Voldemorts dotter lr sanningen bakom HP del 29

– Ja då har julen varit då o jag är super nöjd eftersom jag hade trevligt med familjen, förstörde två familjers jul. Genom att döda barnen och för att allt jävla tjat om julen nu är slut, så jag kan lika väll berätta för er vad som hände. Trycke på knappen! 

Vart är hon? Man kan inte bara försvinna på så kort tid, jag passerade Parvati på väg ut och hörde henne säga sa hon att hon sett Mioni springa i väg... vad skulle fått henne o springa i väg? Eleverna började tränga sig panikartat ut och jag kunde bara följa med. Fattar de inte att de inte är någon fara? Det är inte en chans att lärarna låter oss bli dödade av ett troll. Jag lyckades slita mig från de andra eleverna när vi kom ut till entréhalen, jag tänkte inte följa med strömmen uppåt fören jag var säker på vart Mioni var, i hallen stötte jag ihop med Draco o Blaise.
– Har ni sätt Hermione?
– Nej, är hon inte med dig? Svarade Draco
- Nej hon bara försvann…
- Vi hjälper dig leta. Sa Blaise
- Nej vi behöver inte hamna i trubbel allihop.
– Men Cara det är ett troll där ute!
– Lilla Draco, jag klarar mig alltid, de är trollet du ska vara orolig för. Sen lämnade jag dem där utan tid att hänga efter. Nå vart kan hon ha tagigt vägen.  Plötsligt hör jag Peeves sjunga glatt
- Smuttskall gråter på toalett på första våningen. Elever varit elaka mot henne, haha hon gråter som ett barn.
de måste vara Mioni. Jag kollade argt på Peeves innan jag slängde tunglås över honom, lika bra att springa till toaletten har inte så mycket tid på mig innan de kommer sakna oss. Framför mig springer Harry o Ron de måste också leta efter Hermione. Konstigt att de inte bad mig följa med dem. Jag såg att de sprang in på Toaletten, dock så var de lyckades de missade att Trollet också var på väg mot toan, säg bara inte att vi skulle vara tvungna o slåss mot trollet… jag vet inte om jag har krafter för det, men att stå i korridoren hjälpte inte. Jag bestämde mig för att smyga in och hörde också hur trollet också ”smög” in eller snarare klampade in. Jag gömde mig så gått det gick. Vilket inte var lätt när ett tre meter högt troll med klubba slår runt sig och gör sönder allt som kommer i hans väg. Vad skulle jag göra? jag hörde Hermione skrika när trollet nästan träffade henne. Harry o Ron blev helt paralyserade varför är det alltid jag som ska få göra sånt här? Hur kan man bestämma sig för att jaga efter någon när de är ett troll löst om man inte har en plan? Jag såg att trollet siktade mot mina vänner dags att ingripa.
 – Lamslå. Trollet ramlade ihop på golvet och Hermione skyndade bort till oss andra.
– Dödade du den? Frågade Ron
- Nej jag förlamade den bara. Men kom nu innan den vaknar och nån märker att vi är borta! Vi smög tysta där ifrån. Upp för trapporna.
– Tysta jag tyckte jag hörde nått! Vi hade stannat på tredjevåningen.
– Kom. Jag drog med dem in i mörkret. Vi såg att Mrs Norris kom mot oss.
– Spring. Sa Harry. Vi sprang ner längs hela korridoren tills vi kom till en låst dörr. Ron drog i handtaget desperat.
– Jaha det är över.
– Men flytta på dig. Alohomora. Hermione låste upp dörren. Och jag var glad för att nån annan också kunde göra nått. Vi stängde dörren snabbt så Filch inte skulle komma in. När jag vände mig om ser jag en trehuvad hund?
– Nu vet vi i alla fall varför dörren var låst. Sa Ron och började skrika. Vi öppnade dörren o sprang ut, hellre Filch en hund som kan slita dig i stycken. Vi stannade framför trapporna upp mot de över våningar.
– Vad var de där? Sa Harry
- En h h hund med tre huvuden. Stammade Ron fram.
– Nu vet vi varför tredje våningen är förbjuden. Sa Hermione
- Men hur kan de ha nått sånt i en skola? Sa Ron
- Ni kollade inte vad den stod på? De var en fallucka den vaktar nått.
– Vad vaktar den då, Cara?
- hur fan ska jag veta de Ron. Jag är inte synsk!
- Kom nu innan vi råkar i mer trubbel… sa Harry. Vi började gå upp för trapporna men kom inte längre än till fjärde våningen, vi stötte ihop med McGonagall, Snape och Dumbledore o de såg allt annat än glada ut.
– Vart har ni fyra varit?
– Vi kom bort från dem andra. Sa Ron
- Jaså är de så Mr Weasley? De är inte så att ni gick och letade upp trollet och lamslog det? sa Snape
- Inte riktigit så, professor Snape. Severus ögon mötte mina, och jag såg för första gången besvikelse i dem. Jag kände att mitt mod sjönk och kollade bort.
– Nå hur är de då? sa Minerva
- De är mitt fel. Sa Hermione
