Voldemorts dotter lr sanningen bakom HP 3 del 1

- jag sitter här mitt i natten och tänkte fördriva tiden genom att berätta om mitt tredje år. Eller i alla fall börja.  Så tryck på knappen.

Jag vaknade av att det knackade på dörren. Ja jag är lätt väkt. Nån meter bort sov fortfarande Mioni. Det har varit en rolig sommar synd att den snart är slut. Koffertarna med alla saker som vi skulle ha med oss till Hogwarts var packade och i mon skulle vi få åka tillbaka. Jag satte mig upp i sängen. Idag skulle jag äntligen få handla mina saker inför mitt tredje år, synd bara att Severus inte kan följa med. Jag minns första gången han tog med mig dit, det känns som en livstids sedan. Och förra året hade också varit intressant. Men i år hoppas jag på en lugn tur. Jag gick fram till Mioni och väckte henne.
- Upp och hoppa törnrosa. Jag skakade lite på henne och hon log. Sen gick jag fram till garderoben, tog ut en lila svart klänning, och gav Hermione svart klänning, hon såg lite tveksam ut men tog sedan på den och vi gick ut till köket där Severus satt.
- God morgon Severus. Sa jag och log, Mioni log svagt. Hon har fortfarande svårt att inte se honom som den ”elaka” läraren, Snape lyfte huvudet från tidningen och såg lite bister ut men log sedan.
- God morgon Cara, och god morgon Hermione. Hon satte sig vid bordet och jag tog fram frukost till oss.
- Varför så nedstämd Severus? Jag såg på honom över mina flingor.
- Det är inget. Svarade han och vek ihop tidningen. Mioni såg intressant på oss som så många gånger innan. Hon tyckte att det var underhållande att lyssna på våra dissektioner.  För att Severus är inte en lärare i första hand åt mig utan en vän/ min familj, Sev har nästan blivit som en pappa för mig.
- Säg inget. Jag känner dig tillräckligt bra för att veta att det inte är sant. Jag såg på min gudfar och väntade på ett svar.
- Sirius Black har rymt från Azkaban. Sa han till slut och jag såg på honom. Det är inte likt Severus att oroa sig för saker. Eller oroa kanske är fel ord. Det var då det slog mig, Black var en av dem som mobbade honom under hans skoltid. Men varför oroar det honom nu. Jag menar han kan säkert utan problem klara av Black. Det måste finnas någon annan anledning.
- Professorn Snape, vem är Sirius Black? Hermione såg på vår professor, han såg tillbaka på henne och log lite.
- Du behöver inte kalla mig professor Hermione, vi är inte på skolan nu. Sirius Black sägs vara han som förrådde Potters föräldrar till Voldemort. Han spärrades in i Azkaban för det. Han sägs vara en av Voldemorts närmaste män. Vi kollade på Severus, och Hermione frågade undrande
- Sägs vara?
- Vad jag vet stod Black aldrig på Voldemorts sida. Severus spottade ut orden och jag granskade honom.
- Finns det en chans att du inte visste? Jag såg in i de svarta ögonen.
- Det finns en lite chans. Jag tror ingen vet allt som Voldemort gjorde, och planerade.  Jag nickade.
- Nej han dolde för mig halva mitt liv vem han egentligen var. Jag suckade lite och Severus la sin hand på min och frågade
- Hade du velat veta? Jag såg på honom. Det var en bra fråga.
- Jag vet inte. Jag hade nog blivit skrämd när jag var mindre, men det hade varit hjälpsamt att veta såna saker nu. Och jag hade helst sluppit fått veta allt han gjort genom andra.
- Cara om din pappa hade berättat för dig om sig själv hade du inte sätt honom på samma sätt. Jag antar att han visste det. Sa Mioni tröstande och la sin arm runt halsen på mig. Severus nickade instämmande.
- Du är den som betydde mest för honom. Men nu får ni rycka upp er. Ni ska ju till Diagongränden. Så gå och gör er klara nu. Uppmuntrade Severus och vi nickade glatt. Vi ställde undan disken och gick in på mitt rum. Vi borstade tänderna och fixade håret.
