vad hände?

hur blev det såhär? det känns som om att det ända jag gör är att gråter...
vrf, vrf? jag klara de inte längre, men jag antar att jag inte kan göra något åt det... jag vet inte om jag ska ångra mig lr inte...

jag trodde verkligen du skulle förstå de var drf jag gjorde som jag gjorde! men man kan ju inte alltid ha rätt... jag vet bara att jag kommer fortsätta gråta ett tag till men jag hoppas de går över o att allt löser sig men just nu ser de väldigt omöjligt ut...

ha det bra :D  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0