- Fröken Granger. Sa McGonagall nyfiket
- Jag har läst om troll och trodde att jag skulle klara av det, men de gjorde jag inte. Sen kom killarna och försökte rädda mig men de kunde inte. Som tur var kom Cara och räddade oss alla. Hermione kollade ner i golvet.
– Stämmer det, Riddle? Sa Dumbledore, jag nickade som svar.
– Det var dumt gjort Granger, 5 poängs av drag. Riddle 20 poäng för att du lyckades nocka trollet totalt. Hon log faktiskt lite åt mig.
– Så mina kära elever marsch i säng, och där stannar ni hela natten. Sa Dumbledore.
– Riddle jag vill prata med dig! Snapes röst var kall mycket kallare än han någonsin använt. Hermione kramade min hand lätt för att visa sitt stöd.
– Vi väntar på dig i uppehålls rummet. Sa hon sen gick dem. Även Dumbledore o McGonagall gick eftersom de visste att det här bara var mellan mig och Severus. När de andra hade gått kollade Snape på mig. Innan han förde in mig i ett tomtklass rum så ingen prefekt skulle komma förbi i korridoren och börja undra varför vi står i en korridor mitt i natten. Han ställde sig vid fönstret och kollade ut, jag visste inte vart jag skulle kolla, så de blev tillslut på medaljongen.
– Riddle… han skakade på huvudet. Jag vet inte vad jag ska säga till dig.  Du kunde ha blivit skadad eller ännu värre dödad idag.
jag visste inte vad jag skulle säga.
– Men Severus de hände ju inget.
– Nej tack o lov. Han vände sig om och kollade på mig. Jag mötte hans blick och såg för första gången rädsla i dem. Jag såg att han hade tårar längs kinderna. Jag släppte medaljongen och gick fram till honom.
– De var inte meningen att göra dig orolig de vet du, men jag kunde ju inte bara låta mina vänner bli skadade.
– Jag vet att du inte kunde de, men du borde sprungit efter en lärare.
– De hade aldrig hunnit dit i tid, dessutom så visste jag hur jag skulle göra.
– Lova bara att du inte gör om det.
– Severus du vet att jag aldrig lovar något som jag inte kan hålla till hundra %.
han kollade oroligt på mig.
– Du är allt jag har…
- Du har Draco med.
– De är inte samma sak, de vet du!
– Ja ag vet Severus. Men jag väljer inte vad som ska hända i mitt liv de bara händer.
han suckade och skakade på huvudet.
– men om de känns bättre för dig så ska jag försöka ta det lugnt. Jag fick ett leende av honom. Jag gav honom en kram och han strök mig över håret.
– Severus jag måste gå nu. Jag gav honom en puss på kinden och började gå ut ur klassrummet i dörr öppningen strandade jag o sa
- God natt Severus.
sen gick jag och lämnade honom själv. De tog knappt tio minuter innan jag satt bredvid Hermione i soffan.
– Vad sa han? Undrade hon, jag kollade på killarna som var fullt upp i en schack match.
– Vi kan ta det sen. Jag log mot henne o hon log tillbaka. Frästen varför sprang du iväg förut?
– För att Ron sa nått hemskt. Hon kollade på mig och jag såg att hennes ögon glänste
- Vad sa han?
- När Quirrell sa att det var ett troll i skolan, frågade Ron, Harry om han var säker på att de bara var ett troll i skolan och kollade på mig. Hon slog ner blicken
- Va? Sa han verkligen de. Hon nickade o jag reste mig upp gick fram till Ron. Han kollade på mig, jag gav honom en örfil o sa sen
- Ronald Weasley du är en idiot. Sen gick jag tillbaka till Mioni. Ron gned sig om kinden. Men jag brydde mig inte. Seriöst så dum som han är får man liksom inte vara!
– Cara vad var de bra för? Frågade Harry
- För att han var elak mot Mioni och inte verkade fatta det, själv de kanske rör om lite i hans huvud! Kom nu Mioni så går vi upp och lämnar killarna till sina tankar. Vi gick glada upp tillsammans till mitt rum. Vi satte oss framför brasan.
– Nå vad sa Snape?
– Jag vet inte, han var mest orolig, han hade varit rädd att jag skulle dött…
- Skojar du? Frågade hon. Jag skakade på huvudet
- Han bryr sig verkligen om dig.
– Ja han gör väll de…
- Vadå är de inte något bra?
– Jo jag antar det. Men han blir så himla orolig så fort jag gör något. Han borde veta att jag klarar mig för det är han o pappa som lärt mig, och jag inte bara kan sitta still och inte göra något spänande. Han borde bara vänja sig vid att jag kommer hitta på saker som inte alltid är riskfria… och jag vet inte hur jag ska få honom att inse det?
– Det kommer ge det tid bara. Sa Hermione o log mot mig. Får jag sova här i natt?
- Självklart. Jag log mot henne, och vi bestämde att det var lika bra att lägga sig med en gång. Vi gjorde oss i ordning och la oss.

