Voldemorts dotter lr sanningen bakom HP del 31

– Det snöar som bara den här, jag har för visso inget i mot snö men när man ska ta sig någon stans är det jobbigt så därför tänker jag spendera dagen med att dricka varm oboy och fortsätta berätta för er så tryck på knappen.

– Jag försökte inte döda honom. Svarade Snape
- Vad gjorde professorn då? Jag har läst allt om förhäxningar och du gjorde allt som man skulle göra. sa Hermione, jag vet inte riktigt hur hon sa det men hon vågade inte möta Severus blick i alla fall, men jag var glad över att hon sa ifrån.
– Då har du säkert läst allt om mot förhäxningar också? Svarade Severus
- Självklart. Kom det från Hermione
- Då vet du att man inte kan skilja en förhäxning och en mot förhäxning genom att bara kolla på personen som uttalar dem! Sa Severus.
– Så du försökte rädda Harry?
– Självklart, jag tänker väll inte låta honom dö. O du Cara borde veta varför! Sa Snape o mötte min blick.
– Ja jag vet varför jag tänkte bara inte på det. ledsen Severus för att jag trodde du var inblandad. Jag gav honom ett leende.
– Det är i alla fall bra att du är uppmärksam. De svarta ögonen mötte min blick
- Det är ju lite svårt att inte vara det om man har lärt sig att vara det sen man var 4 typ.
– Sant. Han log mot mig.
– Men du har fortfarande inte berättat varför Fluffy har bitit dig?
– Hur vet ni om hunden Cara? Han såg undrande ut.
– Jo liksom den dagen vi mötte trollet, så sprang vi på miss norris så vi letade efter ett gömställe och det råkade vara rummet där Fluffy ”bor”, det var väll liksom så det gick till. Jag mötte oroande Snapes blick beredd på att han skulle skälla på mig.
– Lika bra att jag inte säger något eftersom gjort är gjort. Vad jag gjorde hos Fluffy var att stoppa en av mina kollegor från att försöka komma åt det hunden vaktar. Svarade Snape
- Vem försökte komma förbi hunden sir? Frågade Mioni
- Det är lika bra att ni inte vet, för ni skulle bara försöka ställa honom mot väggen eller du skulle i alla fall försöka Cara! Jag visste att det inte var någon mening att försöka få ut nån info från Snape för han skulle aldrig säga något.
– Men nu måste jag fortsätta rätta prov, men vi ses och va försiktiga. Han kollade på oss båda med ”stränga” ögon jag log mot honom.
– Hejdå Snape. Sa vi i kör och började gå upp för. När vi kom upp för trapporna och in i uppehållsrummet satt killarna och spelade schack.
– Jag får möta vinnare? De kollade på mig och nickade.
– Flamel, Flamel? Hermione mumlade för sig själv.
– Vad har jag hört det förut? Jag måste till biblioteket. Sen rusade hon iväg, vi kollade på henne och rykte på axlarna. Att de inte vill tror mig, jag sa ju svaret till dem men om de inte tror på mig kan jag ju inte göra något åt det. Jag struntade i det och vände åter blicken mot brädet framför mig. Harry är duktig men ron ligger alltid steget framför honom. Så när Ron van var jag inte det minsta förvånad.
– Så din tur Cara. Vill du låna mina spelpjäser? Jag kollade på Harry.
– Nej jag har mina egna. Vänta så hämtar jag dem. Sen gick ja gupp för trappan. Vart la jag dem nu igen? Just det i översta lådan i byrån. Jag tog fram o kollade på dem. Jag mindes alla stunder jag och pappa spelat, jag hade fått pjäserna av honom, därför är det inte så konstigt att de är gröna ormar. jag gick ner till killarna igen och ställde pjäserna på brädet, de kollade lite fascinerat på dem men jag bara rykte på axlarna. Det var längesedan jag spelat, och Ron var duktig det visste jag men jag hade triumfen att han inte visste hur jag spelade. Vi började med vanliga försvars positioner men över gick snabbt i brutalt avrättande. Pjäserna splittrades och blev snabbt färre. Plötsligt kom Mioni in.
– Orr jag hittar inget om Flamel, det är jätte konstigt.
– Varför då? Han kanske bara är ett alias för någon. Svarade Harry
- Nej jag är säker på att det är han rätta namn, men om han inte finns i bibliotekets vanliga avdelning måste han finnas i den avskilda delen. Vi kollade undrande på henne.
– då kommer vi aldrig få reda på vem han är. Sa Harry
- Jo, det måste finnas ett sätt att ta sig in där. Hon kollade på mig och jag fattade att hon syftade på Severus, jag skakade på huvudet. Det skulle vara omöjligt han skulle aldrig låta mig gå in där och leta efter Flamel, särskilt när han redan var att jag vet vem det är.
– Hur då? Frågade Harry. Men jag lyssnade inte på deras diskussion jag skulle ändå få reda på om de fann en lösning, jag koncentrerade mig på spelet och såg att om jag flyttade hästen skulle Ron tro att jag var oförsiktig och då skulle ha ta min häst och han ställde sig själv i schackmatt eftersom det var ett ovanligt drag.
– Häst till F5. Hästen med ormen runt gjorde lydigt som jag sa och Ron gick rakt i fällan.
– Dam till F5. Hans dam kom angripande mot min häst och hästen slogs i bitar.
– Schackmatt. Ron kollade förvånande på spelplanen och insåg sitt misstag. Min Dam gick till angrepp, ormen runt henne bet huvudet av Rons kung.
– Du överlistade mig! Sa han förvånat
- Ja men du var nära att vinna. Jag log mot honom och vände åter huvudet till mina andra två kompisar som satt och diskuterade Flamel i soffan.
– Vi måste ta oss in i den avskilda avdelningen, vi får komma på ett sätt. Sa Hermione. Jag log mot dem om de bara hade lyssnat på mig. Jag såg att klockan började närma sig 12 och bestämde mig för att det var lika bra att gå upp till rummet.
– Jag går och lägger mig nu så god natt. Mina vänner sa god natt till mig och jag gick upp till rummet. Jag såg Merlin sitta på sin pinne.
– Hej vännen vill du gå ut? Jag fick ett glatt hoande tillbaka och öppnade därför fönstret och han bredde snabbt ut sina vingar och flög ut i natten, jag stängde fönstret eftersom jag visste att han inte skulle vara tillbaka fören nästa dag.

