Severus löfte

Rummets enda ljuskälla är ett stearinljus på skrivbordet, mannen sitter tyst o kollar ut i tomma luften, blicken är tom o kall precis som om han bara är ett tomt skal. Tårarna börjar långsamt falla nerför kinderna för att sen landa pergamentet o sprida ut bläcket. De går långsamt upp för honom att hon är borta för alltid, hon kommer aldrig tillbaka mer. Vad har han gjort för fel? Hon lever sitt eget liv nu o han ska aldrig få bli en del av det, hur han än bar sig åt. Han minns henne med glädje han minns henne med sorg känslorna väller över honom, vad finns det kvar o leva för? Tårarna börjar åter falla ner på pergamentet, de går inte längre att läsa vad som en gång stod där, hela uppsatsen är förstörd han vet att hon kommer bli ledsen över det. Hon är den enda som får honom att leva, den smarta o intelligenta flickan som en dag kommer bli något stort. Han börjar åter gråta över vad han planerar o göra och hur ledsen hon kommer bli, men hon kommer förstå, inte i dag o inte i morgon men en dag. Han vet att det är elakt mot henne men han har inget val han har levt livet sitt lit så gått han kunnat spelat efter de kort han fått, han kollar på kniven som ligger på bordet, efter allt han gjort förtjänar han inte att de går snabbt han sträcker sig efter den men stannar mitt i rörelsen. Dörrhandtaget är på väg ner, han stoppar undan den i lådan, dörren öppnas o framför honom står hon med ett leende som alltid. Hon går fram mot honom o sätter sig i hans knä o ler med hela ögonen, trotts att hon bara är åtta år har hon gjort ett stort skillnad på hans liv. Hon kollar på uppsatsen hon skrivit o sen på manen.
- Jag är ledsen för det. svarade han, men i stället för att hon blir ledsen får han en kram, innan hon svarar.
- Det är bara en bit papper med bläck på. Jag kan skriva om den om det gör dig glad. Han kollar på henne med ledsna ögon om hon bara visste vad han precis skulle göra, han säger inget rädd för att rösten ska brista.
- Jag vill inte att du ska vara ledsen. Säger hon uppriktigt o förstående, han ler mot henne o känner sig genast bättre. Hon lutar sig trött mot hans axel o säger sen trött.
- Lämna mig aldrig, lova det Severus. Hon kollar på mannen med oroliga ögon, han ser på henne, flickan som alltid får honom o le, flickan som alltid gör honom stolt, hon som betyder så mycket för honom, henne som han ser som sin egen dotter även om han vet att fallet aldrig blir så, hon är någon annans dotter o lär så förbli, o han skulle inte vara dum nog att försöka ta henne från honom det skulle göra henne olycklig o han skulle i såna fall dö en värre död än vad som är möjligt att föreställa sig, ne han är glad så länge han får de här stunderna med henne när han kan undervisa henne o får se henne glad. Han kollar på henne o ser att hon fortfarande väntar på ett svar från honom.
- Jag lovar att jag aldrig ska lämna dig Cara, om du lovar mig det samma. Han kollar på henne o hon ser förvånat på honom.
- De skulle jag aldrig göra. säger hon o log mot honom innan hon slöt ögonen o begav sig till drömmarnas land, Severus log, Lily försvann långsamt ur tankarna o snart har även Severus somnat.


Stjärnorna på himelen

jag bestämde mig för att skriva en one shot Fanfiction om Sanningens svärd behövde lite veration... jag är ganska nöjd med den, ni kan väll säga vad ni tkr (A) :D