Morgonen där på var en mulen men varm dag trotts att det är oktober. Jag kollade på klockan. 8 lika bra att gå ner och äta frukost. Jag väckte Hermione genom att kittla henne, elakt jag vet. En kvart senare var vi klara och på väg ner. Väl där nere mötte vi tvillingarna.
– Tjena tjejer. Sa George
- Hej killar. Svarade Hermione.
– Visst ska de bli spänande med Quidditch? Frågade Fred
- Jo de ska de väll. Vilka positioner har ni?
– Hur visste du att vi spelar Cara? Frågade Fred
- De märks på er. Nå vilka positioner?
– Vi är slagmän, svarade George
- En slagman måste vara snabb, stark och beslutsam. Jag log lite mot dem, det hade mest varit en reflex att svara så.
– Hur visste du de? Frågade Fred lite skockat
- Jag har spelat mycket.
– Just det, Wood ville ha dig i laget innan han frågade Harry. Sa George
jag hade nästan glömt att Wood frågat mig om jag ville bli sökare men jag hade sagt nej, men jag hade dock gått med på att vara reserv, det var så längesedan när jag legat i sjukhusflygeln, men jag kände inte för att jag behövde med uppmärksamhet och spendera många timmar med att träna på en sport som jag spelat sen jag var 8. Så kul är den inte. Men att han valt Harry låg ännu längre bak, fast det beror kanske på att vi inte pratat typ alls sen han blev sökare.
– Ja de ville han, men jag tycker Harry flyger bättre än mig. De var väll en halv lögn jag hade inte sett Harry flyga, men jag kunde inte säga det.
– Ja han flyger bra. Sa Fred
- När man talar om trollen. George vände huvudet mot ingången. Killarna kom och satte sig hos oss. Ron kollade på Hermione
- Förlåt. Sa han ledsamt
- Jag förlåter dig. Hela Hermione sken upp som en sol över att vara kompis med dem igen. Plötsligt kom en svart skugga mot oss.
– Lycka till Potter. Fast efter ett möte med ett troll så kan ju inte en quidditch match vara så  verst svår även om det är mot Slytherin. Sen gick han. Vi kollade efter honom.
– Vad var de där om? Frågade Fred.
–Ingen aning. Kom svaret från Ron som hade munnen föll med mat. Tvillingarna gick efter en stund, de var då Harry vände sig om mot oss o sa
- vad tror ni Snape kan ha gjort med sitt ben? Jag kollade förvånat på honom. Vad pratar han om?
– Va?
– Ja han har skadat benet. Svarade Harry
- Jag slår vad om att han försökte ta sig förbi hunden och tjäla det den vaktar men blev biten. Sa Ron
- Ron du behöver inte tro de värsta om honom. Sa Hermione
- Mioni alla lärare är inte änglar bara så du vet. Allra minst professor Snape.
– Jag lovar att det finns en annan anledning till att han blev biten av hunden, han försökte inte ta sig förbi den! Det var i alla fall vad jag hoppades. Killarna kollade konstigt på mig, men innan de han säga något slog klockan 9 och de var dags för dem att gå o byta om. De lämnade mig och Mioni kvar vid bordet. Vi åt upp mackorna innan vi började gå ner mot planen. Efter typ halva vägen kom vi ikapp Draco o Blaise.
