inte hur det är med er?
många säger att det är den bästa dans musiken om man är på krogen, men jag hatar för det mesta musiken som spelas på krogen!! jag tycker den är tjatig och ger mig huvudverk!! jag blir så trött på att höra någon idiot sjunga en kass text om sex, pengar, livet och kärleken!! jag har lust att gå fram att smasha högtalarna!!
då säger ni kanske "du behöver inte gå på krogen!".
Nej klart jag inte behöver. men jag kanske vill göra det, och jag tycker därför man kan spela varierande musik eller musik med bra budskap i.
så innan man sjunger med i en låt tycker jag man ska lyssna på texten och hur bra bandet spelar. Man ska tänka efter. Vad är låtens budskap? vill bandet säga något? vad tänker jag på?

jag tänker inte tjata på er längre om vad ni ska lyssna på för musik. Men göra som jag sa och tänk efter vad bandet faktiskt spelar och vad de står för!

Peace out <3


det är en hemlighet

jag har något som jag så gärna vill berätta för er men inte kan!! och det är lite jobbigt. men ni kanske kan luska ut det. men i så fall skriv inget så alla andra ser :p om ni luska ut det får ni skrive ett kryptiskt medelande tillbaka. i alla fall så sitter jag här jätte glad och nöjd :D jag ångrar det inte alls och jag känner mig som mig själv. jag kan verkligen vara jag :D jag visar bara vem jag är :D och det är så det ska vara. även om min omgivning har blandade åsikter. men nu tänker jag inte skriva mer för då kanske folk fattar. eller så fattar ingen av er xD

peace out <3

12/11-2011: teknologi!

Just nu går Mötley crüe på repeat i högtalarna. Eller de försöker i alla fall eftersom mitt internet inte vill vara med. Och det är dagens samtalsämne, teknologi. Det är sjukt vad vi är beroende av teknologi. Jag är inget undantag men ibland kommer jag på mig själv att jag kan vara så frustrerad över att teknologin inte funkade. Men hej, världen fungerade ju innan!! Jag tycker det har gått för långt!! Vi är alldeles för beroende. Och själv hatar jag att vara beroende av saker. Jag ska försöka vänja mig av. Men jag kan erkänna att det finns perioder då jag inte använder datan, tv eller ens telen! Och det är nästan skönt!! Jag avskyr det mesta som har med teknologi att göra!! Så jag tycker vi bör ha teknologi fria dagar!! Vi hade behövt det. De är såna dagar man kan passa på att göra annat. Ex kompisar, utflykter, måla eller läsa. Men vad vet jag vad ni gillar att göra. Det är bara att göra!! När tentan är klar ska jag ha en teknologi fri dag!!! De bör ni med ha.

Peace out <3


WTC!

Idag är de tio årsedan WTC rasade! Jag var nio år den dagen. Jag minns inte mycket mer än att de var två hus långt borta som brann. Idag är jag mycket mer påläst. jag vet de mesta som händer eftersom hela dagen fascinerar mig. Hur folk hanterade allt, vad som egentligen hände och hur det gick till. Jag tänker inte skriva R.I.P. till de som dog av samma anledning som jag nämnt tidigare. Sen var jag ett barn jag visste knappt vad som hände och jag vet fortfarande inte allt och definitivt inte vilka människorna som dog var. Men jag som historiker och samhällare tycker de är intressant hur den dagen förändrade hela världen och jag tycker beloppet är värt att studera och faktiskt egna en tanke åt vad det var som hände den dagen. Men jag ska nu avsluta med att säga att vi aldrig kommer glömma den dagen för tio år sedan och vi ska inte heller göra det. Utan vi ska lära oss av vad som verkligen hände och se till att de aldrig händer igen!




Min mamma ringde och undrade om jag kommit fram säkert till Umeå. jag flög upp och jag hade inte en tanke på att det var den elfte september när jag satt på planet. jag har lärt mig att inte oroa mig för saker som jag ändå inte kan göra något åt. om någon hade velat bomba ett lite plan i Sverige till Umeå hade jag ändå inte kunnat göra något åt det. så varför oroa sig?

