Voldemorts dotter lr sanningen bakom HP 2 del 13

- Det var ett tag sedan jag var här och berättade men jag har haft annat kul för mig, men jag antar att ni vill veta vad som hände. Tryck på knappen då.

Vi vände oss om och såg Percy, och han såg inte direkt glad ut, utan snare chockad, innan han kollade argt på oss och särskilt Ron.
- Det där är en flicktoalett, vad gjorde du där inne? Han stirrade på Ron o krävde ett svar.
- Vi såg oss bara omkring efter spår… längre kom inte Ron innan Percy avbröt honom.
- Ge er i väg därifrån. Ni fattar väll hur det här kan se ut, ni smyger omkring här, ni är redan misstänkta så det räcker.
- Vi får vara här om vi vill, och du vet att vi inte rörde den där katten, vi vet inte ens hur man gör. Sa Ron
- Jag vet inte vad jag ska tror, och inte Ginny heller! Hon gråter ögonen ur sig av oro för dig och det är inte bara hon utan alla första årselever, de är förvirrade och rädda. Sa Rons storebror
- Du bryr dig inte om Ginny, du är bara oroad över att jag ska förströra för dig så du inte får bli första ordningsman! Svarade Ron argt
- Fem poängs avdrag från Gryffindor, och slutar du inte upp med att leka detektiv skriver jag till mamma!! Sa Percy argt och stegade iväg.
- Han gör mig så arg. Sa Ron o mumlade något vi inte hörde. Just nu är jag glad att jag inte har några syskon. Vi började gå och lämnade korridoren bakom oss, vi var snart framme vid ingången till tornet, vi gick in och slog oss ner i det mysiga uppehållsrummet, det var så fullt som man kunde förvänta sig vid den här tiden, Percy kollade strängt på oss när vi kom, jag log mot honom och som så många andra återgick han till sitt. Hur kommer de dig att de alltid gör de? Jag fattar inte, men sen jag började på Hogwarts är det inte mycket jag fattar. Harry avbröt mig i mitt tänkande
- Vem tror ni det kan vara?
- Ja vem vill driva ut alla mugglare och ynkar från Hogwarts? Undrade Hermione som precis avslutat sin läxa.
- Låt oss tänka efter. Vem känner vi som tycker alla mugglare är avskum? Sa Ron och låssades spela förundrad.
- Du menar väll inte Malfoy? Sa Mioni skeptiskt.
- Vem annars? Du hörde vad han sa. Och du behöver ju bara kolla på honom för att veta att det är han. Sa Ron
- Skulle Malfoy vara Slytherins arvtagare? Frågade Mioni fortfarande skeptiskt.
- Men kolla bara på hans familj, de har alltid varit i Slytherin. De skulle säkert kunna vara släkt med Salazar, hans far är i alla fall tillräkligt ond. Sa Harry som kollade på Mioni, de hade nästan glömt bort mig, men jag har svårt att tro på det jag hör.
- De har säkert haft nycken i flera år den går säkert i arv från far till son. Sa Ron bestämt.
- De finns säkert en möjlighet till det. sa Mioni, jag kollade på henne undrande jag trodde hon var kompis med Draco, jag kanske har fel.
- Men hör ni inte hur orimligt det här låter, tror ni verkligen Draco skulle vara Slytherins arvtagare? Sa jag och kollade på dem.
- Ja och varför tar du alltid den råttans parti. Sa Harry argt
- De gör jag visst inte, men jag tror knappast Draco skulle ha modet nog att förstelna mrs Norris och sedan utrota alla mugglare på skolan, han pratar mycket men det är allt. Sa jag.
- Det kanske finns ett sätt och ta reda på det. sa Mioni och nu lyssnade vi alla spänt.
- Det kommer bli svårt och farligt och sen kommer vi säkert bryta mot minst femtio regler. Sa Mioni allvarligt som om vi skulle backa ut på grund av det, hon borde veta bättre. Hon kollade sig omkring för att se så ingen lyssnade.
- Vad vi behöver göra är att ta oss in i Slytherins sällskapsrum och sen ställa några frågor till Draco utan att han förstår att det är vi.
- Det är ju omöjligt och det borde du veta Mioni. Sa Harry och Ron skrattade, men jag undrar om hon tänker på det som jag tänker på.
- Nej det är det vist inte, det ända vi behöver skaffa är polyjuice-elexir. Sa Mioni, hon hade tänkte på de jag tänket på.