- Tänk att i morgon får vi åka tillbaka till Hogwarts. Sa Mioni glatt, jag flätade klart håret och svarade
- Ja det är underbart. Sen tog jag min ryggsäck och gick ut med min kompis ur rummet. Severus väntade på oss.
- Var försiktigt nu! Båda två! Han såg på oss innan han gav mig en kram, han såg på Mioni och log mot henne sedan.
- Vi ska. Vi syns i övermorgon på skolan. Sen gick jag och Hermione ut genom dörren och jag transfererade oss till Diagongränden. Det var fullt med folk, första års eleverna sprang glatt omkring och jag skakade på huvudet, undra om jag hade varit lika dan om jag haft en ”normal” uppväxt. Vi handlade de böcker vi behövde och såg undrande på monsterboken. Sen handlade vi skolkläderna och tillslut satte vi oss vid Florean Fortescues glassbar.
- Jag älskar chokladglass. Hermione, jag nickade mot henne. Men jag var långt borta i tankar.
- Vad tänker du på? Jag såg på henne och tog en sked glass. Jag såg på alla som sprang runt i alla affärer.
- Jag tänker bara på Sirius Black, jag undrar om han jobbade för pappa? Men Mioni han aldrig svara
- Hermione! Cara! Vi kollade upp och såg Harry och Ron komma mot oss.
- Hej! Sa vi glatt och gav dem varsin kram. Vi reste oss upp och vandrade omkring lite i affärerna. Harry berättade om hur han hade lyckats blåsa upp sin faster.
- Hur lyckades du med det? jag såg på honom o skrattade lite.
- Jag vet det liksom bara hände. Jag tappade kontrollen. Svarade Harry ursäktande och vi skrattade.
- Jag är förvånad över att du inte blev relegerad. Sa Hermione och undvek smidigt människor som kom in i butiken.
- Ja det är jag med. Men det var de minsta jag oroade mig för. Jag trodde de skulle skicka mig till Azkaban. Vet din pappa varför Fudge inte relegerade mig? Harry såg på Ron som ryckte på axlarna och svarade.
- Antagligen för att du är den berömda Harry Potter. Hade det varit jag som blåste upp min faster hade jag inte haft lika stor tur. Jag hade blivit relegerad om mamma inte hade slagit ihjäl mig. Men du kan fråga pappa själv, vi bor på den läckande kitteln i kväll. Ska ni också bo där? Ron såg på oss och vi nickade. Jag hade faktiskt aldrig sovit på den läckande kittel det skulle bli kul.
- Toppen. Har ni handlat alla era böcker? Harry log mot oss och väntade på svar. Vi nickade och betalade för godisklubborna.
- Harry titta vad jag fick? En ny stav. Ron var överlycklig, antagligen för att den var just ny. Vi skrattade lite och gick förbi åskviggen. Det stod massa folk runt den, både jag och Harry suckade lite längtansfullt.
- Jag funderar på att köpa en. Sa jag halvt till mig själv, och halvt till dem andra. De vände sig mot mig.
- Funderar? Det låter som du ska köpa en bok! Det är inget man funderar över antingen köper man den eller så gör man det inte! Sa Ron hysteriskt och jag log lite lugnande mot honom.
- Nej man kan fundera. Saken är den att jag inte vet vad jag skulle göra med den. Jag menar jag är bara reserv och jag kan inte ha en kvast liggande på rummet som jag inte använder. Förklarade jag.
- Jag kan använda den när du inte gör det. skämtade Harry och jag log. Sen visste jag inte om det är rätt att använda pappas pengar så där. Han sa förvisso att de var mina nu, men jag tror han ändå vill ha pengar när han kommer tillbaka och inte att jag ska ha slösat dem på en massa saker.
