Voldemorts dotter lr sanningen bakom HP del 27

– kläderna är nu rena och även jag, så nu kan jag berätta mer. Tryck bara på knappen.

Alla kollade på mig och jag kollade med en gnutta rädsla på Snape.
– Är du säker Cara?
– Jag, jag tror de, Severus…
- Finns bara ett sätt o ta reda på de… försök läsa vad jag tänker…
jag kollade på Snape, lite rädd. Men när jag kollade på honom kom de upp bilder o en röst som inte tillhör mig i min hjärna.
– Du tänker på L… o på Voldemort.
– Du kan verkligen läsa vad jag tänker. Jag har aldrig hört talas om nån som kan de…
- Vad tror du de beror på?
– Jag vet inte Cara… men jag ska försöka ta reda på det.
– Tack Snape. Jag log mot honom.
– Cara hur mycket vet dem om dig? Jag kollade på Hermione.
– Lika mycket som du kanske mer… hon nickade som svar.
– Jag tror ni behöver lära känna varandra bättre så jag går och ser om jag kan hitta nått om att läsa tankar. Jag log mot Snape o nickade kort han lämnade oss ensamma kvar i rummet.
– Cara vad är de som har hänt? Blaise kollade oroligt på mig
- Pappa är död. Jag kände att en tår kom ner rinnande för kinden, när skulle de ta slut? Killarna kom fram till mig o kramade mig. Hermione såg lite ensam ut och mot min förmodan drog Draco i henne o såg till att hon också fick vara med i kramen.  Jag log mot dem glad över att de kunde hålla sams.
– Varför gjorde du så Draco?
– Jag vet inte Blaise, hon såg bara så ensam ut, och om hon är Caras kompis är de lika bra att vi håller sams med henne.
– Sant. Blaise log lite. Det är konstigt hur många leende man kan se på en kort stund.
– Kan du inte berätta nåt om Voldemort, Cara? Jag kollade på Mioni, jag måste ju ändå prata om honom nån gång.
– Jag antar att jag kan de… han gillar pankakor, har en orm som heter Nagini, ok flyger väldigt bra. De skrattade lite.
– Såna saker hade jag aldrig trott om honom. Sa Draco. Jag skrattade med dem. De skulle bli svårt utan pappa men jag skulle klara det med Severus o mina kompisars hjälp.
– Hur bra känner du egentligen professor Snape? Jag kollade undrande på Blaise.
– Han är min gudfar, så jag känner han väldigt bra.
– Jag hade också velat ha han som gudfar. Sa Blaise.
– Jag med. Kom de från Hermione. Draco sa dock inget, jag kollade på honom.
– Draco kan jag få prata med dig? Sa jag, han ryckte på axlarna.
– Kan jag lita på att ni inte har ihjäl varandra? Blaise o Mioni nickade o jag och Draco gick ner till brasan.
– Vad är de Draco?
– Visste du att Snape är min gudfar med? Jag kollade skockat på honom.
– Nej de gjorde jag inte…
- Men han har aldrig behandlat mig som han behandlar dig. Han hälsar knappt på, vilket jag hade behövt ibland. Jag hörde den ledsna tonen i orden Draco sa.
– Men Draco de var inte meningen att du skulle känna så. Vi vände oss om o kollade på Snape.
– Din far är en av mina äldsta vänner, men han ville ändå inte att jag skulle se dig särskilt ofta, du kunde få dåliga vanor…
- Du kunde väll ha bryt dig om vad jag kände?
– Ja de kunde jag ha gjort, ledsen för det!
– Jag går och låter er prata. Jag log mot två av personerna som betyder mycket för mig, och gick upp för trappan. De andra två satt och spelade Schack när jag kom upp, jag log mot dem.
– Vart är M… Draco. Frågade Mioni.
– Han pratar med Snape, de kommer upp om en stund. Jag satte mig för att iaktta deras spelande. De var uppenbart vem som skulle vinna. Plötsligt roppar Hermione
- Jag van!
– Grattis Granger. Blaise tog de bättre än väntat.
– Hermione, Blaise, säj Hermione.
– Ok Hermione. Jag log mot dem, jag hade aldrig trott de skulle acceptera varandra. Mitt i allt kom Draco o Severus in. Jag såg att båda var gladare, de hade fått en bättre relation inte så som min o Severus de gick nog inte, men bättre än förut. De gjorde mig glad. Plötsligt fick jag en ide.
– Severus? Kan de inte få sova här i natt i fall de vill? De såg glada ut över att jag frågat.
– Jag fixar de. Snape log och det blev så, efter att han hade pratat med Dumbledore så klart.

