Voldemorts dotter lr sanningen bakom HP del 32

– Ja idag är det nyår och jag får väll berätta lite eftersom jag nog kommer vara för full för att berätta något i mon eller helt enkelt inte orka för baksmällan tar man lätt bort! Vadå ni trodde väll inte jag skulle sitta hemma o inte göra något? Nej jag ska ut med några kompisar o så ska ju älsklingen med så klart. Barnen? Jag har väll föräldrar? Haha får väll utnyttja dem lite. Men nog om det tryck på knappen!

Jag vände mig snabbt om och stod öga mot öga med Salazar Slytherin. Hur det nu kunde vara möjligt? Men jag hämtade mig ganska snabbt jag är ju trotts alla på Hogwarts och sen kunde jag ju inte bara stå o glo.
– Ja det kan du väll. Svarade jag och satte mig ner i en av fåtöljerna. Salazar följde mitt exempel. Han är inte ett spöke men han är inte en tavla heller, vad är han?
– Jag måste bara fråga hur det är möjligt att du kan gå ut ur tavlan som en levande person?
– Rak på sak precis som Tom. Men att vara skolans grundare har sina fördelar, vi såg till att vi kunde gå runt på skolan som levande personer, nån gammal förtrollning Rowena hittade.
– Ok, jag har aldrig hört talas om något liknande. Sa jag och undrade om Snape o Tom hade vetat om det här?
– Men åter till varför jag är här! Hur känner du Tom?
– Jag är hans dotter! Synen jag fick se efter det var ganska unik grundaren för Slytherin tappade hakan fullständigt. Jag kunde inte låta bli o skratta lite, men han åter fick snart sitt normala ansiktes uttryck.
– Menar du att han gifte sig och fick barn? Frågade han skockat
- Nej han adopterade mig efter att jag överlevde den dödliga förbannelsen som han kastade på barnhemmet där jag bodde, alla andra dog så klart. Sa jag som om jag pratade om vädret.
– Menar du att du är mugglare? Han ryggade tillbaka, jag skrattade lite över hur likt det var Dracos reaktion.
– Nej det är jag inte. Jag hade en massa förmågor som är förknippade med trollkarls världen, men mina föräldrar valde ändå att inte ha kvar mig, o nej jag vet inte vilka mina föräldrar är.
– Vad var det för förmågor? 
– Jag kan ändra utseendet på saker runt om kring mig, sen kan jag transferera mig vart jag väll till o med på Hogwarts. O just det jag kan läsa tankar med.
– Kan du tala med ormar? Jag kollade lite undrande på honom.
– Varför undrar du det?
– För att… svara bara på frågan är du snäll.
– Det beror på om du sprider vidare saker om mig?
– Men lilla fröken varför skulle jag det? frågade han
- Låt mig se? Ett du är en Slytherin, två du är inte precis känd för att du var den vänliga typen och sen för att jag inte litar på folk som bryter sig in i mitt rum mitt i natten.
– Du har en poäng. Men jag kan inte garantera dig något.
– Då svarar jag inte på frågan. Du måste tyvärr gå nu för jag ska sova! det kom lite som en överraskning när han reste sig upp gav mig en hand kyss och gick sin väg. Jag kollade lite efter honom. Den här skolan kan inte bli mycket konstigare! Men lika bra att göra det jag skulle gjort för en timme sedan, sova! och det var precis vad jag gjorde.