- På tal om köpa saker. Jag har lite pengar över så jag funderar på att köpa ett husdjur. Ja jag tror jag ska köpa en uggla. Jag menar Harry du har ju Hedwig och du Cara har ju både Merlin och Kira, och Ron du har ju Errol… Hermione var på väg och fortsätta men Ron tog till orda.
- Errol är inte min, han är familjens. Jag har bara Scabbers och för tillfället mår han inte alls bra. Jag tror inte Egypten var bra för honom. Jag såg på Ron Egypten? Hade han varit där? Vi får fråga honom senare. Jag såg på Scabbers han verkade faktiskt inte må bra, han såg väldigt sliten och gammal ut, om en råtta nu kan se sliten ut?
- Det ligger en djuraffär där borta. Harry pekade åt vänster och vi började gå åt det hållet. När vi steg in blev det ett väldans liv. Ugglorna som täckte väggarna hoade och jag var glad att jag inte jobbade här inne varje dag. Ron gick fram till disken och började prata med expediten medans jag och Mioni började kolla på ugglor.
- Den här då? Frågade jag och visade henne en svart uggla. Hon såg på den.
- Han är fin.
- Scabbers! Ron skrek och vi vände oss om för att se en stor rödgul katt. Ron råtta sprang ut och med sin ägare och Harry efter sig. Vi gick fram till disken där katten satt ganska förnöjt. Hermione såg på honom och gav han en klapp på huvudet, katten svarade genom att börja spinna. Det måste fått hennes hjärta att smälta för i nästa stund sa hon.
- Vad kostar katten? Expediten så förvånat på henne, antagligen för att ingen hittills hade velat köpa den.
- Krumben? Ja eftersom du verkar vara en flicka som tar bra hand om djur och han har varit här så länge får du köpa honom för 3 galleoner. Mioni började leta efter pengarna men jag la snabbt fram pengarna på disken. Min vän såg undrande på mig.
- Se det som en tidig födelsedags present. Hon log mot mig tog katten i famnen och gick ut till killarna som stod utanför.
- Du köpte inte det där monstret va? Ron såg misstänksamt på katten som just försökt äta hans råtta.
- Nej jag gjorde det åt henne. Sa jag och log retsamt mot honom. Han började genast skälla på mig om hur dumt det var. Men jag lyssnade inte. Hermione däremot svarade honom jag och Harry log mot varandra.
- Så hur har din sommar varit? Jag såg på min vän där vi gick med våra påsar på väg tillbaka mot puben.
- Som förra hemsk. Förutom den här sista veckan då. Det har varit helt underbart att kunna göra vad man vill när man vill. Hur var din och Hermiones sommar då? Harry såg på mig och jag svarade honom
- Den har varit helt ok. Eller mer än ok, vi har haft jätte kul. Jag fick till och med upp henne på Blackstar, min häst. La jag till när jag såg Harry undrande ansikts uttryck. Plötsligt stötte jag ihop med någon, och två sekunder fann jag mig själv liggande på gatan.
- Se dig för din… längre kom inte personen innan våra blickar mötts och jag såg att det var Draco.
- Cara. Sa han glatt. Bakom honom stod hans föräldrar. Narcissa log och såg nästan trevlig ut, Lucius såg lika allvarlig ut som alltid. Harry och Ron muttrade men slutade när Mr. Malfoys blick föll på dem. De fortsatte gå, Mioni sa snabbt hej till Draco tog sedan mina påsar, jag log tacksamt mot henne, sen gick hon efter killarna. Draco hoppade upp och hjälpte sedan mig upp.
- Cara vad kul och se dig igen. Narcissa gav mig en kram och Lucius skakade min hand. Draco lös som en sol när han gav mig en kram.
- Hur är det med dig? hur är det med professorn? Hur är det med Mioni? Och hur har sommaren varit? Har du handlat alla saker? Såg du åskviggen? Draco ställde så många frågor att jag knappt hann med. Hans mor stoppade honom tillslut.
- Draco, Cara hinner inte svara på alla frågor. Jag log tacksamt mot henne.
