Voldemorts dotter lr sanningen bakom HP del 28

– Nu ska ni få reda på vad som hände!

* man hör hur dörren öppnas o Caras man kommer in *

– Vad hände?                                   
– Ja vad som hände efter att jag räddats Dracos liv.
– Undra hur allt hade sätt ut om du inte gjort det?
– Det får vi aldrig reda på… tryck på knappen.

Vart var jag? De senaste jag mins är att jag hade flyglektion, de var då bilderna kom upp, jag hade räddat Draco o sen blev allt svart. Jag hörde röster långt bort, och kände att ögonen öppnades långsamt. Runt mig stod, Hermione, Harry, Ron, Snape, McGonagall, Pomefrey, Hooch. Men vart var Draco? Tänk om han hade skadats sig värre än jag? Varför hade jag inte använt en trollformel i stället för kvasten? Tänk om… det kan inte vara så? Jag reste mig upp men kom inte så långt innan Pomefrey hindrade mig.
– Vart är Draco?
– Han ligger i sängen där bort… fick jag från henne.
– Mår han bra…?
– Fröken Riddle om jag får fråga varför bryr ni er? Jag kollade bara på henne.
– Han mår bättre än er han vaknade för 20 minuter sedan. Han ramlade på er, så du tog i mot hela fallet. Jag bara nickade till svar. Han mådde bra, jag undrade om Blaise var hos honom, men med allt folk runt mig skulle jag aldrig få se det.
– Kära elever kan ni var snälla och lämna fröken Riddle ifred en stund så vi kan prata med henne. Rektorns röst gjorde omedelbar verkan och mina vänner lämnade rummet.
– Får jag nu fråga vad som hände? Jag kände lärarnas blickar på mig. Så de visste inte vad som hänt?
– Jo Madam Hooch gick i väg med Neville och Draco hittade hans minsallt och hoppade upp på kvasten, Harry flög efter för att ta tillbaka den när Draco kastade iväg den flög Harry efter den och puttade avsiktligt/ oavsiktligt till Draco och han ramlade av kvasten. Jag var då dum nog att flyga upp och fånga honom med hjälp av kvasten i stället för att använda en trollformel. Så de var så vi hamnade här, jag räknade inte med hans extra tyngd på kvasten… jag skämdes lite för de, men lärarna verkade inte märka de utan, Hooch sa i stället
- Men varför räddade du honom? Ok jag visste att lärare kunde vara korkade men det här tog priset… jag kollade på Snape o han himlade med ögonen som att han förstod vad jag tänkte.
– Menar ni allvar att ni inte fattat det? vi är vänner! Nu såg lärarna skockade ut. Eller McGonagall, Pomefrey och Hooch gjorde det.
– Men de här är ju otroligt, en Gryffindor och en Slytherin elev kompisar. Sa Pomefrey
- Faktiskt så är jag kompis med Blaise med och det är Hermione med. Det blev lite mycket för dem att sönerna till två av de familjer som hade varit mest framgångsrika dödsätar var kompisar med Gryffindorare och mugglarfödda. Jag skrattade lite åt deras ansiktsutryck.
– Nog med utfrågningar nu! Jag måste be er lämna henne för att vila. Sa Pomefrey, Severus viskade nått till henne o hon nickade lätt. När de andra gått, hjälptes Snape o hon åt med att flytta Draco till sängen bredvid min. sen lämnade hon oss. Snape kollade strängt på oss
- Så nu har jag varit på väg och förlora båda mina gudbarn på en och samma dag! Vi log mot honom.
– Var snälla o gör inte om det!
– Snape vi kan inte lova nått. Det är inte kul om man inte får ta några risker. Jag kollade på Draco o han nickade som svar. Snape bara skakade på huvudet.
– Men ni kan väll i alla fall försöka tänka er för innan ni gör nått?
– Vi ska försöka Snape. Sa Draco.
– De är bra, försök vila nu så, ni kan komma ut till Halloween nästa vecka! Sen gick han, skall dem hålla kvar oss en hel vecka? Det här skulle bli tråkigt. Jag hade i alla fall sällskap.
– Tack. Sa plötsligt Draco.
– Ingen fara vad har man annars vänner till?
– Jag vet inte…
- Haha, vänner hjälper varandra det vet du, vad som än händer. Han log mot mig
- Vet du om att det här är typ tredje gången du räddar mitt liv på den korta tid vi gått här?
– Haha och pappa oroade sig för att jag skulle råka illa ut, men du har tagit hem  priset Draco, tre gånger på en månad o tre veckor?
– Men tänker vi så här beror allt på dig!
– Jaså?
– Ja jag satt i samma båt som dig när du fick bläckfisken att komma mot oss, du är kompis med Gryffindorarna som försökte hota oss, och Harry knuffade av mig kvasten eftersom han inte tycker om att jag är kompis med dig!
– Då borde du kanske sluta umgås med mig… jag förde handen mot medaljongen och fingrade på den.
– Menar du allvar…?
– Om jag bara ser till att du nästan blir dödad hela tiden, så kanske det är det bästa… jag kollade på honom med glansiga ögon.
– Cara… han reste sig försiktigt och satte sig på min säng.
– Jag skulle aldrig sluta umgås med dig, du är en kul o rolig kompis. Han log mot mig och jag kände att jag log tillbaka. de var då han fick syn på medaljongen
- Vad är de för nått? Jag kollade på den
- Det är en medaljong pappa gav mig efter att han dog, han påstod att det är ett band till honom…
- Vadå tror du inte på det?
– Jag vet inte, men det hjälper det känns som han alltid är med mig. Draco gav mig en kram. Plötsligt slog dörren upp o Mioni kom in med Blaise efter sig
- Ta det lugnt Mioni.
– Orrrr han gör mig så arg. Hon kom fram o satte sig hos oss.
– Vad har hänt Mioni? Jag kollade på henne men hon svarade inte, utan det gjorde Blaise
- Vesslan…
- Vad gjorde han? Frågade Draco nu svarade Mioni
- Vi hade trollformellära och skulle lära oss Wingardium Leviosa o Ron den idioten gjorde fel så jag bad honom sluta för han höll på att vifta ut ögonen på mig, han bad mig göra de och när jag fixade det blev han sur. Och efter lektionen hörde jag han säja till Harry ”varför är vi kompis med henne? hon tror att hon alltid vet bäst”
- Sa han verkligen det? jag kollad på henne, hon började gråta. Vi kollade på varandra innan vi tröstade henne. sen reste Blaise sig upp
- Vart ska du? Jag kollade på honom
- Tala om för idioten att han har sårat henne.
– Gör inte de Blaise, du behöver inte göra oss sällskap här… han satte sig igen o muttrade nått, jag log lite åt hans barnsliga sätt men tyckte det var sött av honom att bry sig om Mioni.
– Frästen hur är det med dig? Han kollade på mig
- Ja jag har ju mått sämre. De kollade på mig men frågade inget. Efter en stund gick Blaise o Hermione till sina respektive lektioner. Pomefrey kom ut och kollade till oss fortfarande skockade att vi var kompisar. Vi log åt henne, hon log lite åt oss o gav oss ett schack spel. Vi spelade tills klockan blev 10 och hon fick ta spelet ifrån oss.