Morgonen där på lös solen in i mitt rum jag kollade på klockan. 7 det är ändå ok att vakna vid 7. Jag kollade på Merlin.
– God jul Merlin. Han hoade tillbaka och jag gick upp och gav honom lite godis innan jag släppte ut honom. Lika bra att gå ner till uppehållsrummet. När jag kom ner såg jag att det var juldekorerat med en stor gran i mitten och lite girlanger lite överallt men det var ändå snyggt gjort. Jag satte mig framför brasan men där fick jag inte sitt ostört särskilt länge, innan killarna kom ner.
– God jul killar.
– God jul Cara. Svarade de i kör.
– Paket!! Kan vi inte öppna dem? Sa Ron ungefär som om han var fem.
- Så där barnslig var jag inte ens när jag var fem Ron! Men vi öppnar väll. Svarade jag. Ron flög på paketen o Harry var inte långt efter. Tvillingarna var snabbt på sina paket de med. Jag bara kollade på dem innan jag gjorde dem sällskap, lite förvånad över att jag faktiskt fick några julklappar. Jag tog upp ett silvergrönt som jag visste var från Severus, när jag kollade efter hade han skicket en hel del. Jag öppnade det och inuti låg en bild. Jag kollade på bilden, den var helt svart. Sen kollade jag igen och såg att en bild på Blackstar det var då jag förstod att det var en tavla som visade det man tänkte på. Jag log och la ner bilden igen, innan jag tog upp ett paket från Hermione. Det var en bok om kände trollkarlar genom tiderna. Den såg väldigt intressant ut. Jag tänkte på boken jag gav henne det var en bok om egyptiska trollkarlar o häxor jag tror hon skulle tycka om den. Sen öppnade jag Harrys paket det var en bok passande nog om Hogwarts grundare jag visste vilket kapitel jag skulle läsa först.
– Tack Harry. Jag gav honom en kram.
– Tack själv. Sa han log och kollade på sitt paket med Quidditch tillbehör. Jag åter gick till Rons paket, jag log lite när jag såg att det var en nalle i.
- Tack Ron. Sa jag o gav även honom en kram.
– Det är inte mycket men alltid något.
– AAAAAAAA, Tack så mycket Cara. Ron hoppade runt av glädje. Han hade precis fått en signerad tröja till honom men namnen på spelarna i hans favorit lag.
– hur fick du tag på dem? Han kollade skockat och kramade mig glatt
- Jag har mina knep. Sen åter gick jag till min paket. Tills slut hade jag fått mer än jag räknat med inklusive en lapp från Salazar skrivite med ormspråk. Killarna kollade på den
- Vad står det. frågade Fred
- Jag vet inte. Plötsligt hoppade Harry till när en husalf dök upp med ett paket till honom. Han kollade förvånat på den.
– Öppna den. Sa Ron o Harry gjorde.
– Det är någon slags mantel. Svarade Harry. Jag reste mig skockat upp.
– Det där är ingen vanlig mantel. Vad fick du den ifrån?
- De var en lapp med. Sa Ron
- Det står att min far lämnade den i säkert för var hos någon men inte vem, o sen står det använd den väl. Svarade Harry.
– du vet inte vad det där är eller hur?
- Nej det är väll bara en vanlig mantel? Frågade Harry undrande.
– Det är en osynlighets mantel. Nu kollade alla på den.
– Testa den Harry. Sa George o Harry gjorde han försvann totalt. De var lite kul att se de andras förvånade ansikten. Jag var själv förvånad, jag hade aldrig sätt en osynlighets mantel.
– Jag vet vad jag ska göra med den här! viskade Harry till mig o Ron när han kom fram. Vi gick ner tillsammans mot frukosten, Weasley familjen hade stickade tröjor på sig och Fred hade mumlat nått om mamma. När vi gick in såg vi att alla satt vid samma bord. Vi slog oss ner vid utkanten av bordet. Plötsligt kom en till rödhårig människa mot oss. Hur många är de egentligen?
– Percy. Sa Fred
- Hej på er. Han fastnade med blicken på mig. Är jag helt osynlig för vissa människor till en viss stund, jag har liksom gått på Hogwarts ett halvt år nu o folk visste ändå inte vem jag var?
– Cara. Svarade jag innan han frågade.