- Vi ska gå och äta, vill du följa med oss? Jag såg på Lucius som log lite halvt. Tänk vad annorlunda personer är beroende på vilka de är med. Jag minns hur han hade varit mot Dumbledore.
- Det kan jag inte. Jag kan inte tränga mig på. Svarade jag men Draco hade tydligen bestämt att nu när hans far bjudit in mig skulle jag med. Vi gick till en liten restaurang som låg längre ner i Diagongränden. Restaurangen var helt olik den läckande kitteln.  Det var ett finare och lugnare ställe och jag visste att jag inte hade tillräckligt med pengar på mig för att äta här.
- Lucius, det är jätte snällt av er att fråga om jag vill äta med er, men jag har inte tillräckligt med pengar på mig för att äta här. Jag mötte mannens blick som såg på mig och höjde ett ögonbryn.
- Jag bjöd med dig inte sant? Då förväntar jag mig inte att du ska betala för dig själv. Efter allt du gjort för Draco så är att bjuda på middag det minsta jag kan göra.
- I så fall vore det oartigt att tacka nej. Han log lite och valde sedan ett fint bord på andra våningen vid fönstret.  Jag såg på alla som stressade runt där nere, jag såg på alla butiker där nere och alla saker de säljer. Jag bara älskar magi. Lucius beställde in något och äta, och jag orkade inte bry mig vad det var så jag frågade inte. Undra vad pappa skulle säga om han såg mig äta med hans ”tjänare”, jag log lite åt tanken. Draco gav mig en frågande blick där han satt på andra sidan bordet. Jag skakade på huvudet.
- Du ställde en massa frågor Draco jag ska kanske svara på dem. Han nickade och väntade.
- Jo jag mår bra och professorn som du så fint kallade honom mår bra. Mioni med och vi har haft en super rolig sommar. Jag fick henne att rida på Blackstar. Han fnissade lite när han försökte föreställa sig Hermione rida. Hans far var på väg och säga till honom att det inte passar sig för en Malfoy att fnissa men hans mor bara skakade på huvudet och de återgick till deras samtal.
- Hur var din sommar? Förresten hur mår du själv? Jag såg på min blonde vän.
- Jo min sommar har varit bra. Vi var i Frankrike med Blaise familj.
- Ja jag fick kortet. Måste ha varit jätte skoj. Jag hade fått ett kort i mitten av sommaren från mina vänner där de berättade att de var i Frankrike i deras sommar herrgård. Min blonde vän nickade.
- Såg du åskviggen. Draco bytte ämne och jag blev åter helt fokuserad på nuet. Att mina tankar vandrar iväg har börjat bli en dålig vana.
- Ja det gjorde jag. Och jag köpte nästan en.
- Jag förstår vad du menar. Men jag fick ju en ny kvast förra året så jag får väll vänta ett tag. Jag såg att Lucius log lite, undra om han har någon plan.
- Jag hade verkligen velat ha en ny kvast. Frågan är bara vart jag skulle använda den. Som jag sa till Harry och Ron så är jag bara reserv så det känns lite dumt att bara ha kvasten liggande när jag inte spelar vilket inte är ofta. Och hemma kan jag inte spela, dels för att jag i så fall får spela själv och sen är jag helst inte där så mycket. Draco nickade medlidande och maten kom in. Jag såg att det var svärdfisk, ja Lucius har inte dålig smak i alla fall. Sen kom jag och tänka på en sak. Lucius är eller var dödsätare kanske han vet något om Black? För jag måste verkligen veta vems sida han stod på.
- Lucius jag har tänkt på en sak. De grå ögonen mötte min blick och han nickade och uppmanade mig att fortsätta.
- Du vet Black? Var han dödsätare? Familjen Malfoy såg på mig. Lucius var tyst en stund innan han svarade.
- Vad jag vet så…

- Nej nu tycker jag att ni har fått höra nog! Jag tänker faktiskt bege mig till Azkaban och hälsa på lite fångar där.

*Kash*

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0