Ok vi hoppar över november det ända som händer är att jag fyller 11, och det var inget särskilt med det, jag fick presenter av mina kompisar och Snape. Lite böcker något smycke och kläder. Lektionerna flyter på som vanligt och när vi börjar igen så är vi i bara två dagar från jul har snart lov när vi börjar igen så har vi lektion nere hos Severus.

Jag kollade på drycken som kokade i kitteln den var grön och doftade mint drycken är till för att förvandla djur till mintchoklad en väldigt onödig dryck enligt min åsikt men eftersom Snape tycker att klassen mesta dels består av idioter (Harry och Neville står högst på listan bland idioterna) så måste vi göra den. Jag och Hermione rör sakta om i vätskan och pratade om lovet. Plötsligt hör jag en välbekant röst som tillhör Draco.
– Jag tycker verkligen synd om alla dem som måste stanna under lovet för att de inte kan åka hem. Han kollade på Harry men jag kände att det stack till i bröstet, Mioni kramade min hand för att visa sitt stöd och Severus gav mig en blick som hjälpte lite. Draco kollade på mig med en ledsen blick som sa att han inte menade att göra mig ledsen utan att det bara var menat för Harry. Det verkar dock ha funkat för Harry hackade nästan sönder minten innan han faktiskt lyckades sätta eld på den. Jag började fnissa lite och Mioni stämde in, men Harry hörde inte det för att Slytherinarna skrattade högt nog för att dränka fnittret från oss. Snape var snabbt framme hos Harry
- Lika klumpig som vanligt. 10 poängs avdrag. Ingen mening att du och Weasley fortsätter gå ut ur mitt klassrum. Killarna kollade på oss vi rykte på axlarna. Man hörde Ron mumla nått om att det inte var nått klassrum utan ett fängelse. När lektionen sen var över och vi lämnade klassrummet stod killarna och väntade på oss utanför vi hade sällskap upp för trapporna, när vi kom upp till entrén plan såg vi att Quirrell kom halvspringande med 5 snöbollar jagande efter honom. Vi kollade på varandra innan vi sa
- Tvillingarna. Och började skratta. Där vi stod och skrattade kom Hagrid in pustande med en stor gran vi kollade på den o sen på Hagrid de måste vara den största gran jag någon sin sätt. Ron stack huvudet genom grenarna och frågade Hagrid
- Behöver du nån hjälp?
– Nej tack jag klarar mig. Svarade Hagrid. Plötsligt kom Slytherinarna upp. De kollade på Ron innan Draco sa
- Försöker du tjäna lite extrapengar, Vesslan? Du vill säkert bli skogvaktare själv när du blir stor, det är ju det ända du duger till dessutom måste jättens stuga vara som ett palats jämfört med ditt hus. Han skrattade lite och de andra eleverna stämde in, jag bara skakade på huvudet. Måste de alltid bråka? Men att Ron skulle hoppa på Draco var en stor överraskning men det gjorde han. Om de var tur eller otur att Snape kom upp från källaren precis då vet jag inte.
– Weasley! Ron släppte omedelbart Draco och kollade med en rädd blick på Snape.
– Han blev retad, Professorn. Malfoy förelämpade hans familj!
– Jaså? Jag såg att Snape log lite.  Men han får ändå inte attackera en klasskompis 5 poängs avdrag. Ses ge er i väg nu. Jag fick ett snabbt leende innan Snape försvann uppåt. Slytherinarna knuffade sig förbi granen så att det hamnade en massa barr på golvet. Draco kramade lätt min hand som ett förlåt när han gick förbi. Jag log lätt mot honom innan han försvann ut på skolområdet.
– Jag ska ge honom en dag. Morrade Ron efter honom, jag bara skakade på huvudet.
– Jag hatar dem båda två. Malfoy o Snape. Kom det från Harry. Jag kollade mot honom. Jag förstår väll honom till en viss del men han är inte helt oskyldig heller.