- Vad för nått? Sa killarna i kör.
- Det hade ni vetat om ni lyssnat på Snapes lektion. Sa jag
- Vi har annat för oss än att lyssna på honom. Sa Ron o skrattade lite
- Om man dricker det förvandlas man till nån annan för en stund. Vi förvandlar oss till några Slytherin elever, Draco kommer berätta allt för oss. Sa jag och kollade på killarna som såg skeptiska ut.
- Jag vet inte, tänk om vi inte kan förvandla oss tillbaka. Jag vill inte vara Slytherin elev resten av mitt liv. sa Ron äcklat.
- Jag sa ju att det slutar verka efter ett tag. Sa jag lätt irriterat över att de inte lyssnat, elevhemmet började tömmas på folk.
- Problemet är att receptet står i De krafftigaste värkande elixiret och den boken står säkert på den avskilda bokavdelningen. Sa Mioni.
- Då måste vi ha intyg av en lärare. Sa Ron
- Cara, kan du inte fjäska för Snape? Sa Harry o log mot mig
- Han är ingen idiot Harry, han skulle fatta direkt. Sa jag, men sanningen är att han skulle ställa miljoner frågor och det orkar jag inte.
- Men om vi får det att låta som vi bara är intresserade av teorin skulle de kanske funka. Sa Mioni
- Inte en chans då måste läraren vara en komplett idiot. Sa Harry och i samma stund kollade vi på varandra
- Lockman. Sa vi i kör vi kollade på varandra och log.
- Självklart, men vi får ta i tur med det i morgon. sa Harry och reste sig för att gå o sova, Ron följde hans exempel o de gjorde även Mioni de kollade på mig.
- Gå ni jag ska sitta uppe en stund till. Vi syns i morgon. Sa jag o de nickade och försvann snabbt upp för trappan. Jag kollade in i elden. Vem är Slytherins arvtagare? Undra om pappa eller Severus vet? Tankarna rör ihop sig och tillslut blir allt svart.

Jag måste somnat, jag kollar mig runt i uppehållsrummet men ser ingen. Vad är klockan egentligen? Plötsligt kommer Hermione ner springande och ser oroad ut
- O där är du, jag trodde du hade försvunnit eller nått. Sa Mioni och såg lättad ut.
- Nej då jag somnade bara här, men vi har missat frukosten är jag rädd. Sa jag när jag kollade på klockan som jag trollade fram.
- Fan de betyder att vi är sena. Sa Mioni argt, jag tog fram staven och trollade fram varsin macka till oss och kallade sen på våra saker, vi började springa mot Lockmans klassrum, killarna stod redan där.
- Vi undrade just när ni skulle dyka upp. Sa Ron och skrattade lite.
- Ni kunde väkt oss! sa jag surt och blängde på honom.
- Vadå vi är inte din väckarklocka. Sa Ron argt.
- Och jag är inte din lärare. Sa jag argt och tog min väska och kollade på Mioni, o viskade sen till henne.
- Kan du säga att jag är sjuk, jag orkar inte gå.
- Men vi skulle ju få boken. Sa hon oförstående.
- De fixar du utan mig, dessutom orkar jag inte just nu. sa jag hon kollade på mig och såg lite oroande ut
- Du ser faktiskt inte så kry ut. Jag säger att du är sjuk. Hon log mot mig o jag log tillbaka jag hörde att hon sa något till nån när jag var en bit bort. Jag styrde mina steg ner mot entréhallen och ut ur den stora träporten. Jag gick förbi det lilla trädet, förbi sjön jag bara gick tills jag fick syn på ett litet kryp in mellan en massa buskar, jag kollade på det innan jag kröp, det var varmt och mysigt, träden låg som ett tack över och gräset var fortfarande grönt trots att det var höst, magi! Jag la mig ner i gräset men hörde snart hur nån annan också kröp in, jag stelnade till och satte mig sagt upp och mötte då Dracos ögon, han log mot mig.
- Hej fröken skolkare. Skrattade han.
- Hej på dig herr skolkare. Sa jag o log lite, men jag kände mig mest ledsen av nån anledning, Draco gav mig en kram och då brast allt tårarna kom
- Men Cara vad är det? vad skulle jag svara jag vet ju knappt själv jag torkade tårarna och kollade på honom
- Jag vet inte, allt känns bara så hopplöst. Svarade jag, han kollade på mig o väntade på att jag skulle fortsätta.