Jag hoppar över den där veckan det hände mindre än förra gången jag hoppade i berättelsen. Jag och Draco pratade mest, fick ett berg av läxor att göra. Vi börjar precis innan vi skrivs ut.

- tänk att det redan har gått en vecka och att halloween festen är i kväll. Sa jag till Draco.
– Svårt att tänka sig. Mitt i samtalet kom Pomefrey ut
- Jag kan nu meddela er två att ni kan skrivas ut… men var försiktiga nu så jag slipper få tillbaka er här snart. Vi nickade och lämnade flygen. Det kändes konstigt att vara ute efter en vecka, vi hade inte en aning om vad som hade hänt på slottet. Vi tog sällskap ner till Snape efter som han ville träffa oss när vi kommit ut. Vi knackade när vi kom ner och han öppnade.
– Så sjuklingarna har blivit utskrivna. Han skrattade lite och vi stämde in.
– Jag tänkte bara tala om för er att alla vet vad som hände. Folk har svårt att hålla tyst. Dock vet de inget om er vänskap, jag bad även Zabini o Granger att hålla tyst, jag tror inte skolan behöver veta allt, särskilt med tanke på Malfoy o Zabinis familjer. Vi nickade.
– Så nu får ni skynda er om ni ska vara klara för festen. Vi sa hejdå till Snape och gick. Jag sa även hejdå till Draco o började gå uppåt. När jag kom till entrén krockade jag med Mioni, hon blev glad o gav mig en kram.
– Kul att du äntligen har kommit ut. Kom nu så gör vi oss klara in för festen. Vi sprang upp tillsammans. När vi kom kollade folk på mig, jag låtsades inte om dem, utan gick in på mitt rum… Hermione sprang och hämtade kläder hon skulle ha. Jag drog fram en kort svart läning med en orm på ryggen sen tog jag på mig mina knästövlar. När Hermione kom in hade hon på sig en knä lång röd klänning med svarta stövlar. Vi log åt varandra
- Vad fin du blev.
– Du är också fin Cara. Vi gick ner tillsammans till salen, och när vi steg in tappade vi hakan, salen var helt fantastik med alla ljus alla pumpor o andra dekorationer. Vi satte oss en bit ifrån killarna. Dumbledore började säja nått men kom inte särskilt långt för än Quirrell kom in skrikande
- Troll i fängelsehålorna, troll i fängelsehålorna. Ville bara säja de! Sen svimmade han, o alla elever fick panik. Jag kollade på killarna de hade panik i ögonen även Draco o Blaise. Jag skulle precis kolla med Hermione men hon var inte där. Vart är hon? Eleverna reste på sig för att springa ut när Dumbledore skriker
- Tystnad. Prefekter ta eleverna till uppehållsrummen, lärarna ni följer med mig till fängelsehålorna.
jag kan inte följa med tillbaka, vart är Hermione?

– Ja vart hon är får ni inte veta nu.

* kash *   


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0