Peace out <3


Då sitter jag här igen då

har inte haft något internet i Umeå så jag har ju inte haft något internet :p men jag har inte så mycket att skrivia om eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska skriva ner allt. men jag kan i alla fall säga att jag trivs super bra :D jag älskar min skolan och hela staden. så ja :P

men för tillfället sitter jag i GBG och vet inte riktigt hur jag ska känna över det :S

men i alla fall så blir det att göra läxa och sen kräftskiva hos Alex :P

Peace out <3


:D

jag bara älskar att gå i skolan :D idag har jag läst om de första människorna i afrika hur de utvandrade, flodkulturerna, jägarsamhället, jordbrukssamhället, skriftspråk, religoner, gudar, olika kulturer :D kan det bli bättre? :D jag verkligen älskar historia :D

tänk er att ni får göra det roligaste ni vet och samtidigt lära er något av det :D historia är bland det roligaste jag vet precis som skolan och läxor :D så jag har bestämt mig jag ska aldrig börja jobba! ;)
okej jag vet att man måste men jag kan väll få drömma (A) vilket fall som helst ska jag göra lite läxa och sedan ska jag göra mig klar för att gå ut med humanisterna :D

ha det bra :D

en dag var allt som krävdes

Är kär i Umeå. De tog mig inte ens en dag. Jag älskar folket de är super trevliga, så avslappnade och hur de pratar ♥ och staden är super mysig ♥

ha det bra :D

lost :p

ja det var jag i morse. kände mig super borta, universitetet är as stort och jag kände mig som på en annan planet xD men det gick bra jag hittade och efter att ha blivit bombaderade med information sitter jag nu i rummet jag bor i tillfälligt :P det är as stort xD skulle nog få plats med en studsmatta här inne :P ne nu ska jag snart handla lite mat (om jag kan hitta till en affär xD) och sedan ska jag låta allt smälta :P

bara för att jag är på toppen humör och Nikki är så grymt snygg ska ni få en bild på honom :P

Snygg lr vad ;) Nikkie är en av mina största idoler :d

ha det bra :D

jag tänkte

jag tänkte att ni skulle få se en bild på mitt rosa hår :D och jag bara älskar håret :p det gav mig den där nya frisyren som jag ville ha :D


jag vet inte vad ni tycker, man jag tycker det är snyggt ;)
enda jobbiga är att allt runt mig blir rosa xD

ha det bra :D

hur saker kan ändras?

jag undrar vad som hade hänt i fall jag valt en annan väg i livet? hade jag haft andra vänner, hade jag inte suttit här nu. det är vissa saker som man aldrig kommer få något svar på. det känns så konstigt ibland att det blev så här. men vem vet det kanske finns någon mening med det.

jag måste erkänna att jag faktiskt börjar bli lite nervös över skolan i morgon. jag har ingen anning om vad som kommer hända. men jag får gå upp tidigt så jag har tid på mig och hitta :P men det går nog bra, jag är ju en Riddle och jag klara mig alltid ;)

ha det bra :D

Långt upp i norr

jag kan knappt tro det men jag är faktiskt i Umeå. efter allt krångel så kom jag faktiskt hit :D så nu sitter jag på ett hotell i Umeå och funderar på att göra en vandring i stan och se var jag hamnat xD men vi får se, just nu ska jag smälta allt och faktiskt låte det smälta att jag är här

Alex körde mig till flygplatsen och Hagman o Ellen följde med :D jag är jätte glad att de följde med men det var så svårt att skiljas från dem. jag vet att jag inte är borta hela tre år men det var ändå svårt :/ och fröken Alex gjorde det inte bättre, hon gav oss ett jätte fint häfte om oss <3 gullungen :D