- Jag o Ron bara bråkar hela tiden, Severus är så överbeskyddande o så saknar jag pappa. Sa jag .
- Men det löser sig säkert. Sa Draco och log
- Tack. Det räckte att Draco log så kändes det bättre.
- Hur känns det inför första matchen i mon då? Jag kollade på honom och han såg nonchalant ut precis som en Malfoy.
- Bra, jag tror vi vinner. Svarade han och la sig ner.
- Det gör ni säkert. Sa jag och la mig bredvid Draco i gräset, sen blev allt åter svart.

- Dags och vakna sömtuta. Sa Draco och skakade på mig, jag flög upp och riktade staven mot honom.
- Gör aldrig sådär. Sa jag och sänkte staven.
- Sory. Sa han och kröp ut ur gläntan jag följde efter honom.
- Vad snällt av dig att vänta på mig. Sa jag och log
- Inga problem, kom nu det är lunch. Sa Draco och drog upp mig på fötter, vi började gå mot slottet.
- Draco vad tror du om hemligheternas kammare? Han kollade undrande på mig när jag frågade, de var tyst en stund och allt man hörde var vågorna som slog mot stranden.
- Jag vet inte, är du rädd? Han kollade på mig och jag på honom.
- Jag tror inte det, men jag vet inte. jag gillar inte när jag inte vet vad det är som finns där nere, då kan jag inte försvara mig mot det. Sa jag lite oroligt.
- Det är klart, men jag tror inte du har något att oroa dig för, du är den skickligaste häxa jag känner. Sa han o log, de fick mig att känna mig bättre.
- Du då? Är du rädd? Jag kollade på honom, han flyttade sin blick ut över sjön.
- Jag vet inte heller, jag borde inte vara och far blir besviken om jag blir. Sa han ledsamt.
- O min far hade inte? sa jag o log lite även Draco log, vi puttade upp porten och gick in i värmen, vi skildes åt och satte oss vid våra bord.
- Cara, Cara. Det gick vi fick tag på boken. Sa Mioni när jag satte mig hos dem.
- Jag sa ju att ni skulle fixa det. sa jag och log mot dem, Hermione öppnade boken och letade upp receptet.
- Oj det här var de mest komplicerade recept jag någonsin sätt. Sa hon
- Jag vet det är hemskt. Sa jag och tog lite pannkakor o kollade sen i boken.
- Har du gjort det förut? Frågade Harry.
- Ja för längesedan, och vi kommer inte vara klara innan jul med det. sa jag och åt lite mat, killarna suckade
- Bättre sent än aldrig! Sa Mioni som också började äta. Är det verkligen rätt att lura Draco så? Det känns elakt särskilt när vi är kompisar men då får jag ju veta hur han egentligen tänker o det kan vara bra. Jag kollade på klockan, dags för musik.
- Kom nu vi börjar nu. sa Harry o reste sig, jag kollade på Mioni som förstod att jag inte tänkte gå hon nickade och gick. Jag tog min väska och styrde mina steg mot tavlan på grundarna, de spelade knallkort när jag kom fram, jag log lite.
- Hej. Sa jag och de kollade upp.
- Ne men ser man på, miss Riddle. sa Godric o log.
- Salazar jag vill prata med dig. Sa jag o kollade på Slytherins grundare som kollade tillbaka på mig o nickade o klev sen ur tavlan, vi började gå bort från korridoren o vandra planlöst i slottet.
- Nå jag antar att det var nått du ville? Han kollade på mig o jag mötte hans blick o nickade innan jag satte mig i ett fönster på sjätte våningen. Jag kollade ut över skolområdet och på eleverna som vandrade omkring där nere, Salazar slog sig ner bredvid mig o jag vände åter blicken mot honom.
- Jag vill veta vad som finns i hemligheternas kammare! Sa jag o väntade på ett svar.
- Jag kunde tro att det var nått sånt du skulle fråga, men tyvärr kan jag inte svara på det.
- Jag har listat ut att det är en orm. Jag studerade honom för att se hur han reagerade men han ändrade inte en min.
- Jaså vad får dig att tro det? han såg undrande på mig.
- För att du är ormviskare o om det bara ska vara något som du skulle kunna kontrollera borde det vara en orm. Sa jag självklart.
- Du är inte så dum du ser ut, precis som Tom listade du ut det men jag kan inte säga vad som gömmer sig där nere, bara min arvtagare får veta det. Sa han och kollade ut genom fönstret.