– Självklart vem annars. Jag vet inte vilket tonläge han sa det i. vi satt och åt en trevlig frukost med mycket skratt. När vi ätit klart gick de andra upp, jag ursäktade mig genom att säga att jag glömt och lämna in en läxa till Snape och de vet hur han är. De nickade förstående. Att de inte kände mig soppas bra efter ett halv år att de inte vet att jag aldrig skulle glömma en läxa jag skakade på huvudet. Väl nere hos Snape knackade jag på, han öppnade och log.
- Ne men God jul på dig Cara.
– God jul Severus. Sa jag o gav honom en kram.
– Gillade du paketen.
– De var helt underbara. Här jag har två till dig. Han såg lite överraskad ut, jag log mot honom o han öppnade först det ena som inne höll en bok.
– Hur i helvete fick du tag på den här!! Jag kunde inte uppskatta ton läget i hans röst när han sa det
– Gillar du den inte? Jag såg lite oroligt på den.
– Gillar den inte? Jag har letat efter den i snart 10 år o helt plötsligt ger du mig den.
– Jag hittade den på vinden hemma. Jag tänkte att du kanske skulle gilla den. Jag $kollade på boken som hade namnet de farligaste trolldryckerna genom tiderna.
– Tack, så hemskt mycket. Han gick fram o gav mig en kram. Sen öppnade han det andra det var ett halsband. Han kollade undrande på det.
– Jag har ett likadant. Det är en länk till varandra, det säger vad respektive person är och om den befinner sig i fara, då kan du alltid ha koll på mig. Jag gillade de inte egentligen kändes lite som om jag satt i fängelse.
– Tack, fast du gillar dem inte egentligen eller hur?
– Jag vet inte, det känns lite som om jag sitter i fängelse.
– Vi behöver inte använda dem om du inte vill. Sa Severus  
- Jo då behöver du inte vara så orolig för mig och de kan säkert vara bra att ha nån gång. Jag log mot honom
- Är det säkert att det är ok för dig?
jag nickade som svar. Severus och jag satt o pratade hela dagen tills det blev middag och vi gick upp självklart inte samtidigt. Jag gick in och satte mig hos mina kompisar
- Du har varit borta länge. Sa Harry
- Ja jag gjorde lite läxor som vi har överlovet. De var inte sant men jag behövde knappt göra läxorna. De log mot mig och kollade på halsbandet.
– O det är ett sånt där halsband som är kopplat till ett annat. Vem har det andra? Frågade Fred. Jag kollade på dem o sen på halsbandet.
– Min gudfar.
– Inte din pappa? Frågade Harry, de var då jag kom på att jag inte sagt till dem att pappa var död.
– Nej det är liksom så att jag inte har berättat för er att han… dog för ett tag sedan. Det var därför jag grät och fick feber. Ledsen för det.
– Det gör inget du berättade ju nu. Och vi är ledsna för din skulle. Sa Harry o gav mig en kram. Jag log mot dem. När klockan slog 6 gick vi upp till tornet och började spela kort. Plötsligt knackade de på fönstret och två ugglor jag inte kände igen flaxade in och lämnade två paket. Jag såg att ett var från Draco o de andra från Blaise. Jag öppnade Dracos först, det inne höll en bok om Slytherins historia jag log åt boken, det skulle bli intressant läsning, sen öppnade jag Blaise paket det inne höll en bok om att läsa tankar jag log åt den. De visste verkligen vad jag ville ha, jag hoppade mina paket hade kommit fram, jag släppte ut ugglorna igen.
– Från? Sa Percy
- Draco o Blaise.
– Va? Sa Percy
- Ja låt dina bröder förklara nån gång. Sa jag och log o fortsatte att spela. När klockan blev 12 gick Harry upp och hämtade manteln när han kom ner sa han hejdå och försvann. Vi hade bestämt att det var de bästa sättet att komma in i den avskilda avdelningen. Jag och R

on satt kvar o måste somnat i soffan för Harry kom o väckte oss.
– Kom det är nått jag måste visa er något! Vi kollade på honom vad kan han vilja visa oss klockan 3 på natten?

– Ja vad han ville visa får ni inte veta för än nästa är nu ska jag göra mig klara för i kväll

* kash *


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0