Hans hand var betydligt mindre än hans fars, men det kändes tryckt att hålla den stora mannens hand, där de vandrade genom slottens korridorer, mot den öppna delen i byggnaden där man kunde se stjärnorna, han hade ofta vandrat hit med sin far när han haft mardrömmar, precis som i kväll. Hans far har alltid tid med honom det är mer än vad hans mor hade, kvinnan som han hatade för att hon aldrig gav honom en blick. Den vita marmorn lös under deras fötter, den var sval men ändå inte kall och stjärnorna glittrade ner på honom som om de ville säga åt barnet att glömma sin mor. Hans far ledde som så många andra gånger fram honom till fontänen där han lyfte upp honom i knät.
”Förlåt att jag väckte dig far, men jag drömde så hemska drömmar om manen som försökte komma in hit tidigare idag.” Barnet slår ner blicken o kollar på de bara fötterna.
”David du behöver inte be om ursäkt, de är bara bar att du är på vakt mot farliga män som honom. Även om jag inte vill berätta det så måste jag, de kommer komma andra män som honom, farligare.” Fadern kollar ner på barnet som ser panikartat på honom.
”Ta det lugnt jag kommer vara här o skydda dig.” Manen ler mot barnet och rufsar om hans blonda hår. Pojken som är hans ögonsten har åter vänt ögonen upp mot stjärnorna på himlen.
”Hittar du karlavagnen?” De blå barnögonen letar över den stora himlen tills han glatt spricker upp o pekar på fem stjärnor
” Där, jag hittade den.” Fadern vet att stjärnorna kommer få hans son att glömma mardrömmen. David håller handen för munnen o försöker dölja en gäspning.
”Jag tror någon ska återvända till sin säng!”
”Men Far jag är inte trött.” Han ler mot sin Far, han vill stanna en stund till o bara kolla på alla stjärnor.
”Stjärnorna finns kvar tills nästa gång vi kommer hit.” Sen lyfte han ner avkomman på golvet och tar hans hand, de styr stegen tillbaka mot sängkammaren. Davids blå ögon kollar på alla tavlor som berättar hans lands historia, han är för långt in sjunken i tavlornas drömmar för att märka att en röd gestalt viskar något i Faderns öra, denna kollade oroligt o nickade sammanbitet innan han vänder sig om mot sonen o sätter sig på huk.
”Jag sa till dig för en stunds sedan att farligare män skulle försöka komma in på slottet.” Sonen nickade oroligt. ”En sån man har kommit in på slottet nu, o jag lovade att skydda dig o jag kommer hålla det löftet så därför bär jag dig tillbaka till rummet de går fortast så.”
”Far får jag sova hos dig i natt?” Den 8-åriga pojken mötte faderns blick som nickar o lyfter upp honom i hans trygga famn, stegen ekar mellan väggarna där de går, de svänger runt ett hörn o står plötsligt öga mot öga med en äldre man med silvergrått hår. David ser på mannen, är det personen Far varnade mig för?
”Panis Rahl, du har skadat dit folk för sista gången” Manens röst var inte mer än en viskning ändå så full med vrede. Fadern ser hur magin börjar strömma upp mellan trollkarlns händer och vet att han inte har tid att försvara sig allt han bryr sig om är att skydda sin son och kastar därför Rahl den yngre åt sidan in i väggen. Smällen blev hög o vätskan samlas bakom ögonlocken. Innan hans skrik hinner lämna läpparna kommer ett ljus sken mot platsen där hans Far står, han känner hur värmen bränner honom o att skriket kommer men aldrig lämnar hans läppar. När ljuset försvinner är manen med de silvergråa håret borta kvar på golvet ligger hans Far svårt skadad. Han kravlar sig fort fram.
”Far, Far.” Han vet att han inte kan göra något o känner sig helt hjälplös, helt värdelös han är helt enkelt bara ett barn.
”David, det är ingen fara det är ok. Det är inte ditt fel” Fadern försöker le men stönar av smärt.
”Far de kommer bli bra jag hämtar mor.” Han gör en ansats att resa mig men gestalten på golvet hindrar honom.
”Nej hon kan ändå inte göra något, låt mig bara få vara med dig min sista tid.” Fadern fick för första gången tårar i ögonen för att han visste att han nu skulle lämna sin son ensam i en värld av faror som han aldrig skulle få lära honom att akta sig för, visa honom allt som var vackert i D,Hara, hans kulle aldrig få se honom få en arvinge. Han grät inte för sin egen skulle utan för David som skulle få klarar sig ensam.
”Far du kommer klara dig.” Pojken på golvet visste inte vad han skulle ta sig till, han hade aldrig sått sin Fader gråta.
”Nej det kommer jag inte! Lyssna på mig nu! Du måste lova mig att du aldrig tar order från någon du är den deras herre inte tvärt om!” Fadern kollade medlidande på sin son.
” Jag, jag lovar far. Jag ska göra dig stolt!” Tårarna lämnade ögonlocken o rullade ner för kinderna.
”Du har redan gjort mig stolt min son, enda sedan du föddes.” Den sårade mannen slöt ögonen och andades besvärat. ”Du ska veta att jag älskar dig vad du än gör och om du någon sin behöver min hjälp med något finns jag här inne.” Han lägger handen på sin sons hjärta. ”Jag älskar dig glöm aldrig det vad än folk säger om mig.” Sen upphörde mannens andetag o lämnar en tystnade efter sig, innan snyftandet tar över o ensam i korridoren sitter den 8-åriga David Rahl kvar med sin pappas kropp framför sig.
”Jag lovar att trollkarln inte ska få komma undan ostraffat med det här, jag ska se till att han inte kan skada någon annan igen, han ska få betala att han tog ditt liv, det har du mitt ord på.” De var de sista som kom ur pojkens mun innan han svimmade av smärtan ljusskenet hade orsakat. Stjärnorna glittrar ner mot den avsvimmade pojken som om att allt kommer ordna sig.