- Du berättade för Tom eller hur? Jag bara vet att pappa vet vad som finns i kammaren.
- Hur visste du? Fast berätta är kanske fel ord han visste redan jag bara bekräftade det. sa Salazar o log, om pappa listade ut det kan jag nog med göra det.
- Lovar du att berätta om jag kommer på det? mannen såg på mig o nickade sen innan han svarade.
- De kan jag göra. Jag fingrade på medaljongen o funderade på vilken sorts orm det kan vara.
- Du borde höra till mitt elevhem. Sa Salazar efter ett tag, jag var förvånad över att han var kvar.
- Ja jag borde ju det, allt hade varit så mycket enklare. Sa jag o slöt ögonen o suckade innan jag öppnade dem.
- Men det ordnar sig. O Godric har fått en utmärkt elev. Sa han o log mot mig, trots att han är känd som den elakaste av grundarna kände jag mig trygg med honom.
- Ja han har ju fått det. Jag kollade ut genom fönstret men det var nu svart ute så allt som mötte mig var min spegelbild.
- Du borde kanske återvända till dina kompisar. Salazar kollade på mig o jag på klockan den var mycket.
- Ja jag får väll göra det. Sa jag o reste mig men innan jag gick gav jag honom en kram han kollade förvånat på mig.
- Alla behöver kramar. Sa jag o gick sen, jag såg att han log o skakade på huvudet innan han försvann in i någon tavla. Jag gick upp för den sista trappan, genom korridoren o in i uppehållsrummet, det var helt tomt trots att klockan är halv 7, men eftersom ingen är här är det lika bra att gå o lägga sig. Jag gick upp för trappan till höger o in på mitt rum o la mig.

- Försvinn! Jag öppnade ögonen o kollade ut på solen, dumma sol! Jag kollade på klockan åtta lika bra att gå upp, matchen börjar om en timme. Jag gick upp o tog på mig ett par jeans o en randig t-shirt. Sen borstar vi håret o trollar fram lite frukost, orkar inte äta i matsalen. Klockan blev halv nio, jag kollar i spegeln o ler sen tar jag en svart jacka o slänger på mig.
- Hejdå Merlin vi syns sen. Säger jag till min uggla o stänger dörren utanför krockar jag med Mioni.
- Så kan man också säga god morgon. Säger jag o skrattar från golvet, Mioni stämmer in i skrattet o hjälper mig upp på fötter.
- Förlåt. Säger hon medans hon skrattar, sen tar vi varandras händer o börjar gå ner för alla trappor, förbi allt folk o tillslut ut genom porten.
- vilka hejar du på? Frågar Mioni o kollar på mig.
- Slytherin. Svarade jag lätt, hon kollar på mig o rycker sen på axlarna.
- Jag hejar på Gryffindor. Säger hon o jag ler mot henne.
- Klart du gör, men jag måste ju göra tvärt i mot alla andra. Svarade jag o skrattar. Vi var snart framme vid den stora planen, o började gå upp för trapporna tills vi kom upp till sittplatserna o slog oss ner bredvid Ginny.
- Hej. Sa hon glatt o vi log, läktarna blev fullare och fullare, av åskådare som nästan alla håller på Gryffindor.
- Är inte det här spänande? Frågade Ginny o kollar på oss.
- Jo det är helt ok. Sa Mioni.
- Tänk att få flyga där ute på planen. Sa Ginny drömmande.   
- Cara har en plats i laget. Kom det bakifrån, vi vände oss om o mötte Blaise jag log mot honom o gjorde plats bredvid mig.
- Varför spelar du inte Cara? Sa Ginny o flyttade sig lite från Blaise.
- Jag är bara reserv för Harry. Sa jag o ryckte på axlarna.
- Var inte så blyg nu, du vet att får bli första sökare om du vill, du flyger mycket bättre en den idioten. Sa Blaise o log, jag log tillbaka men Ginny blev röd om kinderna.
- Han är ingen idiot. Skrek hon nästan.
- Ok, ok ta det lugnt tjejen. Sa Blaise o glodde på henne, Ginny han inte svara något innan spelarna kom ut på planen, de flög i graciösa cirklar innan de ställde upp i mitten, Hooch släppte iväg bollarna i luften o spelet var igång. Det var ingen rättvis match, Slytherin var överlägset bättre, de nya kvastarna är till deras fördel, o Draco flyger inte så dåligt. Jag letar med blicken efter kvicken o får snart syn på den, under lärartornet, jag kollar på lärarna o ser även att Lucius sitter där.
