Voldemorts dotter lr sanningen bakom HP del 30

– Om ni vill veta vad som händer vet ni vad ni ska göra.

Det kan inte vara Severus som försöker döda Harry, jag vet att han inte gillar honom, men döda honom de är väll att överdriva.
– Du måste ha fel Ron.
– Nej jag har inte fel. Sa Ron
- Sluta bråka, vi måste rädda Harry. Sa Hermione o sprang i väg. Vi kollade på varandra.
– Vad skulle hon göra? frågade Ron
- Hur ska jag kunna veta det?
- Jag vet inte. Men hon måste i alla fall skynda sig annars ramlar Harry. Vi kollade upp mot Harry o Ron har rätt han ramlar snart. Plötsligt ser jag ett ljus i ögonvrån som inte hör hemma på planen, en eld. Jag vänder blicken mot lärarna o ser att Snapes kappa har fattat eld o hur lärarna släcker elden. Men under tiden har Harry kvast blivit stilla, var de Severus ändå? De kan de inte vara. Jag kollar mot Harry, han verkar må bra. Plötsligt ser jag min brunhåriga kompis komma upp på min vänstra sida. Hon kollar på mig med en blick som säger att hon inte vet vad hon ska tro. Jag svara henne med att jag inte heller vet. Vi vänder åter blickarna mot planen
- KOM IGEN HARRY. Skriker Ron.
Vi skrattade lite åt honom. När jag vänder blicken mot planen ser jag att kvicken är 15 meter under Harry, han verkar fått syn på den med och börjar susa ner. Hoppas bara han vet vad han gör så han inte slår i marken. Men han verkar ha koll och rätar upp kvasten precis en meter ovanför marken, i stället för att öka farten så ställer han sig på kvasten. De är ju inte så svart men väldigt onödigt eftersom risken är att man ändrar tyngden på kvasten så den tippar framåt, vilket är precis vad Harry lyckas med, han faller mot marken. Vi kollar lite oroligt på honom, han ställer sig upp och håller händerna för magen. Skadade han sig alvarligt? Det hoppas jag verkligen inte. Plötsligt så spottar han ut kvicken, Gryffindor van! Det var verkligen ett ovanligt sätt han lyckades fånga kvicken på. Jag ställer mig upp med mina vänner och stämmer in i jublet, vi van! Jag ser att Slytherin är lite besvikna, men de får helt klart bli bättre. Vi springer ner för trapporna som leder upp till läktaren och mot Harry.
– Grattis kompis. Sa Ron
- De var verkligen toppen. Sa Hermione.
– Tack så mycket. sa Harry
- Men jag skulle råda dig att lära dig balansera på kvasten bättre innan du ställer dig upp på den. Jag log mot honom.
– Ska tänkta på det. Du kanske kan lära mig? Svarade Harry
- Jo de kan jag nog.
– Kan ni vänta på mig medans jag byter om? Frågade Harry
- Självklart. Svarade Hermione. Under tiden vi stod där så kom Hagrid fram till oss.
– Hej på er. Sa han
- Hejsan Hagrid. Sa Ron
- Jag antar att ni väntar på Harry?
– Ja de gör vi. Sa Hermione
- Jag undrar om ni skulle vilja dricka te hos mig? Frågade han. Vi kollade lite konstigt på honom.
– Gärna. Svarade Ron, efter en stund kom Harry ut och vi började röra oss bort mot skogen o Hagrids stuga. När vi kom in så blev vi överfallna eller snarare på hoppade av en stor svart hund.
– Sitt Fang, sitt. Beordrade Hagrid. Jag gick fram till Fang o började klappa honom.
– Hej lilla söt nosen. Sa jag med en silkeslen röst.
– Lilla, lilla? Han är väll inte liten nån stans! Sa Ron. Jag skrattade åt honom, innan jag återgick till att klappa Fang.
– Vill ni ha te? Frågade Hagrid
- Ja tack. Svarade Harry. Hagrid gick ock hämtade de största koppar jag någon sin sätt och hällde upp te i dem.
– Hermione vad hände med min kvast? Frågade Harry
- Den blev förhäxad. Svarade hon
- De var Snape, Harry. Sa Ron
- Struntprat Ron, Snape skulle aldrig döda nån! De kollade lite konstigt på mig, särskilt Hagrid.