– Strunt i dem, o det är ju ändå snart jul. Vet ni va, kom så ska jag visa er stora salen den är fantastiks så här vid jule tid. Vi följde med Hagrid precis som han ville, han hade absolut rätt den var helt fantastisk, jag hade aldrig sätt nått liknande. Hela salen glittrade och granarna i salen var verkligen praktfulla. Efter att ha kollat runt en stund och sedan sagt hejdå till Hagrid styrde vi våra steg ut mot skolområdet.
– Vet ni vad? Jag tycker vi ska ha snöbollskrig! Sa Ron glatt. Vi kollade på honom.
– Ja varför inte? Svarade Mioni.
– Men ingen magi! Harry kollade på mig
- Ok då. Jag log mot dem innan vi delade på oss, jag o Mioni sprang åt ett håll och började bygga ett läger som var lätt att försvara. Vi såg att killarna bara satsade på en stor animation av snöbollar. Vi skakade på huvudet det här skulle bli lätt. Och det blev det med killarna upptäckte snabbt att vi var säkra bakom våran mur och att vi bara kunde bomba dem med bollar. Efter en halvtimme då killarna var kalla och blöta gav dem upp.
– Vi ger oss. Skrek Ron
- Redan? Skrattade vi.
– Ja, vi går in nu men vi syns vid middagen. Sa Harry och sedan gick de åter in i slottet.
– Visst är skolan vacker med alla snö. Jag kollade mot Hermione.
– Jo det är den väll. Jag kollade mot sjön. Tänk hur många elever som redan stått här och sagt samma sak som många gånger innan. Plötsligt hör jag ett svischande komma mot mig jag vände mig om och fångade en snöboll.
– Du är inte mänsklig Cara. Sa Pansy
- Klart jag är mänsklig. Jag log mot Slytherinarna.
– Lust med ett snöbolls krig till? Vi kollade på Blaise. Vi kollade på varandra
- Visst, men då får det vara mer jämna lag. Sa Hermione o kollade på de 5 Slytherinarna 7 m där ifrån.
– Ok jag är med er. Sa Pansy vi kollade lite konstigt på henne. hon går friviligt med på att vara i samma lag som Gryffindorare.
– Vad är det luriga? Frågade jag. De kollade på mig.
– Men hallå Pansy går friviligt över till vårt lag? Draco o Blaise kollade lite undrande på henne.
– Det är sant de tär lite mystiskt. Sa Blaise
- Ja men jag kanske vill lära känna dem, om ni känner dem så kan jag väll åtminstone försöka. Vi kollade lite undrande på henne.
– Ok vi gör ett försök. Sa Hermione glatt, jag kollade på henne hon märker inte att Pansy försöker med nått lurigt. Pansy kommer glatt mot oss, bäst att vara på sin vakt. Vi började kriget, det gick väll bra att ha Pansy på vår sida tills en början men efter 20 min såg jag henne förtrolla 20 snöbollar som hon var på väg att kasta på mig o Mioni men jag han först.
– Jag har avslöjat er. Sa jag o Mioni kollade på mig o log sen.
– Det går inte att lura dig Cara. Sa Draco
- Nej det var lite uppenbart. Sa jag och log mot dem. Men eftersom jag kom på er så van vi. Jag log mot dem.
– Vi säger väll det. sa Blaise och log mot oss.
– Men vi måste byta om innan middagen så vi ses. Sa Hermione och vi började gå mot porten när jag passerade Draco viskade han
- Förlåt. Jag log mot honom o svarade.
– Ingen fara jag vet att du inte menade det. sen gick jag o Mioni in och började våran vandring upp åt.
– Jag undrar vilka alla på porträtten föreställer? Sa Mioni när vi kom till tredje våningen
- Jag kommer inte ihåg vilka alla är men jag vet att det här är Hogwarts skapare. Sa jag och stannade framför ett porträtt med fyra människor på.
– Ne men så trevligt elever. Sa Godric. o från mitt elevhem till o med. Han log mot oss.
– Det är inte så ofta elever stannar och pratar med oss, ännu mindre vet vilka vi egentligen är. Sa Helga.
– Nå vilka har vi här? Frågade Rowena o log
- Jag är Cara Riddle och det här är Hermione Granger.
– Riddle sa du? Salazar visste direkt vem min pappa var det syntes på honom.
– Ja det gjorde jag Salazar.
– Säger det dig något Salazar? Frågade Godric.