- Vad gör Lucius här? Viskade jag till Blaise, han kollar bort mot lärartornet o svara sen
- Vet inte, men jag antar att han vill se hur de går för Draco. Vi vänder åter blickarna mot planen när Slytherineleverna jublar, de har gjort mål o de var tydligen inte deras första utan fjärde, hur har jag kunnat missa det? för att jag far fullt upp med att ha ögonen på kvicken. O nu är inte jag den ända som fått syn på den utan även Draco o Harry har. De flyger mot den. samtidigt som Fred skickar iväg en dunkare mot Draco flyger de i mellan tygerna som utgör tapeter till tornen. Dunkaren följer efter dem.
- Är inte den där dunkaren utefter dem lite väl mycket? frågar Blaise mig o jag kollar på hur den åker in o ur genom tyget o försöker få tag på sökarna.
- Jo, det är nått som inte stämmer. Svarade jag o gick fram till kanten för att se bättre, Blaise följde med.
- Jag hoppas de snart blir av med den. Sa Blaise, samtidigt som sökarna åter kommer ut på planen, jag ser att Draco ökar farten o flyger mot kvicken, han sträcker sig efter den, ökar farten o sluter fingrarna runt den lilla bollen. Jag o Blaise jublar, men ser hur dunkaren flyger mot honom o träffar han i magen så han ramlar av kvasten.
- Draco. Roppar jag o Blaise, innan vi börjar rusa ner för alla trappor, bakom oss hör jag
- Se upp Harry. Det verkar som dunkaren har hittat ett nytt mål, snart hör jag hur Mioni, Ginny o Ron kommer efter oss ner för trappan. Vi kommer ner o springer ut på planen och fram till Draco som ligger orörlig på marken, vi kastar oss ner bredvid honom på marken.
- Draco, Draco? Ropar Blaise o skakar honom.
- Gör inte sådär. Skriker jag.
- Varför inte? säger Blaise argt
- För om han har brutit något gör du det bara värre. Förklarar jag o kollar på honom, jag böjer mig ner mot honom, jag känner att han andas men det är knappt, sen kollar jag pulsen, den är svag.
- Han behöver komma till sjukhusflygeln fort. Säger jag o kollar på Blaise som ser oroad ut.
- Jag kan bota honom. Vi kollar upp o möter Lockmans blick o kollar oroat på varandra.
- Nej det behövs inte, vi tar honom till sjukhusflygeln. Svara Blaise.
- Struntprat det här fixar jag. Säger han o kommer närmare.
- Du rör inte min son. Säger en man bakom professorn, vi kollar upp o ser Lucius, Lockman möter mannens blick med rädsla och backar sen undan o börjar gå mot Harry som sitter på marken en bit bort, jag ser hur alla på läktaren kollar ner på oss, Lucius böjer sig ner o lyfter upp sin son o går ut från planen, jag och Blaise följer efter honom, över gräsmattan, in genom porten, upp för trapporna och in i sjukhusflygeln. Han lägger Draco på en säng och går sen efter Madam Pomefrey. Jag o Blaise slår oss ner på varsin stol bredvid Draco, Lucius återvänder snart med Pomefrey i hällarna. De kommer fram till Draco, Lucius slår sig ner bredvid mig medans Pomefrey undersöker Draco. Under tiden kommer Gryffindor läget in med Harry, han verkar ha problem med armen.
- Jag måste be er att lämna sjukhusflygeln allihop. Sa Pomefrey o började köra ut folk.
- Jag går ingen stans. Sa Lucius bestämt o jag och Blaise kollade på honom.
- O inte de här två heller. La han till.
- Som du vill Mr Malfoy men jag får be er att gå till andra sidan rummet. Sa hon och drog för förhängena.  Vi satte oss i det stora fönstret o kollade ut över gården, jag hörde hur Harry fick en dryck av Pomefrey o sen hur han somnade. Jag kollade på Lucius och Blaise som såg oroliga ut båda två.
- Det löser sig. Sa jag o log mot Lucius, han kollade på mig o log sen, han verkade lite lättad o det gjorde även Blaise. Jag vet inte hur länge vi satt där men det kändes som timmar, till slut kom madam Pomefrey fram
- Jag måste tyvärr säga att Draco inte…

- Ja vad hon meddelade oss säger jag inte nu. Det berättar jag en annan gång.

*Kash*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0