Älskar er så himla mycket <3

ha det bra :D

I am crazy

ja att jag är galen de vet ni redan men ni kommer antagligen tycka jag är änu knäppare nu när jag säger att jag älskar att göra läxor :D Alex ville ha hjälp med sin så hon kommer hit och jag ska hjälpa henne :D men jag tycker det är kul och skriva ner tankar och sådant o hennes läxa är en religons läxa, och religon är en massa tankar egentligen :D ja allt inom religon handlar ju om tro och ens tro är baserad på ens tankar :D så ja :D

men nu ska jag se lite met TMNT och vänta på Alex

ha det bra :D

Today is the day

ja idag blir det då till och packa. men vad ska man ha med? jag menar jag kan inte ha med för mycket för jag vet inte hur rummet ser ut, jag vet inte hur mycket jag får plats med och jag får bara ha med 20 kg på planet. japp det är rätt jag ska flyga upp i mon :D det känns lite nervöst att åka upp helt själv. jag vet liksom inget om staden eller något. men det löser sig alltid :D men åter till frågan vad ska man packa ner? jaja Hagman kommer hit och hjälper mig :D
och sedan kommer jag ju antagligen hem nästa helg till Alex kräftskiva och då kan jag ju ta me mer upp :D men nu får vi börja skriva en lista för i morgon börjar mitt liv som norrläning xD

ha det bra :D

I in love

Jag älskar ju och se på tecknat och särskilt sådant som är lite manga aktigt :D men just nu är det TMNT (teenage mutant ninja turtles) som gäller och jag tycker de är grymt roliga, jag kan skratta en massa :D min favorit är ju då Michelangelo, han är lite som jag, barnslig, aningen knäpp, rolig och har as kul komentarer :D de andra är väll lite som jag och jag kan hitta mig själv i allihop :D men nu måste jag verkligen börja packa :D


Micke <3 :D

ha det bra :D

Far, Far awey

Igår var nog sista gången jag var ute i GBG på väldigt länge :/ jag vet inte riktigt hur jag ska känna. Ibland älskar jag att gå ut i GBG och ibland är det så tråkigt! men det kan bero på att jag oftast inte tycker det är så kul att dansa. Jag pratar hellre med folk. Men det var kul att få en sista kväll med tjejerna på ett tag :D även om Ellen inte var med :(
Alex har förvissor kräftskiva nästa helg, men jag vet inte om jag kan komma på den. ni förstår det är grymt dyrt att ta sig till och från Umeå.
Och på tal om Umeå så ska jag boka flyg och packa idag för på söndag åker jag. Det känns så konstigt att bara lämna alltihop men det går nog bra :D
Igår så färgade jag mitt hår rosa :D as nice, ända problemet är att mina händer också är rosa, haha. det blev också ny kläder från shock :D jag tänkte att jag skulle göra ett inlägg där jag lägger upp mina kläder som jag köpt i sommras :D
Lovar er ockås att ni ska få en bild på håret så fort jag får en bra :D

ne nu väntar packningen :p

ha det bra :D


Saker som jag burkade göra

Jag målade så mycket mer förr, men jag tänkte att jag skulle återupp ta det :D så nu har jag tagit fram mitt målar block och så :P jag föredrar att måla manga då :p och särskilt goth-stilen. Så dår tänkte jag att jag skulle ta fram Godchild som jag alltid läste förr (rekomenderar folk till att läsa den) för att kolla på deras kläder. detta resulterade så klart i att jag började läsa dne och hur slutar den jo med att min favorit karaktär Jezebel dör! så då började jag ju så klart att gråta.
Ppå tal om Jezebel så är allt hans fel! det är hans fel att jag gråter till allt jag läser och ser nu förtiden. Jag vet inte om jag ska tacka eller hata honom för det. För det kan både vara skönt och jobbigt att gråta.

Jezebel <3


Jezebel <3


Jezebel <3

måste bara tillägga att jag tkr han är grymt snygg ;) (nej ni behöver inte tycka jag är knäpp, de gör redan hälfte av mänskligheten)

Annars så blir det en tur till stan med älskade Hagman för o handla lite, bl.a. skolsaker xD ja jag åker ju upp i morgon, och gissa vem som inte packat. Jo jag :D haha men först ska jag kanske lösa problemet att komma upp. men nu måste jag göra mig i ordning så

ha det bra :D

RSS 2.0