– Hej killar. Sa Hermione för andra gången idag.
– Ne men hejsan. Sa Blaise
- Så du hittade henne. sa Draco
- Vadå trodde ni att jag inte skulle göra det?
– Jo, eller vi var oroliga att du skulle bli dödad så vi… sa Blaise
- Ni gick till Severus?
– Ja… vi visste inte vad vi skulle göra. sa Draco
- Jag antar att jag inte kan vara arg på er för att ni bryr er, men ni behöver inte oroa er. Jag klarar mig, och jag ger mig aldrig in i situationer där jag vet att jag inte kan klara av. Sen log jag mot dem och vi var framme vid planen.
– Nu måste vi skiljas åt. Må bästa lag vinna. Sa Blaise. Jag o Hermione gick åt ett håll medans killarna gick åt de andra. Efter en stund hittade Ron oss och slog oss ner bredvid oss. Jag visste inte om jag tyckte de skulle bli kul eller tråkigt med matchen. Hade jag tur skulle de bli lite spänning i den. Efter drygt 5 minuter kom lagen utflygande. Grönt mot rött. Vilka skulle jag heja på? Gryffindor som är mitt elev hem eller Slytherin där jag känner mig bunden till med. Lika bra att försöka vara neutra åtminstone tills jag vet hur lagen spelar. Lagen samlades som alltid i mitten runt domaren som drog reglerna o sen släppte upp bollarna. Jag bestämde mig för att hitta kvicken som alltid när jag spelar. Enda skillnaden nu är att jag att jag inte spelar. Jag hittade den strak under den högsta målstolpen på Slytherins sida. Men där lär den inte stanna länge. Jag kollade på hur lagen spelade de var ganska lika till nivån, de hade svagheter båda lagen totalt olika men inga svagheter som de inte lyckades backa upp. Jag kollade för att se hur de gick för Harry, han såg ut att klara sig fint. Men de är inte så konstigt eftersom hans pappa tydligen hade varit en bra quidditch spelare, men de är ändå konstigt att han inte är bättre om hans pappa nu var så bra som folk påstod. Han hade tydligen fått en egen kvast, det måste ha hänt när jag låg i sjukhusflygeln. Jag måste medge att jag blev lite avundsjuk eftersom jag gärna ville ha min kvast här så jag kunde flyga när jag ville. Men jag han inte så mycket längre i de tankebanorna innan jag såg att Harry började få problem med sin kvast, den slängde fram o tillbaka Harry gjorde sitt bästa för att hålla sig kvar, men han satt inte kvar länge utan hängde snart i kvasten med ett hårt grepp med båda sina händer, kvasten gjorde allt för att få av honom, de påminde ganska mycket om en häst som bockar. Plötsligt hör jag hur Ron säger
- Det är Snape som förhäxar kvasten. Jag kollade på Snape och något mumlade han. Är de verkligen Severus som försöker döda Harry?

– Ja om det är Snape får ni veta nästa gång.

 

* kash *


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0