Voldemorts dotter lr sanningen bakom HP del 26

– Kom precis hem o jag tänkte…
-AAAAA. Skriker en kvinna

* dörrarna slås upp 4 personer kommer in *

– Vad är det som här hänt älskling? Frågade Voldemort
- Cara hon är dränkt i blod!
– Älskling vad har hänt? Frågade hennes man
- Jag mår fint de är ingen fara, de är nån annans…
- Du är dränkt i blod Cara, du mår inte fint! Vart är du skadad?
- Jag säjer ju att jag inte är skadad, mamma.
– Det är ok om du har försökt döda nån men inte lyckats. Hon ler mot henne.
– Men orrrr lyssna då!
– Voldemort varför säjer du inte till henne att ta det lugnt och vila, det kan bli värre om hon håller på så där!!
– Älskling, jag är inte de minsta orolig för att hon är skadad…
- Tack pappa.
– Hon är dränkt i blod, och om de inte gör dig orolig vad gör dig då orolig?
– Mamma mår du bra?
– Ja det gör jag gubben.
– Kom här killen, mamma ska villa hon vill bara inte erkänna att hon är skadad.
– Ok pappa.

* man hör att tre personer lämna rummet, och hur sen Caras man kommer tillbaka *

– Jag blir orolig för andra saker hon gör. Men jag litar på henne o det måste jag göra. Säjer hon att hon inte är skadad så är hon inte det!! dessutom så hade hon bett om hjälp, hon bär huvudet högt som jag lärt henne men hon är ingen idiot!
– Tack pappa. Vill ni lyssna nu?
– Ok Cara. Svarade henens man o mamma.
– Det här är en mugglares blod, jag kom precis hem efter att ha torterat personen konstant i 5 timmar o sen lämnat honom för att dö. Så se de är inte mitt blod, dessutom om jag hade varit skadad så hade de varit blod på golvet o jag hade varit svag nu! Så ni måste lyssna på mig när jag säjer nått.
– Förlåt Cara. Mumlade båda två.
– Så nu tänker jag fortsätta där ni avbröt mig. Tryck på knappen