för övrigt så sög serien på tv så grymt besviken de var inte nått som stämde... kan ju säga att jag inte kmr se på den xD

nu ska jag o Becka se om vi kan få nån som följer me på Bion på onsdag men

ha det bra :D


fanfiction

vet ni vad som är läskigt, jag har väll högst två kapitel kvar sen har jag skrivit om hela första boken :S det är lite läskgit, fast ganska skönt, då kan jag för hopningsvis får tvåan överstökad ganska snabbt :P sen kan jag skriva trean som jag gillar, o tillslut 4 där allt kul händer ;) o så femman där de händer en del kul med :P o så min favo bok 6 ;) o tillslut sjuan :P haha o det kmr nog gå ganska fort ;)

ha det bra :D

love

jag är verkligen så kär i fanfictionen Prongs run den är verkligen söt o frå mig att le.

den är väldigt annorlunda det kan jag lova, men den är typ upp byggd lite som jag tänker mig de.

Lily <3 Severus

James <3 Sirius

Tonks <3 Reamus

så himla söt roligast är att läsa om när Harry o Severus försöker komma överrens xD

folk borde läsa den!!

ha det bra :D

fanfiction

om ni mins det så skrev jag för ett tagsedan att jag läste min fanfiction för syrran för ett tagsedan. jag tkr det är kul att hon gillar den :) nu ska hon även försöka skriva en egen fanfiction :P jag ska försöka hjälpa henne

ha det bra :D

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

fan vad jag skrattar jag läser en fanfiction där Voldemort bloggar xD haha så jävla kul,

ha det bra :D

Länkar

de flesta länkar jag har är till fanfictions som jag har läst, och som jag annser är jätte bra :D man både skrattar o gråter, men jag skulle bara varna er att de flesta slutar olyckligt och om man har lätt att gråta rinenr tåraran mkt :P men man skrattar en del me i alla fall jag, älskar de:P hehe man borde läsa de!!!

Ha det bra :D

Gråtit

hej, jag har hela dagen läst Fanfiction vilket är dumt av mig efter som jag oftast blir så deppad efter åt :P men jag kan inte låta bli, jag läste en jätte bra som handlar om att Hermione åker tillbaka i tiden för att se till attt Harry kan få ett normalt liv, hon bli kär i James sen går det som det går, sen har jag även läst en massa fanficktions om Hermion, Snape, sirius o Lupin.
Men jag är så patetisk jag sitter o gråter när jag läser att Potter dör o jag gillar inte äns Potter, men jag gillar Mioni och tkr det är sorglit när Potter dör, jo jag har även läst en fanfiction när Draco o Harry är ihop. de tär konstigt att jag accepterar det:S jag älskar Draco men hatar Potter ändå tkr jag om de flesta Fiction där dom är tillsammans.

nu ska jag se om jag hittar fler bra fictions:P heeh

ha det bra :D

Den ljusnande framtiden var vår

Läste världens underbarast fanfiction, för er som inte vet vad det är kan man säga att det är en omgjord saga. Den handlar om typ alla i HP men mäst om Lucius, Draco och en karakter som heter Mina,

Lucius var/är kär i Mina men gift med Narcissa. Mina är kär i Lucius och Draco har det almänt svårt, han blir dock kompis med Potter och han blir ett stöd för honom. man får följa dom under deras sjätte år med en massa problem. Draco får reda på sin riktiga bakgrund hans mor vill få honom att bli dödsätare.

Den här bör läsas av alla som gillar HP

Jag visste inte om jag skulle skratta lr gråta när jag läste, den var både underhålladne och så ledsam grät nästan hela tiden, och mina kinder är gansla våta av tårar, men det finns dom få ögonblick  när tårarna stannade och skrattet bryter ut. Det var verkligen som jag var där fast inget kunde göra, kände mig så hjälplös ville bara trösta Draco. En av dom bästa jag lästa

Den får * * * * * av fem stjärnor för ett så bra och underhållande historia.
varning bör inte läsas av känsliga personer ;)

ha det bra:D

RSS 2.0