– Hallå han är lärare, o man dödar bara inte en elev hur som helst! Sa jag som försvar o de verkade tro på det.
– Jag känner igen en förhäxning när jag ser en. Jag har läst allt om dem och man måste hålla ögonkontakt o Snape blinkade inte! Sa Hermione.
– Men hör ni inte hur de låter? Lyssna nu på… jag är ledsen men jag vet inte vad du heter? Sa Hagrid o kollade på mig.
– Cara. Svarade jag utan att ta tänka på det.
– Så du är Cara. Men lyssna på Cara hon har rätt Snape skulle aldrig döda en elev! Sa Hagrid
- Men Hagrid han försökte ta sig förbi den trehövdade hunden igår! Och vi lovar att han försökte stjäla det den vaktar. Sa Harry
- Hur känner ni till Fluffy? Frågade Hagrid
- Fluffy? Undrade den rödhåriga.
– Javisst han är min, köpte honom av en snubbe på puben. Dumbledore lånar honom för att vakta… kom de från halv jätten.
– Vakta vadå? Frågade Harry nyfiket.
– Fråga mig inte, de ät hemligt. Sa Hagrid surt.
– Men Snape försöker stjäla det! sa Ron envist. Jag undrar om de har rätt? Tänk om Snape faktiskt försöker stjäla det? jag klappade Fang o försökte att inte lyssna för mycket på dem.
– Nonsens, Snape är en lärare o han skulle aldrig göra så, hör ni det! sa Hagrid
- Så varför försökte han döda mig då? Sa Harry irriterat
- Hör ni inte vad jag säger, Ni har fel! Jag vet inte varför Harrys kvast betedde sig konstigt, men Snape försökte inte döda nån elev! Och ni lägger er i sånt som inte angår er. Det är alldeles för farligt… längre kom inte Hagrid innan Ron sa
- Men vi har ju Cara så det är ingen fara. Jag kollade på dem. Vad menade de med det?
– Ja jag har hört vad hon kan göra. Jag rodnade lite när han sa så. Men det hjälper inte det är ändå farligt, glöm den där hunden och glöm vad den vaktar det angår bara Dumbledore och Nicolas Flamel. Sa han o slog händerna för munnen som ett litet barn som precis sagt en hemlighet.
– Aha, så den där Flamel är inblandad. sa Harry.
– Glöm att jag sa det där! Ni måste gå nu. Sen kastade han nästan ut oss. Vi gick fundersamt tillbaka till slottet.
– Vem är Flamel? Frågade Ron
- Han är den enda känna skaparen av de vises sten. Svarade jag utan att tänka. Plötsligt började killarna skratta.
– Den var bra de vises sten. Ska du inte dra den om jultomten med? Frågade Ron. Jag kollade surt på dem. Varför tror de inte mig?
– Nej de ska jag inte. Sa jag surt och lämnade dem sen bakom mig. Jag hörde att nån sprang i kapp mig och drog mig sedan i armen. Jag vände mig om och mötte ett par bruna ögon, Hermiones.
– Vi struntar i dem. Hon log mot mig
- Ja de gör vi, jag log tillbaka.
– Vad ska vi göra?
– Jag tänkte gå ner till Snape och fråga honom om Harry. Hon kollade lite nervöst på mig. Du får följa med om du vill. Jag log mot henne
- Vad säger professor Snape om det då? Frågade hon osäkert.
– De är nog ingen fara. Sen började vi gå ner mot fängelsehålorna. När vi kom ner knackade vi på. Snape öppnade dörren och kollade undrande på oss.
– Jag behöver prata med dig Severus.
– Jaså? Han kollade på mig först o sen på Mioni.
– Se inte så förvånad ut, du visste att jag skulle komma. Och jag tyckte att det inte gjorde nått i fall Mioni hängde med ner.
– Jag visste att du skulle komma, o jag antar att det inte gör något att hon är med. Sen släppte han in oss.
– Nå vad ville du prata med mig om Cara?
– Jag vill fråga om du försökte döda Harry och vad du gjorde hos Fluffy? Snape kollade undrande på mig.
- jag försökte…

– Ja vad han svarar tänker jag inte avslöja nu!

* kash *


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0