Vart kan dem vara? Måste skolan vara så stor? Tänk nu Cara tänk. I en korridor nej de är för stor risk för att en lärare ska komma. skolområdet? För mycket plats att fly. Orrrr att hon kan vara så dum, de är ju självklart de är i fängelsehålorna. Slytherinarna tror inte nån ska komma ner och förhäxa dem där, och den ända läraren som var där nere är Snape o han är på mitt rum. Jag borjade springa så fort jag orkade, jag tyckte jag kunde på en medalj så fort som jag kom ner till källaren. Nu ska vi se vart i källaren de kan vara, jag hör dem. Jag började gå mot ljudet och när jag kom fram ser jag att de har avväpnat Slytherinarna och hade sina stavar mot dem. Jag var inte så orolig för att Harry o Ron skulle göra nått, de var mest harmlösa förtrollningar de kunde som inte skulle skada dem, men tvillingarna jag har inte en aning om vad dem kan. Plötsligt började Ron prata
- Era små lömska kräk, de är säkert erat fel att Cara ligger där uppe! Vad har ni gjort med henne?
Malfoy o Zabini kollade på varandra o sen skockat på Gryffindorarna, innan Draco sa
- Har de hänt Cara nått?
– Ja, vad gjorde ni med henne? Hur lyckades ni lura henne? Morrade Fred
- Vi har inte gjort nått med henne, och vadå lura henne? Morrade Blaise tillbaka
- Hur är de med henne? Frågade Draco
- Hon ligger där uppe och de är ert fel!! Sa George
de var väll sött att de brydde sig men de skulle faktiskt ha tagit reda på mer, nu höjde tvillingarna stavarna mot sina fienders ansikten. Nu tycket jag att de var dags att avbryta allt innan de gick över styr.
Expelliarmus. Stavarna flög ur händerna på Gryffindorarna och de kollade på mig.
– De är snällt av er att bry er…
- Hur mår du Cara? Avbröt Ron mig   
- Jag mår inte sämre än att jag kan stoppa er från att skada dem!
– De spelar ingen roll om vi skadar dem, de skadade dig!
– Nej de gjorde de inte Fred! Ni borde kanske ta reda på mer fakta innan ni börjar hota mina andra vänner.
– Men Cara, varför har du då feber och gråter hela tiden! Frågade Harry
- De är min ensak men de är inte på grund av de här två! Så snälla låt dem bara vara.
– Så du menar att du väljer dem framför oss? De trodde jag aldrig om dig. Sa Ron surt och vände sig om.
– Men snälla nån jag väljer inte nån framför nån annan, o innan du frågar så ställer jag mig inte brevide er för att jag inte tänker skada mina andra vänner!
– Du måste välja vi eller dem? Sa George
nu började jag gråta igen. Draco och Blaise var på väg fram till mig men blev stoppad av de andra killarna, de kollade ledsamt på mig.
– Varför gör ni så här? Varför kan jag inte så vara vän med båda?
– Därför att vi inte vill dela dig med Slytherinare!
– De låter som ni tar miss Riddel för en sak inte en människa! Den rösten hade jag känt igen bland hundra andra, Severus även Hermione var med ner.
– Professor Snape, sa killarna i kör. Hermione var framme hos mig och tröstade mig.
– Ja, och om jag mins rätt Riddle så beordrade både Dumbledore och Pomefrey dig att ligga till säng, så därför får du följa med tillbaka, för jag vill inte förlora mitt jobb! han log lite retsamt mot mig. Jag log tillbaka
- Ledsen sir, men jag går inte här ifrån än, även om du förlorar ditt jobb så bryr jag mig inte! Han log et svagt leende mot mig som bara jag skulle märka.
– Nå Cara hur ska du ha de? Fred hade brytigt tystnaden. Jag kollade på alla 6, hur ville jag ha det? sen sa jag
- Vet du vad Fred, jag väljer Draco o Blaise. Alla kollade skockat på mig.
– De gillar inte er, men lät mig umgås med er utan att säja nått för att de visste att ni var bra vänner till mig med, tydligen hade jag fel!
Gryffindorarna kollade på mig innan de gick iväg och klagade högljutt. Jag kände att de började snurra lite i huvudet och jag vacklade till, Hermione tog tag i mig så att jag inte skulle ramla.
– Det är just därför unga fröken inte ska vara ute och gå! Mars mot sängen! Snape log mot mig och jag log tillbaka. jag kollade på Slytherinarna.
– Severus får de följa med? Jag nickade mot dem, och han kollade på dem. De log lite.
– Det ska nog gå bra. Vi började gå mot Gryffindors torn, när vi kom upp för trapporna vacklade jag till igen och ramlade. Snape log lite mot mig och skakade på huvudet, jag bara skrattade lite.
– Nu gör vi så här, jag kastar en osynlighets förtrollning över alla och bär sen in Cara i uppehållsrummet, Granger du får vara synlig för du ska öppna ingången sen går vi andra in obemärkta!
sagt som gjort, Hermione öppnade dörren och vi klev in, Slytherinarna kollade lite extra på allt, jag tänkte att det här måste vara första gången Slytherinare sätter sina fötter här! När vi kom till mitt rum satte Snape ner mig på sängen och gjorde oss alla synliga.
– Nu lilla fröken jag struntar i vad Snape säjer om att jag är sjuk, ska du sova!
– Men Severus jag mår bra. Jag log mot honom.
– Ja säkert och att du ramlade ihop var bara inbillning?
– Nej men det var längesedan och jag tänker inte sova!
– Du beter dig som fem Cara!
– Och du beter dig som min… jag lät meningen dö ut.
men Severus fattade vad jag syftade på
- Förlåt Cara de var inte meningen. Jag är bara orolig för dig!
– Jag vet Severus, o de var inte meningen att skrika på dig heller…
- Var vaken då, eftersom jag ändå inte verkar få dig i säng, när du somnar så somnar du. Jag log mot honom o gav han en kram. Blaise o Draco kollade på mig eller snarare stirrade på mig.
– Vad jag sa ju att vi hade en nära relation.
– Ja men vi trodde ändå inte ni var så nära, ni är som en familj. Sa Blaise
som en familj jag hade aldrig tänkt på det, o uppenbarligen inte Snape heller. Jag märkte det när jag på något sätt läste hans tankar… LÄSTE HANS TÄNKAR!! Jag ramlade ur sängen av skocken. De kollade alla på mig.
– Severus jag, jag läste precis vad du tänkte….