Jag hoppar två veckor i berättelsen, konstigt nog har de inte hänt nått. Quirrell är tillbaka efter att ha varit borta… Jag pratar fortfarande inte med Harry, Ron, Fred o George eller så är de som inte pratar med mig… jag o Mioni umgås ofta med Draco o Blaise, folk kollar men inte lika mycket som på Harry vilket jag inte klagar över. Sorgen att pappa är bort är inte lika jobbig, och jag har prata mycket med Snape vår relation har blivit starkare men även hans o Dracos vilket glädjer mig. Vi ska ha flyg lektion precis men åter till Historien.

– Kom nu Cara annars blir vi sena! Sa Hermione för femtioelfte gången på en minut.
– Jaja jag kommer. Jag tog på mig rocken o vi sprang ner till uppehållsrummet där vi mötte Harry o Ron, de kollade på oss o vi på dem.
– Cara kan du förlåta oss? Orden kom lite plötsligt o oväntat från Ron.
– Ööö, jag… klart jag kan. De blev glada o vi gjorde sällskap mot gräs plätten där vi skulle flyga.
– Jag lovar att Cara flyger bättre än Malfoy Sa Harry.
– Har du sätt honom flyga? Han flyger bra så inte en chans. Sa Ron, jag o Mioni log åt deras barnsligheter.
– Ska vi slå vad som läxorna? Vi visste att Ron inte hade några pengar att slå vad med, och att de var därför Harry föreslagit läxan.
- Visst, i två veckor. Jag o Hermione skrattade åt dem men de la inte märke till det. När vi kom ner, log vi mot våra vänner i Slytherin. Madam Hooch kom ut och sa åt oss att ställa oss bredvid varsin kvast. Det här skulle bli kul. Hon kollade på oss
- Vad väntar ni på? säg upp.
både jag och Draco sa upp och kvastarna for upp i våra händer, de tog ett tag för de andra att få sina kvastar att lyssna, längst tid tog de för Neville, suck. Efter det gav madam Hooch oss instruktioner om hur vi skulle göra.
– gränsla era kvastar och när jag blåser i visselpipan lyfter ni några meter från marken för att sen landa. Vi gjorde som vi blev tillsagda. Alla utom Neville som på nått sätt lyckades få upp sin kvast i luften runt 20 m. det var nu paniken utbröt, tjejerna i Gryffindor skrek, och Hooch såg ja mest… konstig ut. Men varför hon inte gör nått fattar jag inte. Hon kan ju trolla, varför inte bara ta kontroll över kvasten. Men efter som tanten inte gjorde de så blev resultatet att han ramlade ner o bröt handleden, vi kollade lite oroligt på honom. Vår lärare sa
- Han måste tas till sjukhusflygeln och den som lyfter en cm ovanför marken åker ut fortare än hon hinner säja quidditch. När hon gick hörde jag Draco säja
- Om tjockisen hade hållit i den här hade han kommit ihåg att landa. Slytherinarna skrattade men Harry skrattade inte o sa i stället
- Ge hit den Malfoy!
– Nej jag tänker lägga den nån stans där Longbottom inte får tag på den. Han hoppade upp på kvasten och flög ca 15 upp. Han kollade på mig o log, jag log lätt tillbaka.
– Höjdrädd Potter? Harry började sätt sig på kvasten.
– Harry jag tror jag vinner vadet, sa Ron o log lite. Även jag fann de ganska roande. Men Hermione sa i stället  
- Harry kom ihåg vad Madam Hooch sa och du vet inte öns hur man flyger! Men han struntade i det o flög upp.
– En sån idiot. Sa hon
jag hörde Pansy säja
- Hoppas du ramlar ner Potter! Jag kollade på mina kompisar i luften,
- Cara gör nått. Sa Hermione
- Vad? Jag kan inte kasta nått på dem eftersom de kan ramla ner! Jag kan inte göra nått! Jag gillar inte att ljuga för henne, men jag vill se hur de utvecklar sig.
– Ge hit den Malfoy!
– Nej du får komma o ta den! Draco flög upp på 25 meters höjd. Och kastade sen i väg Nevilles minsallt, Harry lutade sig framnåt och flög efter, när han flög förbi Draco putte han till honom så han ramlade av kvasten, det var inte så här de skulle utveckla sig, de skulle inte försöka döda varandra. Jag såg honom börja falla och slängde mig upp på kvasten, flög mot honom, runt 15 meter fick jag tag på hans hand och drog upp honom på kvasten. Långt bort hörde jag ett
  - Yes. Jag antog att de kom från Harry som hade fångat minsalltet. Plötsligt såg jag hur McGonagall komma utrusande från slottet och mot oss. Plötsligt kände jag att vi kom mot marken fortaren än vad jag väntat och sen blev allt svart.

– Ja vad hände? De får ni veta nästa gång. Nu ska jag vara vänlig nog att bara döda två mugglare. Har du otur kan de bli du…

* kash *


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0