– Inte nu Godric jag förklara sen. Känner du Tom? kom det från Slytherins grundare
- Ja jag känner honom, eller jag gjorde han gick bort för ett tag sedan. Men vi måste gå nu det var trevligt att prata med er hejdå. Sen gick jag och Hermione.
– Hur tror du att de kände din pappa? frågade Hermione
- Jag antar att de känner varenda elev som går eller någonsin gått på Hogwarts. Vi var snabbt uppe i Gryffindor tornet. Vi såg inte till killarna men antog att de är i biblioteket, de försöker fortfarande hitt nått om Flamel. Jag och Hermione gick till respektive sovsal och bytte om sedan möttes vi nere i uppehållsrummet. Vi kollade lite på eleverna som satt där, de flesta var äldre men i ett hörn satt Seamus o Dean. Vi började gå ner till middagen, det var den sista middagen vi skulle äta tillsammans på några veckor för Mioni skulle åka hem överlovet samma kväll. När vi kom ner var det en helt fantastiks julmiddag dukad. Vi fick snart sällskap av killarna inte bara Harry o Ron utan även tvillingarna, de skulle vist också stanna över lovet.
– Hittade ni något? Frågade Mioni.
– Nej inte det minsta, o sen blev Irma sur och slängde ut oss. Muttrade Ron innan han började äta. Mitt i maten kom Nicholas upp ur maten Ron fick panik och slängde maten på tallriken.
– Hej Nick, sa Fred.
– Ne men hejsan Fred eller är det George. Sa han förvirrat.
– Fred. Sa han o log.
– Det var ett tag sedan man såg dig. Sa Harry
- Ja jag har varit på semester. Sa han innan han försvann.
– Varför behöver spöken ta semester de är väll lediga hela tiden? Sa Ron vi bara ryckte på axlarna. Snart var klockan 6 och eleverna började hämta sina väskor. Jag och killarna väntade på henne nere i entrén. Hon var snabbt nere hos oss igen.
– Ni fortsätter väll leta medans jag är borta va? Och ugglar mig ifall ni hittar nått?
– Klart vi gör. Svarade Harry
- Du skulle ju kunna fråga dina föräldrar om Flamel? De skulle väll inte vara någon fara va? Sa Ron
- Knappast de är tandläkare. Skrattade Mioni. Men jag måste gå nu. Sen gav hon oss varsin kram.
– Ha en bra jul nu så ses vi snart. Sa hon
- Desamma. Svarade vi, sen hoppade hon in i en av vagnarna som gick mot tåget. Hallen blev tommare o tommare tillslut var det bara Draco o Blaise kvar.
– Du får ha en bra jul nu Cara. Sa Blaise.
– Vi med.
– Vi kanske skickar ett julkort om vi kommer ihåg det. sa Draco o log. Sen gav jag dem varsin kram och de hoppade in i vagnen o så var de också bort. När jag vände mig om var även killarna borta. Om de skulle vara så här så skulle det bli ett tråkigt lov. Jag började gå upp mot mitt rum. Jag undrar vilka andra som stannar över lovet. När jag kom in såg jag att det bara var Ron, Harry o tvillingarna från Gryffindor, toppen ensam tjej… jag gick fram till dem,
- Hej killar. De kollade på mig innan de svarade
- Hej Cara. Vi ägnade oss snart åt att spela knallkort, det var kul och jag hade aldrig spelat knallkort förut, de var så klart förvånade över det men jag bara rykte på axlarna.
– Tänk att det är julafton i morgon. Sa George plötsligt.
– Ja tiden har gått fort. Svarade Harry
- Ja och man har fått nya kompisar och lärt sig en hel del. Eller vad säger du Cara.
– Va? Jag hade tänkt på annat, mötet med Salazar.
– Jo de är klart. Jag log mot dem. Jag kollade på klockan 11.
– Jag tror jag ska sova nu.
– Men Cara klockan är bara 11! Sa Ron
- Lille brorsan har rätt och det är ju ändå lov.  Sa Fred.
– Ja men jag är trött ändå, så god natt.   
– God natt Cara. Sa de i kör. Jag gick upp mot rummet. Och stängde dörren.
– Kan jag få prata med dig? Jag vände mig och mötte…

– Det har slutat snöa nu så jag tänker inte berätta mer utan gå ut till Blackstar.

* kash *


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0