– Nu ska jag i väg o ge de här kläderna till alferna, haha och de ska vara skinande rena

* kash *  

– Kom precis hem o jag tänkte…
-AAAAA. Skriker en kvinna

* dörrarna slås upp 4 personer kommer in *

– Vad är det som här hänt älskling? Frågade Voldemort
- Cara hon är dränkt i blod!
– Älskling vad har hänt? Frågade hennes man
- Jag mår fint de är ingen fara, de är nån annans…
- Du är dränkt i blod Cara, du mår inte fint! Vart är du skadad?
- Jag säjer ju att jag inte är skadad, mamma.
– Det är ok om du har försökt döda nån men inte lyckats. Hon ler mot henne.
– Men orrrr lyssna då!
– Voldemort varför säjer du inte till henne att ta det lugnt och vila, det kan bli värre om hon håller på så där!!
– Älskling, jag är inte de minsta orolig för att hon är skadad…
- Tack pappa.
– Hon är dränkt i blod, och om de inte gör dig orolig vad gör dig då orolig?
– Mamma mår du bra?
– Ja det gör jag gubben.
– Kom här killen, mamma ska villa hon vill bara inte erkänna att hon är skadad.
– Ok pappa.

* man hör att tre personer lämna rummet, och hur sen Caras man kommer tillbaka *

– Jag blir orolig för andra saker hon gör. Men jag litar på henne o det måste jag göra. Säjer hon att hon inte är skadad så är hon inte det!! dessutom så hade hon bett om hjälp, hon bär huvudet högt som jag lärt henne men hon är ingen idiot!
– Tack pappa. Vill ni lyssna nu?
– Ok Cara. Svarade henens man o mamma.
– Det här är en mugglares blod, jag kom precis hem efter att ha torterat personen konstant i 5 timmar o sen lämnat honom för att dö. Så se de är inte mitt blod, dessutom om jag hade varit skadad så hade de varit blod på golvet o jag hade varit svag nu! Så ni måste lyssna på mig när jag säjer nått.
– Förlåt Cara. Mumlade båda två.
– Så nu tänker jag fortsätta där ni avbröt mig. Tryck på knappen

Vart kan dem vara? Måste skolan vara så stor? Tänk nu Cara tänk. I en korridor nej de är för stor risk för att en lärare ska komma. skolområdet? För mycket plats att fly. Orrrr att hon kan vara så dum, de är ju självklart de är i fängelsehålorna. Slytherinarna tror inte nån ska komma ner och förhäxa dem där, och den ända läraren som var där nere är Snape o han är på mitt rum. Jag borjade springa så fort jag orkade, jag tyckte jag kunde på en medalj så fort som jag kom ner till källaren. Nu ska vi se vart i källaren de kan vara, jag hör dem. Jag började gå mot ljudet och när jag kom fram ser jag att de har avväpnat Slytherinarna och hade sina stavar mot dem. Jag var inte så orolig för att Harry o Ron skulle göra nått, de var mest harmlösa förtrollningar de kunde som inte skulle skada dem, men tvillingarna jag har inte en aning om vad dem kan. Plötsligt började Ron prata
- Era små lömska kräk, de är säkert erat fel att Cara ligger där uppe! Vad har ni gjort med henne?
Malfoy o Zabini kollade på varandra o sen skockat på Gryffindorarna, innan Draco sa
- Har de hänt Cara nått?
– Ja, vad gjorde ni med henne? Hur lyckades ni lura henne? Morrade Fred
- Vi har inte gjort nått med henne, och vadå lura henne? Morrade Blaise tillbaka
- Hur är de med henne? Frågade Draco
- Hon ligger där uppe och de är ert fel!! Sa George
de var väll sött att de brydde sig men de skulle faktiskt ha tagit reda på mer, nu höjde tvillingarna stavarna mot sina fienders ansikten. Nu tycket jag att de var dags att avbryta allt innan de gick över styr.
Expelliarmus. Stavarna flög ur händerna på Gryffindorarna och de kollade på mig.
– De är snällt av er att bry er…
- Hur mår du Cara? Avbröt Ron mig   
- Jag mår inte sämre än att jag kan stoppa er från att skada dem!
– De spelar ingen roll om vi skadar dem, de skadade dig!
– Nej de gjorde de inte Fred! Ni borde kanske ta reda på mer fakta innan ni börjar hota mina andra vänner.
– Men Cara, varför har du då feber och gråter hela tiden! Frågade Harry
- De är min ensak men de är inte på grund av de här två! Så snälla låt dem bara vara.
– Så du menar att du väljer dem framför oss? De trodde jag aldrig om dig. Sa Ron surt och vände sig om.
– Men snälla nån jag väljer inte nån framför nån annan, o innan du frågar så ställer jag mig inte brevide er för att jag inte tänker skada mina andra vänner!
– Du måste välja vi eller dem? Sa George
nu började jag gråta igen. Draco och Blaise var på väg fram till mig men blev stoppad av de andra killarna, de kollade ledsamt på mig.
– Varför gör ni så här? Varför kan jag inte så vara vän med båda?
– Därför att vi inte vill dela dig med Slytherinare!
– De låter som ni tar miss Riddel för en sak inte en människa! Den rösten hade jag känt igen bland hundra andra, Severus även Hermione var med ner.
– Professor Snape, sa killarna i kör. Hermione var framme hos mig och tröstade mig.
– Ja, och om jag mins rätt Riddle så beordrade både Dumbledore och Pomefrey dig att ligga till säng, så därför får du följa med tillbaka, för jag vill inte förlora mitt jobb! han log lite retsamt mot mig. Jag log tillbaka
- Ledsen sir, men jag går inte här ifrån än, även om du förlorar ditt jobb så bryr jag mig inte! Han log et svagt leende mot mig som bara jag skulle märka.
– Nå Cara hur ska du ha de? Fred hade brytigt tystnaden. Jag kollade på alla 6, hur ville jag ha det? sen sa jag
- Vet du vad Fred, jag väljer Draco o Blaise. Alla kollade skockat på mig.
– De gillar inte er, men lät mig umgås med er utan att säja nått för att de visste att ni var bra vänner till mig med, tydligen hade jag fel!
Gryffindorarna kollade på mig innan de gick iväg och klagade högljutt. Jag kände att de började snurra lite i huvudet och jag vacklade till, Hermione tog tag i mig så att jag inte skulle ramla.
– Det är just därför unga fröken inte ska vara ute och gå! Mars mot sängen! Snape log mot mig och jag log tillbaka. jag kollade på Slytherinarna.
– Severus får de följa med? Jag nickade mot dem, och han kollade på dem. De log lite.
– Det ska nog gå bra. Vi började gå mot Gryffindors torn, när vi kom upp för trapporna vacklade jag till igen och ramlade. Snape log lite mot mig och skakade på huvudet, jag bara skrattade lite.
– Nu gör vi så här, jag kastar en osynlighets förtrollning över alla och bär sen in Cara i uppehållsrummet, Granger du får vara synlig för du ska öppna ingången sen går vi andra in obemärkta!
sagt som gjort, Hermione öppnade dörren och vi klev in, Slytherinarna kollade lite extra på allt, jag tänkte att det här måste vara första gången Slytherinare sätter sina fötter här! När vi kom till mitt rum satte Snape ner mig på sängen och gjorde oss alla synliga.
– Nu lilla fröken jag struntar i vad Snape säjer om att jag är sjuk, ska du sova!
– Men Severus jag mår bra. Jag log mot honom.
– Ja säkert och att du ramlade ihop var bara inbillning?
– Nej men det var längesedan och jag tänker inte sova!
– Du beter dig som fem Cara!
– Och du beter dig som min… jag lät meningen dö ut.
men Severus fattade vad jag syftade på
- Förlåt Cara de var inte meningen. Jag är bara orolig för dig!
– Jag vet Severus, o de var inte meningen att skrika på dig heller…
- Var vaken då, eftersom jag ändå inte verkar få dig i säng, när du somnar så somnar du. Jag log mot honom o gav han en kram. Blaise o Draco kollade på mig eller snarare stirrade på mig.
– Vad jag sa ju att vi hade en nära relation.
– Ja men vi trodde ändå inte ni var så nära, ni är som en familj. Sa Blaise
som en familj jag hade aldrig tänkt på det, o uppenbarligen inte Snape heller. Jag märkte det när jag på något sätt läste hans tankar… LÄSTE HANS TÄNKAR!! Jag ramlade ur sängen av skocken. De kollade alla på mig.
– Severus jag, jag läste precis vad du tänkte….

– Nu ska jag i väg o ge de här kläderna till alferna, haha och de ska vara skinande rena

* kash *  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0